Hypotyreos – diagnos

Hypotyreos diagnostiseras oftast i primärvården och med hjälp av blodprov. Riktlinjerna för diagnosen kan skilja sig något mellan olika landsting, eftersom det saknas en nationell standard. Om de blodprov du tagit inte visar något men du fortfarande har besvärande symtom, bör du få fortsatt utredning – oavsett om problemet är hypotyreos eller något annat.

Hormoner – TSH, T3 och T4

Hypotyreos diagnostiseras vanligtvis med blodprov: TSH, fritt T4 och ibland fritt T3. Dessutom brukar man ta prov på antikroppar mot sköldkörteln, för att kunna fastställa orsak (se nedan). Vid hypotyreos höjs vanligtvis halten av TSH i blodet. TSH är hormonet som hypofysen utsöndrar för att få sköldkörteln att producera sköldkörtelhormon. När hypofysen försöker få sköldkörteln att producera mer utan att lyckas, skapar den mer TSH. TSH-halten i blodet har i forskning inte visat sig ha något samband med hur allvarliga symtom patienten har: person A med TSH på 35 kan ha mindre allvarliga och långvariga symtom än person B med TSH på 5.

En ökning med 1,0 i TSH-värdet har i forskning visat sig kunna ge hypotyreossymtom. Detta är problematiskt då man oftast inte vet vilket TSH-värde man hade innan man blev sjuk. Och referensintervallet sträcker sig i det ungefärliga spannet 0,4 till 4.

Ibland sjunker även fritt T4 och/eller fritt T3 under referens.

Antikroppar – TRAK, TPO-ak och Tg-ak

Autoimmun hypotyreos kan påvisas genom finnålsundersökning: man sticker en nål i sköldkörteln och analyserar cellerna för att se om immunsystemet har angripit dem. Vissa personer – men inte alla – med autoimmun hypotyreos har antikroppar mot sköldkörteln i blodet: TPO-ak, Tg-ak eller TRAK. Man kan ha alla eller bara en av dem. TRAK anses mest förekomma vid autoimmun hypertyreos, men förekommer ibland vid autoimmun hypotyreos.

Ultraljud

Med ultraljud eller scintigrafi kan man undersöka sköldkörteln för att se om den är förstorad (struma), förminskad (atrofi) eller om det finns knölar.

Genetiska prov

Ärftlig resistens mot sköldkörtelhormon finns det vissa genetiska prov som kan visa på, men de används nästan aldrig i praktiken i Sverige.

Ämnesomsättningsprov

Man kan indirekt visa sänkt ämnesomsättning genom ett prov på ämnesomsättning/syreförbrukning i vila: så kallat resting metabolic rate. Det används aldrig i Sverige för att visa på hypotyreos.

Ärftlighet

Uppgifter om familjen är viktigt för diagnos: har farmor och pappa hypotyreos så är det sannolikt att man själv har det om hypotyreossymtom finns.

Medicinering som diagnosverktyg

Provmedicinering med sköldkörtelhormon kan vara till nytta vid diagnostik av hypotyreos – blir man bättre i sina symtom efter behandling, är det sannolikt att man har hypotyreos.