Hypertyreos – diagnos

Hypertyreos diagnostiseras på ett liknande sätt som hypotyreos. Blodprov är viktiga, men även symtombilden.

Lågt TSH

Patientents symtom och familjehistoria är mycket viktiga vid diagnos av hypertyreos. Läkare tittar också på blodprov av TSH och på sköldkörtelhormonerna fritt T3 och fritt T4. Överproduktion av sköldkörtelhormon ska leda till att hypofysen känner av att det finns för mycket hormon och producerar därmed mindre av TSH. Lågt TSH och högt fritt T3 och fritt T4 kan alltså antyda hypertyreos.

Ett högt TSH kombinerat med högt fritt T3 och T4 kan antyda andra saker än hypertyreos – det kan t ex betyda sköldkörtelhormonresistens, tyreoglobulinbrist, att antikroppar gör att lab-proverna inte visar rätt, svår sjukdom (t ex influensa/lunginflammation) eller ha samband med jodintag.

TRAK

Förhöjda halter av sköldkörtelantikropparna TRAK i blodet kan visa på autoimmun hypertyreos, men inte i alla fall.

Gammakamera

En scintigrafi-undersökning kan visa om det rör sig om Graves sjukdom eller knölstruma. Finns det knölar i sköldkörteln gör man en finnålsundersökning, där man med en nål tar ut celler från sköldkörteln som man låter analysera.