#14 Patientberättelse: Lisa Eliasson – Livsstilsförändring med balans

För att lyssna på avsnittet kan du söka efter ”Sköldkörtelpodden” i valfri poddapp eller lyssna direkt här!

Transkribering av avsnittet

Hej och välkommen till Sköldkörtelpodden. Jag heter Katarina Fornander och är skribent här på förbundet. Idag har jag bjudit in Lisa Eliasson för att dela sin viktiga berättelse om att ha hypotyreos och vägen tillbaka till att må bra igen. Välkommen till podden Lisa.

Tack så mycket.

Jättekul att ha dig här.

Ja, det ska bli jätteroligt och spännande.

När märkte du först att någonting inte stod rätt till med din hälsa?

Jag blev ju diagnostiserad när jag var 21. Så för fyra år sedan fick jag diagnosen Hashimotos. Och egentligen nu när jag kollar tillbaka så ser jag ju att jag hade en del symtom ganska långt innan det. Men som jag inte riktigt såg som symtom eller som jag inte riktigt kunde sätta fingret på just då. Men en sån väldigt stor grej som jag sen förstod hade med detta att göra var att jag inte hade mens. Jag hade uteblivit mens i tre år. Och vid den här tiden utbildade jag mig till dansare. Jag dansade väldigt många timmar i veckan. Jag tänkte först att det hade med det att göra. Vilket det troligtvis hade. Jag sökte vård för det och fick inte riktigt något svar. Sen var det som att saker trappades upp lite. Jag började må sämre och sämre. Jag hade en. Ett halvår innan diagnosen, tror jag, som jag verkligen började känna mig sämre och sämre. Jag blev tröttare. Mitt sociala batteri var väldigt lågt. Det tog slut snabbt. Både fysiskt och psykiskt. Trötthet. Och sen var det det att jag inte hade mens.

Det var väldigt tydligt att det är någonting som inte står helt rätt till. Men sen var det faktiskt över en helg som det var som att bägaren rann över. Så då fick jag väldigt tydliga symtom och den här extrema tröttheten när jag inte kunde gå upp ur sängen. Jag hade tvättid och kunde inte gå ner för trapporna och hämta det. Det gick liksom inte. Plus att jag fick. än vad jag trodde då var ont i halsen, men det var ju på halsen. Och det typ som strålade upp i käkarna. Så jag fick även till slut en liten bula på halsen. Så det var ju efter den helgen som jag verkligen insåg att nu är det någonting på riktigt här. Nu måste jag söka hjälp.

Och då sökte du hjälp och vad hände då?

Ja. Då gick jag till vårdcentralen där på måndagen efter den här helgen. Och då hade jag egentligen ganska tur. För att min läkare som jag träffade, han kände direkt på min hals och märkte ju att min sköldkörtel var förstorad. Så på ett sätt var det lite på gott och ont att jag hade. Jag fick struma då. För att det syntes så väl. Och sen så hade jag ju också tur så sett att han tog TPO-antikropparna direkt där. Så dagen efter fick jag ju svart på vitt att jag hade skyhöga antikroppar. Men att mina vanliga prover såg bra ut. Och då, så diagnosen fick jag väldigt snabbt och enkelt. Men sen var det ju betydligt svårare att få hjälp. Så att. Där och då, det här var i maj, så sa de till mig att ”Kom tillbaka i september när dina värden ser sämre ut”. Och då var jag där med den extrema tröttheten och svullen och det gjorde ont. Och jag har fått som 21-åring en kronisk sjukdom kastad på mig. Så där kände jag mig helt lämnad och. förtvivlad verkligen i början. Ja, så diagnosen gick snabbt, men hjälpen där i början var ju inte så så lätt att få.

Och vad var diagnosen?

Hashimotos. Autoimmun hypotyreos. Men att jag var i ett väldigt tidigt stadie just då. Så att mina värden T4, T3 och TSH såg ändå okej ut. Sen när jag, vad jag har lärt mig, så nu ser jag ju tillbaka och ser att de var i lägsta referensnivån. Men de var inom det här ganska breda referensintervallet. Så därför så fick jag inte hjälp av dem men sen så Så då kände jag mig tvungen att fortsätta söka hjälp. Så jag har testat alla möjliga olika vårdcentraler. Och sen till slut fick jag vända mig privat. För att få en mer undersökning och lite mer svar också. Varför? Vad kan jag göra? Och fick då både svar att jag hade i princip inget D-vitamin. järn eller B12. Det var liksom på botten. Och fick även Levaxin sen efter ett tag. Så det var första steget. Att börja jobba med näringsbrister och först hade jag Levaxinet då.

Så du behandlade näringsbristerna innan du började med tillägg av sköldkörtelhormon?

Ja, eller i samma veva. Jag började läsa på en massa. Till exempel min mamma som har varit min stöttepelare i detta. Vi började läsa på jättemycket och fick även information från den här läkaren som också jobbade holistiskt. Så jag började göra en del livsstilsförändringar på direkten nästan. Och började testa mig fram vad som funkade för mig och så. Och det har ju varit saker som både har Hjälpt mig men också stjälpt mig lite grann. Ja, så det var i samma veva som jag både fick medicinering och som jag började Jobba själv med det jag kan göra.

Vilken behandling har du för din sköldkörtel idag?

Idag äter jag en kombination av Levaxin och Lio (Liothyronin). Så jag började med Levaxin och sen två år efter ungefär så fick jag Lio utskrivet också. Och det var väl egentligen den kombinationen som verkligen gjorde en stor skillnad. Jag hade väl inte känt på mina symtom jättestor skillnad när jag bara åt Levaxin. Men sen när jag började med Lio, då märkte jag verkligen hur energin  ökade sakta men säkert. Och nu har jag haft samma dos i över ett år. Vilket är väldigt skönt för det tog flera år att komma till en dos. Så det är också något som jag vet många kämpar med. Att hitta rätt dos. Det är verkligen svårt.

Du nämnde att några av livsstilsförändringarna har stjälpt dig. På vilket sätt då?

Jag upplever att i alla fall i början, de första åren när jag precis hade blivit nydiagnostiserad, då satte jag typ som mål för mig själv att nu ska jag läka ut den här sjukdomen. Nu ska jag bli av med medicinen. Jag såg medicinen som ett misslyckande på något sätt. Jag vill inte äta medicin. Nu ska jag läka ur den här sjukdomen från grunden. Vilket är, inser jag nu, ett väldigt ambitiöst och lite för högt mål att sätta. Och där började jag ju göra allt jag kunde och lite för mycket nästan. Och satte väldigt höga krav på mig själv och jag behövde offra ganska mycket för att Kunna leva på det här sättet som jag tänkte att jag behövde göra för att bli frisk. Och sen har jag väl lärt mig efterhand att, eller jag märkte ganska fort att jag mår inte bra av detta. Psykiskt och socialt. Det blev. Jag kände mig. Ja men man känner ju sig sjuk. Liksom bara av att ha en sjukdom och behöva äta medicin och sådär. Men jag kände mig. Det blev som att jag blev ännu mer annorlunda och att man behövde vara.

Jag kände mig jobbig och krånglig i många sammanhang. Om man till exempel äter på ett ganska strikt vis. Och där efter ett tag så kände jag att det här funkar inte för mig. Jag måste hitta en balans. Så att välja sina saker som man känner att man har kapacitet att göra för att man vet att man mår bra av dem. Men att samtidigt också få vara människa lite grann och ja, hitta en balans där.

Vilka livsstilsförändringar skulle du säga gjort störst skillnad för ditt välmående?

Ja, jag har ju testat mig fram otroligt mycket och gjort så många olika förändringar. Och det som jag upplever har gjort störst skillnad, det är ju dels att jobba med stress. Alla olika typer av stress. Både den fysiska, psykiska, emotionella och att ha identifierat mina stressorer i mitt liv och hur jag kan hitta återhämtning så att jag klarar av. de här stressorerna som man inte heller kanske helt kan bli av med. Men att få in återhämtning har varit en väldigt stor del. Sen har jag ju experimenterat kan man säga med både med kost och med olika typer av kosttillskott. Jag har ju som jag nämnde tidigare så har jag flera näringsbrister i grunden som jag har behövt jobba upp. Och D-vitamin och B12 har jag fått upp hyfsat bra, men järnet jobbar jag fortfarande med. Men där är det ju, ja, att både tillsammans med kosten, att få i sig tillräckligt med näring och hel och ren mat från grunden. Och att liksom hitta det som jag mår bäst av. Och ja, att försöka få upp de här näringsbristerna då.

Så gott det går. För de är ju superviktiga för självförtroendehälsan liksom. Det hänger liksom ihop. Sen någonting på tal om med min mens där. För den kom tillbaka sen efter tre år. Och det var i samband med att jag började göra de här förändringarna. Började jobba med att ta tag i min hälsa om man får säga så. Och i samband också med att jag dels började med medicinering men också att jag slutade med kaffe. För det var en sån stor. grej för mig insåg jag sen att jag är super koffeinkänslig. Men jag drack jättemycket kaffe tidigare. Och det var ju främst för att orka också dansa så mycket som jag gjorde. Och hade ju alltså mitt hjärta slog ju som inne i på morgonen. Men tänkte jag aldrig på att det var ett koffeinpåslag eller så. Kortisolpåslag. Så när jag slutade med det så var det som att min kropp. blev av med en extra stor stressor. Och till slut så fick jag tillbaka min mans där efter några månader. Och nu har den varit regelbunden sedan dess. Så det var en sån grej som hjälpte mig väldigt mycket.

Och då har jag ju istället för att dricka kaffe så har jag bytt ut det mot andra drycker som jag tycker om, som matcha eller cikoriakaffe. Och det har funkat jättebra för mig. Så att, ja sen har jag ju Jag har ju verkligen testat mig fram jättemycket. Det är liksom det som har hjälpt mig mest. Men sen är det ju också att under de här åren så har jag ju i perioder varit väldigt, väldigt strikt med mig själv. Jag har ganska hård mot mig själv. Testat väldigt, kanske testat lite för många grejer samtidigt. Inser jag i efterhand att jag har kört flera saker samtidigt och så har det blivit lite för mycket liksom. Och där har det nästan blivit ibland att det blev. Speciellt i början en stress av att göra saker rätt. Jag kan tänka mig att många kan relatera till att det, om man liksom försöker hitta information själv, att det finns en djungel med information. Och det finns massa olika dieter. Det finns massa olika saker man kan ta till. Kosttillskott. Olika sätt att tänka kring sköldkörtelhälsa och Det jag har insett efter de här åren är ju att det går inte att lita hundra på någonting utan man måste testa själv.

Man måste hitta det som passar en själv. För vi är alla individer. Det är viktigt att man hittar det som funkar för en själv. Och det känner jag att jag börjar göra nu. Men det har varit flera år av att testa mig fram och ändra grejer. Och sådär.

B12, D-vitamin och järnbrist nämnde du förut. Och det är ju väldigt vanliga näringsbrister när man har sköldkörtelsjukdom. Hur har du jobbat med dina näringsbrister?

Ja, alltså jag har ju jobbat med dem både genom, som jag nämnde innan, att stärka upp min kost, alltså att få i mig mer av de här näringsämnena än vad jag fick innan. Till exempel, för mig var det att äta mer kött än vad jag gjorde innan, för jag åt knappt rött kött. Men också genom kosttillskott. Och där har jag också gått lite i perioder. Har jobbat med en läkare nu då som jobbar både med skolmedicin och även näringen och holistiskt liksom. Så där har jag jobbat mycket med att få upp de här olika. Det har varit lite svårt faktiskt. Det är något jag fortfarande jobbar med. Speciellt för ferrretinet. Jag har tagit kosttillskott i tre år men det är fortfarande inte högt nog. Så det är ju någonting som tar mitt järn. Och sen B12 har jag också testat mig fram. Jag fick till slut B12-injektioner. Och det har jag testat i en period och sen har jag testat droppar och kosttillskott och sådär. Och just nu håller jag på med droppar och kosttillskott och de ligger på en bra nivå. B12 just nu. Så det är väldigt skönt men det har jag verkligen förstått att de här tre är ju väldigt väldigt vanliga bland sköldkörtelsjuka.

Och hur ser du på kopplingen mellan menscykeln och sköldkörteln?

Ja, det är ju dels väldigt spännande tycker jag. Men också väldigt, det hör ju ihop. Allt hör ju ihop i kroppen. Och det blev ju väldigt tydligt för mig just att jag inte hade mens. Och det berodde ju delvis på att jag tränade så hårt. stressade min kropp väldigt mycket, men det hade ju också med min sköldkörtel att göra såklart. Och det är ju en stark koppling, typ progesteron som är ett av våra könshormoner behöver ju sköldkörtelhormonerna för att kunna produceras och tvärtom. Så de har ju en väldigt tydlig koppling med varandra. Och sköldkörtelhormonerna krävs ju för alla system i kroppen i princip. Men det har jag väl också märkt en tydlig skillnad på när jag mår väldigt bra i min sköldkörtelhälsa. Jag har fortfarande problem med lite PMS och mensvärk. Men det har jag också märkt att när jag mår som bäst i sköldkörteln så är min mensvärk mindre och PMS. Och tvärtom när det går i perioder upp och ner lite. Så det har ju en stark koppling till varandra. Absolut.

Vilka kunskapsluckor ser du kring sköldkörtelhälsa och hormonhälsa?

Jag ser väldigt stora luckor tyvärr. Däremot tror jag att det är på väg att bli bättre. Det är ju en stor kvinnohälsa. Jag vill tro att vi är på rätt väg. Men det finns absolut stora luckor. Speciellt när jag är 25 år. Bland folk i min ålder finns det jättestora luckor. Där kvinnor inte har någon som helst aning om vad som händer i deras kroppar. Och ingen aning om att deras hormoner funkar. på annat sätt än de som inte har en livmoder till exempel eller menscykel. Det krävs mer, vi behöver mer information från yngre åldrar. Både kring sköldkörteln såklart, när det är en så himla vanlig sjukdom, så många som har den. Men ändå är det så få som vet om det och få som pratar om det också. Det märkte jag när jag fick diagnosen att jag hade i princip aldrig hört någonting om detta. Men sen så fort jag började säga till folk att jag hade detta, då var det hur många som helst som bara ”ja men min mammas kompis har detta, eller min mamma har detta, eller min mormor eller min syster”. Då helt plötsligt hörde man hur många som helst som hade detta, men det är ingen som pratar om det.

Så det är både kunskap men också att vi vågar prata mer om det skulle jag säga krävs.

Och vad fick dig att växla över från danskarriären till att utbilda dig inom Holistisk hälsa?

Ja, jag hade ett år kvar när jag hade fått diagnosen och Det var ett väldigt, väldigt tufft år tyvärr. Det blev, ja, alla som har haft eller har hypo eller så vet ju själva att träning är kanske inte det lättaste när man har låga sköldkörtelvärden. Men jag tog mig igenom det året med nöd och näppe. Men tyvärr så dog ju kärleken till dansen lite grann under det året för att det blev ju någonting som bara var jobbigt till slut. I och med att jag orkade inte. Så därför blev det inte lika kul. Tyvärr. Så det är en liten sorg jag bär med mig. Men samtidigt så i denna vevan så öppnades ju en annan dörr. Till den holistiska hälsan och kvinnohälsa. Och det var som att jag kände att det är detta jag vill hålla på med. Det är detta jag vill göra. Och det kändes som. Jag har alltid haft fokus på att bli dansare i hela mitt liv. Men det var som att detta hade ett ännu större syfte. Och så hade jag väl också en tanke om att kombinera det här. Kanske rikta mig lite mot unga tjejer som idrottar, vilket jag gör lite grann också nu.

Det var som att en dröm dog och en annan föddes lite under det året.

Vad innehöll utbildningen som du gick och hur jobbar du med Holistisk hälsa idag?

Ja, jag har gått två olika utbildningar. Den ena var väldigt holistisk, eller vad man ska säga, med både lite influenser av funktionsmedicin och kinesisk medicin och ganska mycket anatomi och fysiologi. Sen gick jag en annan utbildning också som var mer. klassisk med kostrådgivning och träningslära och motiverande samtal och coachning och metoder. Vi har fått en bra kombo av de två. Och idag så jobbar jag främst som föreläsare och föreläser om menscykel. Och jobbar främst ut mot idrottande tjejer som jag nämnde innan. Men också för företag och större grupper och även privata events och sådär. Och sen så coachar jag lite grann och stöttar andra kvinnor.

Och vilket råd skulle du ge till någon som just har fått diagnosen Hashimotos?

Då skulle jag säga att inte bli livrädd som jag blev. För att man får höra kronisk sjukdom och så tänker man att det här är hemskt. Men att dels hitta en stöttepelare, någon som kan vara med en på den här resan. För det är tufft. Så jag tror jättemycket på att ha ett nätverk som man kan få hjälp av. Stöttning. För det är inte enkelt. Och sen att, ja, lite som jag har nämnt innan, testa sig fram. Vad funkar för mig? Och tyvärr får jag ju också säga att kämpa för att få hjälp. För att det, man ska inte ge sig, eller alltså inte acceptera att må okej. Att liksom, okej, det var det här jag fick hjälp. Nu är mina värden okej, men jag mår ju inte bra. Men att acceptera att då får det väl vara så här. Utan att faktiskt våga och ta hjälp då om man inte orkar att stå upp för sig själv och kämpa för att få rätt hjälp. För att det går ju att må mycket bättre. Så man kan inte acceptera med att må okej, utan man ska ju må bra. Trots att det kanske kräver en del och kräver medicin och sådär. Då får det vara så, men det viktiga är att man hittar de sätten där man faktiskt mår bra.

Har du några praktiska tips på hur man kan vara en förespråkare för sig själv i vården? Det är ju inte så enkelt att stå på sig alltid. Har du några knep som har fungerat?

Jag har nog inga knep. Jag har ju tyvärr behövt gå, eller tyvärr menar jag då att jag behövt lägga pengar på det här. Att få hjälp, vilket jag tycker är så sorgligt att man ska behöva. Så att jag har haft jättesvårt att få hjälp utan att behöva gå privat. Men mitt tips är väl att inte göra det helt själv. Ha med dig någon. Ta med dig någon som är bättre på att argumentera än du kanske. Och när man själv blir i en sån sårbar situation också när man ska stå och. Argumentera för sin egen hälsa. Så att ta hjälp. Och fråga runt. Om man kan, liksom vart andra har fått hjälp kanske. Hitta andra i liknande situationer. Här är ju Sköldkörtelförbundet guld. För att här finns många som hjälper varandra och finns som stöttare. Så att, mm. Nej, det är svårt men Vi hoppas också att det kommer bli bättre.

Vilka förändringar skulle du vilja se i vården, hur man bemöter den typen av patient som du är var?

Ja, där skulle jag vilja se att man kollar på symtom och mående och sen har prover och provsvar. sekundärt lite, att man utgår ifrån måendet och skillnaden där snarare än hur högt T4 och T3 är. För det upplever jag att det har i princip bara varit fokus på värdena. Det är det som är så svårt med den här sjukdomen att även om det är så individuellt och även om värdena kan vara bra Eller ligga hyfsat okej, så kan man ändå må dåligt. Och som i mitt fall som har antikroppar. Där är det ju en autoimmunitet som ligger till grunden. Och den finns ju fortfarande kvar. Även om jag som idag som äter medicin. Och jag har idag bra värden. Utifrån snart optimala värden. Men ändå så. har jag ju autoimmuniteten och där har jag ju fortfarande grejer som ligger och pyr. Så att jobba med den delen främst kanske hade ju varit jättebra. Och där tror jag också att, ja, då jobbar man mer långsiktigt också. För att kan man få bukt med det som gör det värre och kanske även orsaken bakom, då kommer man ju inte behöva gå till läkaren lika ofta.

Tack så jättemycket Lisa för att du så generöst har delat med dig av din resa med Hashimotos och hur du har gjort för att hitta vilka livsstilsförändringar som har fungerat för dig. Tack för att du ville vara med idag.

Tack själv.