Bli frisk med T3 – av Paul Robinson

bild_151017_02_robinson
Paul Robinson, författare till boken Recovering with T3

Jag är inte en professionell författare. Inte heller är jag en läkare, en medicinsk forskare eller en biokemist.

Jag är helt enkelt en man som har sett sitt liv spåra ur genom sköldkörtelsjukdom och samtidigt lidit under många år av en ineffektiv behandling med sköldkörtelhormon (syntetisk T4, känt som Levaxin i Sverige). Jag lyckades dock så småningom återvinna min hälsa och få mitt liv tillbaka genom forskning, beslutsamhet och försök med andra behandlingar. Den kritiska delen av mitt tillfrisknande involverade användning av ett tillgängligt, sällan förskrivet sköldkörtelhormon, känd oftast genom sitt förenklade namn – T3. Det korrekta namnet på detta naturligt producerade hormon är trijodtyronin och dess syntetiska motsvarighet kallas Liothyronine (känt som Liothyronin eller ”Lio” i Sverige). T3 är den biologiskt aktiva formen av sköldkörtelhormon och på cellnivå är T3 det sköldkörtelhormon som håller oss friska.

Under min återhämtningsprocess lärde jag mig att använda sköldkörtelmedicin med T3 på ett korrekt och säkert sätt. Många läkare får lära sig att den enda nödvändiga medicin med sköldkörtelhormon är Levotyroxin (syntetisk T4 eller Levaxin, som det kallas i Sverige) och de skriver inte ut T3 (Lio). För vissa patienter med sköldkörtelrubbningar kan T3 vara det enda sköldkörtelhormon som gör det möjligt för dem att återfå sin hälsa. Vissa läkare fruktar också användningen av T3 eftersom de felaktigt tror att det orsakar problem som hög puls eller osteoporos. T3 kan orsaka problem, vilket alla sköldkörtelhormoner kan, men undantagslöst orsakas problem av en felaktig användning. En annan medicinsk myt är att blodprovtagning av sköldkörtelhormoner alltid visar faktisk hormonell aktivitet. I verkligheten mäter det bara de nivåer av sköldkörtelhormoner som cirkulerar i blodet och ger ingen inblick i hur effektiva dessa sköldkörtelhormoner är inuti våra celler. Det är sådana myter och avsaknaden av ett bredare spektrum av tillgängliga behandlingar med sköldkörtelhormoner som förpassar tusentals sköldkörtelpatienter till ett permanent helvete av hypotyreos.

Behandling med T3 enbart krävs ibland eftersom vissa problem kan uppstå på cellnivå så att andra sköldkörtelmedicineringar inte kan korrigera det. I mitt eget fall var T3 min räddning.

Mina problem med sköldkörteln och tillfrisknandet Jag fick diagnosen Hashimotos tyreoidit när jag var runt 30 år. Jag fick sköldkörtelmedicin med T4 (motsvarande Levaxin) och de berättade att det skulle fixa alla mina symptom, men symtomen kvarstod. Jag nådde till slut en punkt i min sjukdom när jag fick sköldkörtel- och binjureproblem. Jag hade förlorat över en tredjedel av min kroppsvikt och jag svimmade på grund av för lågt blodtryck. Jag var nästan invalidiserad och sov 4-6 timmar dagtid, förutom att jag också sov på natten. Jag kunde knappt gå upprätt och att gå uppför trappor var svårt. Min karriär var förlorad och på många sätt var det mycket hårt för min familj.

bild_151017_01_robinsonUnder min sjukdom fick jag syntetisk medicin med T4 (Levaxin) i ca sex år medan min hälsa fortsatte att försämras. Det korrigerade inte mina symtom men mina resultat av laboratorietester på TSH, FT4 och FT3 förbättrades och var alla inom laboratoriets referensramar på denna behandling. Så småningom stoppades behandlingen med T4 och jag fick prova på medicinering med naturligt torkat sköldkörtelhormon. När detta inte heller fungerade ordinerades jag syntetiskt T4 tillsammans med syntetiskt T3 (Levaxin och Lio).

Ingen av dessa alternativa behandlingar korrigerade mina symptom trots att nivåerna på alla mina sköldkörtelblodprovsvar såg perfekta ut.

Jag hade symtom som: utmattning, svaghet, torr hud, torrt hår och matsmältningsproblem. Min hjärna kändes som om den var i en dimma, jag kunde inte tänka helt klart och hade lågt blodtryck. I början av min sjukdom hade jag gått upp mycket i vikt, men eftersom delvis binjureinsufficiens blev en del av mitt problem gick jag ner i vikt, blev svagare och började svimma.

Jag fick till slut utskrivet T3 (Lio) enbart och sedan började jag bli frisk, men det tog mig tre år att börja lära mig hur man använder T3 korrekt. Totalt tog det mig 10 år att återhämta mig från början av min hypotyreos. Jag förlorade ett decennium av mitt liv när mina barn var små. Det tog mig sedan ytterligare 10 år att reflektera över och kunna kommunicera mina erfarenheter med T3 och hur T3 kan användas säkert och effektivt. Min bakgrund var inom vetenskap och tillämpad forskning. Jag ägnade all min uppmärksamhet åt att studera endokrinologi och att söka förståelse för hur sköldkörtelhormoner faktiskt fungerar i kroppen. Jag använde dessa undersökningar för att räkna ut hur jag skulle återhämta mig från sköldkörtelsjukdomen och detta arbete har lett till att jag skrev min bok.

Ibland är T3 den enda behandling som fungerar, även om blodprovsresultat av sköldkörtelhormoner ser utmärkta ut när patienten tar syntetisk T4 eller T4/T3 i kombinationsbehandling. Denna slutsats är mycket tydlig för mig utifrån min egen erfarenhet och efter att ha kommunicerat under de senaste sex åren med hundratals sköldkörtelpatienter över hela världen. Vissa problem kan inte ses genom blodprov eftersom de uppstår djupt inuti cellerna i kroppen. I dessa fall måste det biologiskt aktiva sköldkörtelhormonet T3 vara närvarande i höga nivåer i blodet utan konkurrens från T4 eller omvänt T3 (reverse T3) för att tillräcklig mängd T3 ska bli aktivt i cellerna.

Resultat av blodprover på sköldkörtelhormoner tagna av under T3-behandling Jag har nu använt T3 sedan nästan femton år med stöd av min husläkare och endokrinolog. Hashimotos tyreoidit har förstört min egen sköldkörtel. Följaktligen ger de 60 mikrogram T3 jag tar per dag i tre separata doser ganska märkliga sköldkörtel-blodprovsvar trots att jag mår bra. Mitt TSH är nära 0 mU / L. Mitt FT3 är mellan 8 och 9 nmol / L (den övre gränsen för mitt laboratoriums referens är ca 6,5) och mitt FT4 är nära 0 pmol / L. De flesta husläkare och endokrinologer skulle vara mycket missnöjda med dessa resultat och säga att jag var hyper, vilket inte stämmer, eller att jag lider av tyreotoxikos, vilket jag inte gör. På cellnivå finns precis den rätta mängden FT3 som min kropp behöver, även om den är hög i mitt blodomlopp. Detta belyser ett grundläggande faktum som är i kärnan i många svårigheter gällande sköldkörtelbehandling idag. Laboratorietester av sköldkörtelhormon och enkla diagnostiska verk baserat på detta lämnar många sköldkörtelpatienter med kroniska symptom i samband med hypotyreos.

Process för min hantering av doseringen av T3 och CT3M

Boken ”Bli frisk med T3” presenterar en säker, effektiv och systematisk process för att använda sköldkörtelhormonet T3 när medicinering med andra former av sköldkörtelhormon har misslyckats. Denna metod omfattar grundläggande laboratorieundersökningar som måste utföras, tillskott med viktiga vitaminer och mineraler och en detaljerad process som kan följas vid användning av T3. I en del av denna process ingår en radikalt ny behandlingsmetod för användning av T3 för att reglera binjurarnas funktion och hjälpa dem att fungera utan användning av några binjuresteroider (som hydrokortison) eller binjureextrakt (som Adrecomp eller Adrenal cortex som används av vissa patienter i Sverige). Denna behandlingsmetod kallas dygnsrytmmetoden (förkortat CT3M).

CT3M korrigerade min egen binjurefunktion och gjorde det möjligt för det T3 som jag tog under dagtid att fungera korrekt. Jag fick min hälsa tillbaka och i processen upptäckte jag hur man använder T3 optimalt. CT3M är ett genombrott och det används numera av sköldkörtelpatienter över hela världen och i många fall återfår de sin hälsa efter år eller t.o.m. decennier av sjukdom. De patienter som använder torkat naturligt sköldkörtelhormon kan också använda CT3M, eftersom detta också innehåller sköldkörtelhormonet T3.

Många hormoner följer en dygnsrytm med ett mönster av sekret som upprepas var 24:e timme och är vanligen kopplad till våra cykler av sömn och vakenhet, eller dagsljus och natt. Kortisol utsöndras av binjurarna med en stadig ökning av produktionen under de sista fyra timmarna av sömn. För någon som går upp ur sängen klockan 08:00, innebär detta att den högsta nivån av kortisolproduktion sker mellan klockan 04:00 och 08:00. Det är den stigande nivån av kortisol som hjälper oss att vakna på morgonen, med den högsta nivån av kortisol i blodet vid omkring 08:00 (för en person som normalt går upp klockan 08:00). Kortisolnivåerna sjunker sedan gradvis under dagen och är som lägst mellan midnatt och 04:00 på morgonen. De exakta tiderna kan variera beroende på när någon går upp på morgonen (t.ex. skiftarbetare kan uppleva en annorlunda dygnsrytm).

Dygnsrytmmetoden (CT3M) använder dygnsrytmens naturliga inverkan på binjurarna och kräver sköldkörtelmedicin som innehåller rent T3 (så naturligt torkat sköldkörtelhormon kan också användas). När låg binjurefunktion har bekräftats (helst med ett 24-timmars salivkortisoltest), så kan CT3M användas. CT3M fungerar inte om sköldkörtelpatienten har Addisons sjukdom eller hypopituitarism (dessa villkor kräver vanligen livstidsbehandling med binjuresteroider).

Den grundläggande idén bakom CT3M är att åtgärda låga nivåer av det aktiva sköldkörtelhormonet (T3) i binjurarna när de producerar sin högsta volym av kortisol. CT3M boostar binjurarna!

Denna process börjar med att sköldkörtelpatienten ställer en väckarklocka eller larmet på en mobiltelefon på 1,5 timmar före den tidpunkt som de normalt skulle kliva upp ur sängen. En dos av T3 eller naturligt torkad sköldkörtelmedicin tas vid den tidpunkten och sköldkörtelpatienten somnar sedan om. Genom att noggrant anpassa tiden och storleken på denna dygnsrytmdos av T3-innehållande sköldkörtelmedicin och utvärdera resultaten, är det möjligt att avsevärt hjälpa binjurarna att producera mer av sina hormoner, inklusive kortisol (som ofta är lågt hos sköldkörtelpatienter) , aldosteron, DHEA etc.

När denna process börjar komma igång och binjurarna börjar fungera bra, blir kvaliteten på sömnen som följer av denna dygnsrytm-dos ofta mycket bättre än vad sköldkörtelpatienten tidigare upplevt.

Under de senaste åren har det framkommit forskning som bekräftar att sköldkörtelhormonet T3 når en höjdpunkt i kroppen när binjurarna börjar arbeta hårt under de tidiga timmarna av morgonen. Dessa forskningsresultat stöder de idéer som ligger bakom CT3M. Forskningsartikeln med titeln “Free triiodothyronine has a distinct circadian rhythm that is delayed but parallels thyrotropin levels.” publiceras i J Clin Endocrinol Metab. 93 (6) :2300-6. Juni 2008. Grovt översatt till svenska kan man säga att denna forskning visar att efter att TSH nått sin topp vid midnatt följs det några timmar senare av att även fritt trijodtyronin når sin höjdpunkt.

Så i en frisk person med en normalt fungerande sköldkörtel når deras fria T3-nivåer sin höjdpunkt under de tidiga timmarna av morgonen. För de sköldkörtelpatienter som medicinerar med sköldkörtelmedicin är normalt så inte fallet och sköldkörtelhormonerna kommer hos dem att vara på en låg nivå under de tidiga timmarna av morgonen. CT3M syftar till att efterlikna naturen och återställa en god nivå av T3 när binjurarna börjar producera höga nivåer av kortisol.

Ett stort antal sköldkörtelpatienter har framgångsrikt använt CT3M under det senaste året. Många av dessa patienter hade tidigare funnit att det enda sättet de kunde orka var genom att använda binjuresteroider som hydrokortison eller binjureextrakt som innehåller steroider av lägre kvantiteter. När binjuresteroider används gör detta att hypofysen kräver mindre arbete från binjurarna. Konsekvensen av detta är ofta att sköldkörtelpatientens binjurar blir tröga och har sämre möjlighet att arbeta på egen hand. CT3M fungerar ofta tillräckligt bra för att dessa patienter sakta ska kunna minska och sedan stoppa användningen av alla binjuresteroider.

Behov av radikala förändringar Den medicinska yrkeskåren ignorerar fortfarande till stor del medicinering med sköldkörtelhormonet T3, ibland på grund av brist på information. Mycket lite tycks ha förändrats i behandlingspraxis under åren sedan jag först diagnostiserades med sköldkörtelproblem. Den mänskliga kostnaden för detta långsamma framsteg är stor. Jag har tillbringat flera år på olika Internet-forum och har fått höra sköldkörtelpatienters ofta hjärtskärande berättelser. På grund av detta är jag nu mycket mer medveten om hur sköldkörtelsjukdom påverkar livet för många människor. Det är oacceptabelt – något måste förändras.

De flesta av dessa förändringar är enkla, eftersom behandlingar redan existerar. Vissa ändringar kan vara svårare. Det är viktigt att, i de fall då patienter inte svarar på vanlig sköldkörtelbehandling, blodprov av sköldkörteln inte är det enda verktyg som används. Patientens berättelse, symtom och olika tecken kan vara mycket mer avslöjande av vad som pågår gällande sköldkörteln. Jag är särskilt angelägen om att arbeta med läkare om det alls är möjligt, eftersom jag anser att en långsiktig, hållbar förändring endast kan uppnås inifrån läkarkåren. Jag skulle gärna tala med läkare som vill prata med mig.

Min förhoppning är att läkare och sköldkörtelpatienter hittar information i min bok och på min hemsida av värde och att det kan vara en del av revolutionen i den behandling som sköldkörtelpatienter så desperat behöver och förtjänar.

Kära hälsningar
Paul Robinson

Ytterligare information