#17 Kemikalier och fertilitet med reproduktionsforskare

För att lyssna på avsnittet kan du söka efter ”Sköldkörtelpodden” i valfri poddapp eller lyssna direkt här!

Transkribering av avsnittet

Hej och välkommen till Sköldkörtelpodden. Jag heter Paulina Ilieva och arbetar på Sköldkörtelförbundet. Med mig idag har jag en till Paulina, nämligen Paulina Damdimopoulou, som är professor i reproduktionsbiologi vid institutionen för kvinnors- och barns hälsa på Karolinska Institutet. Välkommen!

Tack så mycket!

Vill du berätta lite mer om dig själv och vad du sysslar med?

Absolut. Så jag är Paulina och jag har varit gruppledare för en forskargrupp som heter ”Kemikalier och kvinnors fertilitet”  vid Karolinska institutet för senaste tio åren. Så ursprungligen kommer jag från Finland och sedan 15 år tillbaka har jag varit bosatt i Sverige och sedan senaste tio åren har jag varit en forskargruppsledare. Jag är väldigt nyfiken på alla möjliga miljöföroreningar som vi är exponerade för och hur de påverkar kvinnans fertilitet och möjlighet att bli gravida.

I den här podden så har jag tidigare intervjuat en kemikalieexpert från Naturskyddsföreningen för att prata om PFAS. Förbundet har även nyss släppt en rapport om sköldkörtelvården under graviditet. Så vi kände därför att vi ville fortsätta djupdyka i frågan om hormonstörande ämnen och mer specifikt kopplat till fertilitet.

Det är väldigt relevanta områden som kommer att öka i samhällsrelevans. Det är väldigt bra att ni vill öka kunskapen inom hormonstörande ämnen och miljökemikalier.

Vad var det som fick dig att börja forska inom just reproduktionsbiologi och hormonstörande ämnen?

Ja, du, jag är ju utbildad som livsmedelskemist, så det är inte helt uppenbart hur jag hamnade i det här ämnesområdet som jag forskar på idag. Men det gick så att jag blev först nyfiken på livsmedel och hur de påverkar hälsa, och så småningom när jag arbetade med olika sortens frågor hamnade jag på ett labb där man forskade på fiskar och grodor och särskilt deras ägg. Så man kunde följa fertiliseringen och utvecklingen av små fiskungar och grodynelg och där på något sätt fick jag en känsla att det är det här som livet handlar om. Livets mening är att kunna utöka sig, annars skulle vi inte vara här idag, rent biologiskt sagt. Då kunde man se rena skillnader mellan olika djur och hur fertila de var och vissa honor alltid hade dåliga ägg och ingen visste varför. Då började alla pusselbitar falla på plats i mina tankar att det är det här som jag vill satsa på. Förstå hur miljön och kanske livsmedel och olika kontaminanter vi blir exponerade för. Om de faktiskt kan påverka kvaliteten på våra ägg och hur vi kan bli gravida eller inte.

Så lång resa, men här är jag idag och det är det här som jag vill forska på resten av mitt liv.

Ja, vad fint. Har du själv sett en ökning av intresset för det här området under din karriär?

Absolut. Nej, men absolut. När jag började, kanske tio år sedan, Jag arbetade vid Karolinska Institutet som är väldigt kliniskt, det är många som är läkare och kanske just tio år sedan fanns det inte så mycket kunskap och särskilt just inom läkarkåren var det inte många som tänkte det var väldigt relevant att titta på miljöfrågor. Men nu har det vänt helt, så senaste åren har intresset för miljön som en determinant i human hälsa ökat väldigt mycket just bland läkarna och jag får ofta kallelser att komma till olika möten och konferenser och prata om miljön, miljökemikalier, hormonstörande ämnen och hälsa och särskilt just fertilitet, som är mitt specialistkunskapsområde. Så absolut, intresset har ökat mycket under de senaste tio åren.

Det tycker jag man märker i debatten att det uppmärksammas mer på olika håll och från olika perspektiv. Men vilka kemikalier eller ämnen är det du forskar på?

Ja, det finns gott om ämnen att forska på. Jag vill börja med att säga att kemikalierevolutionen har hänt sedan världskrigen, så att vi producerar och lägger till nya kemikalier på marknaden varje år. Vi vet inte ens hur många det finns, men hundratusentals kan man säga. Så när man vill forska på kemikalier så måste man på något sätt begränsa sig. Det finns inte möjlighet att ha tusentals kemikalier. Så eftersom just kvinnans fertilitet inte är så väl forskat inom just det här ämnesområdet och miljöpåverkan. Så jag har bestämt att fokusera på kemikalier som vi vet är till exempel skadliga för mannens fertilitet eller som kan påverka human hälsa på många olika sätt. Dels tittar vi på ftalater, där finns det mycket data på att de är hormonstörande och kan minska mannens fertilitet, men vi vet inte lika mycket just på kvinnliga sidan. Och sen PFAS-ämnen som du nämnde också, det är ju en extremt politisk fråga också, hur ska man tolka all forskningsresultat? Och vad är effekterna egentligen på människan och miljön?

Så då har jag också valt PFAS kemikalier för mina studier. Så i stort sett handlar det om ftalater och PFAS just nu. Och tanken är att när jag vet exakt vad vi ska mäta vad gäller kvinnans fertilitet, då kan jag börja titta på hundratals andra kemikalier också. Men måste börja någonstans och jag har bestämt börja med ftalater och PFAS.

Ja, de har jag faktiskt hört om. Det är ju sådana som det börjar pratas mer om, eller hur?

Ja, absolut.

Men när och var och hur används de här och hur är det vi blir exponerade för dem?

Ftalater är väldigt vanligt förekommande tillsatsämnen i plast. Så alla möjliga sortens plastprodukter kommer som en produkt eller smink också. Det finns hundratals olika ftalater. Jag tittar främst på den som är mest tillverkad. Det heter DEHP. Det är mjukgörande ämne i mjukplast. Egentligen ska det vara redan förbjuden i EU i många olika tillämpningsområden, men det finns kvar i oss. Den utsöndras väldigt fort från kroppen, så att när vi kan mäta det i kvinnors prover så måste det ha blivit exponerat väldigt nyligen. Och det är lite det som är problemet att vi vet inte var kemikalier används egentligen, så om jag nu mäter en ftalatmolekyl i en kvinna, jag har ingen aning var det har kommit ifrån. Det kan ha varit något med plast eller något med smink eller kanske något material i hemmet, för att allting egentligen är gjort av kemikalier, men vi får ingen innehållsförteckning. Och samma för PFAS, det är ju tusentals ämnen, de är väldigt långlivade och ansamlas i våra kroppar med åldern.

Och främst pratar vi om att de har använts till exempel i brandskum, eller som vatten och stötande kläder, till och med livsmedelsförpackningar, i alla möjliga sortens tillämpningsområden. Så samma där, vi mäter en PFAS-molekyl i en kvinna, vi har ingen aning egentligen hur den har hamnat i henne, kanske via maten, kanske via vattnet, eller då förpackningsmaterial och kläder. Det är svårt att säga.

Och när ni forskar, kollar ni då på hela kroppen eller på specifika organ?

Jag är ju väldigt jävig och jag älskar äggstockar för att jag är fertilitetsforskare, så vi har väldigt mycket fokus just på äggstockar, äggceller och senaste tiden lite också på livmoderns slemhinna för att då.  När en äggcell lossnar och fertiliseras och bildar ett embryo så måste den också kunna fästas vid livmoderns slemhinna och det är en väldigt hormonberoende process, det här med embryoimplantation som man säger, så det vill vi också titta på. Så just jag tittar på dessa viktiga delar av fertiliteten hos en kvinna.

Och vad är det ni ser då, eller vad har ni sett hittills? Hur små mängder av de här ämnena krävs för att se en biologisk effekt?

Ja, det är det som är verkligen den största frågan. Vad är en säker nivå av exponering eller finns en sådan nivå? Så i början av min karriär som forskargruppledare, så vi helt enkelt börjar med basfrågorna. Så är kvinnor i Sverige exponerade för dessa kemikalier och hur ser halterna ut? Och ja, vi är det såklart. Det finns överallt, ftalater, PFAS och andra kemikalier. Vi kan mäta dem i varje kvinna, i blodet eller då in i äggstockarna i en sån här äggblåsvätska där äggcellerna mognar. Sedan tittade vi på om det finns någon länk mellan halterna och olika fertilitetsutfall. Och vi kunde se att om man har sådana långlivade ämnen i kroppen, högre halter var kopplat till att man hade färre ägg kvar i äggstockarna. Och sen ftalater till exempel var kopplade till att äggblåsorna växer på ett lite annat sätt mot ägglossning. Och sedan kunde vi se igen att PFAS-ämnen till exempel visar en koppling till lite lägre kvalitet på embryon. Och överlag kan det då ta lite längre tid att lyckas bli gravid.

Så det finns många sådana små kopplingar. Men det är alltid på en populationsnivå. Det är extremt svårt att säga för en individ. Vad är säkert och var är risken? Det är precis samma som till exempel rökning. Vissa rökare får lungcancer, andra röker hela livet och får inte det. Vi ser det på en populationsnivå att det finns en effekt, men för individen är det jättesvårt att säga. Nu tittar vi på dessa kemikalier som sagt. Vi saftar ftlater och PFAS-ämnen på cellodling på laboratoriet eller på vävnadsodling. Vi kan ta små bitar av en kvinnans äggstock och exponera det för kemikalier på en cellodlingsskål och sen se vad som händer. Och där om vi använder samma halter som vi ser i äggstockar, vi kan se effekter. Så jag är ganska övertygad att sådana här vanliga halter vi har i våra kroppar kan påverka redan hur en äggstock fungerar. å om det kopplas till hur stor minskning i fertilitet, det har jag ingen aning om, så det är nästa fråga. Hur stor är effekten? Men effekten finns där, det är jag övertygad om.

Och kan du säga något om påverkan på sköldkörteln utifrån er forskning?

Det forskar jag inte. i min grupp, men såklart har jag många kollegor som är väldigt nyfikna på sköldkörtel och de hormonen för att det är så avgörande för metabolismen och utvecklingen och hjärnans mognande under graviditeten hos fostret. Så det är en väldigt klassisk target vad gäller hormonstörande ämnen och forskningen och där vet vi att det finns kemikalier som kan minska eller rubba sköldkörtelns funktion. Och oftast man pratar just effekter under tidigt utveckling för att då är man väldigt känslig när fostret ska växa fram och mogna sina olika system i mammas mage. Så då kan kemikalieexponeringar påverka hormonerna som är avgörande. Och just sköldkörteln, där pratar man mycket om hjärnan hur hjärnan utvecklar och mognar. Och i svenska studier har man sett att till exempel exponeringar för högre halter av kemikalieblandningar som kan störa sköldkörteln visar en koppling till språkutveckling hos barnen när de är födda, så då har man lite senare språkutveckling. Så det finns olika länkar där också, men det är kanske nästan bäst att ni bjuder in en sköldkörtelforskare till bordet som kan prata mer specifikt om det.

Det får vi göra. Vet du om till exempel sköldkörteln är särskilt känslig för hormonstörande ämnen eller om det finns andra, alltså om olika organ i kroppen är, om vissa organ är mer känsliga än andra och vissa organ påverkas inte alls, till exempel. Har du någon koll på det?

Jag tror att det inte finns den sortens forskning som skulle jämföra alla organ i kroppen för att fråga vilken är känsligast. Det är väldigt viktigt när man ska göra riskbedömning av kemikalier att man använder den känsligaste delen av kroppen eller utvecklingsfasen som mått. Annars kan man räkna fel, vad som är säkert. Just vad gäller kvinnans fertilitet och äggstockar, det finns inte så mycket data än, så det är lite svårt att jämföra. Sköldkörtel är väldigt välforskat område. Och sen mannens fertilitet, så där till exempel ftalaterna regleras utifrån deras effekter på manlig fertilitet. Men överlag hormoner i kroppen har ju alla sammankopplade, så det skulle vara förvånande om inte vi har effekter i flera organ när man rubbar EM, som äggstockar och sköldkörtlar.

Ja, precis, och hela kroppen sitter ju ihop. Så det. Allt påverkar ju allt. Men du har ju varit inne på det, men hur kan man sammanfatta hur allt det här relaterar till fertilitet? Vad är era findings just på fertilitetsfrågan? Har ni kommit fram till större slutsatser i det, eller är det pågående?

Ja, det är absolut pågående och som jag berättade i början av mitt labb så var det ganska mycket kritik också, att det inte finns så mycket att forska på vad gäller miljö och kvinnans hälsa, så jag tycker att det har vänt, som jag berättade, så det finns mycket mera underlag att säga att det här är ett forskningsområde som man måste satsa på. Tio år sedan och kanske även idag, det finns till och med tankar om att just kvinnans hälsa är inte så känslig för miljön, att det räcker att räkna med mannens fertilitet och använda det som ett mått för kemikalieeffekter, men det tycker jag att jag har kunnat visa att kvinnans kropp och fertilitet är känslig och värd att forska vidare. Och jag hoppas att med de kommande projekten över nästa fem år har vi kunnat utveckla känsliga metoder för att mäta eller förutsäga om en viss exponering kan vara skadlig för kvinnans fertilitet. Och vi har också en ambition, vi har fått finansiering, att börja bygga en databas av hundratals kemikalier som vi kan då utvärdera och ha någon bättre sammanfattning om hur vanligt förekommande det är att kemikalier skulle ha egenskaper som kan vara skadliga och vilken sorts kemikalier.

Och sen kan man också börja räkna hur det relaterar till andra organ som redan finns data på. Så att då får vi ta en ny liten intervju om fem år.

Ja, det får vi verkligen göra. Jag tänker ofta på den cocktail av kemikalier som framförallt kvinnor utsätts för. Inte bara i mat, vatten och kläder som alla gör. Men också vanligtvis allt fler hygienartiklar, hårprodukter, hudvård, smink, naglar, parfymer. Allt som vi förväntas använda ändå. Har din forskning påverkat dina vardagsvanor?

Ja, det har det absolut. Så alla är ju exponerade, både män, kvinnor, yngre, äldre, foster och äggceller. Så exponeringen börjar väldigt tidigt när vi gör bara ägg och spermier och embryon och foster och fortsätter genom livet. Men det sägs att kvinnor har högre exponeringar just för att vi tenderar att använda mera smink och den sortens produkter. Det har vi också sett, vi har tittat lite i våra studier på svenska kvinnor hur livsstil är kopplat till halten av olika kemikalier i äggstockar. Där såg vi ett par saker och den första saken var just som du säger att kvinnor som använder mera kosmetika och särskilt parfym har mer ftalater. Det har man sett också i andra studier med ftalater används också i parfym för att liksom de här molekylerna som ger lukten skulle vara luftburna. Ftalater kan vara ämnen som bär luktmolekylerna så att de hamnar i våra näsor och vi kan lukta parfym. Allt som har parfym brukar ha också någon sorts ftalater. Så det ser vi. Och sen det andra var att just PFAS-ämnen, det finns mera i äggstockar hos kvinnor som äter oftare fisk och ägg.

Det förstår man också väl för att dessa ämnen hamnar ju i fisk och ägg, så då äter man mera av det så kommer man ha mera av det i äggstockar. Så jag äter fisk och ägg fortfarande för att det inte är rimligt att sluta äta mat. För mat måste du ju äta, just fisk och ägg har också nyttiga saker i dem. Men vad gäller parfymer, jag undviker absolut. Jag blir galen. Till exempel när man har många hotell, sådana här signatur fragrance. Så man går i lobbyn och det luktar överallt. Då vet jag bara att de exponerar alla till ftalater. Och andra kemikalier, jag vet inte ens vad. I vissa allmänna toaletter, man bara sprayar i luften. Det verkligen ogillar jag. Så hemma hos oss. Allt som går att köpa utan varför det gör jag. Samma med kosmetika. Absolut använder jag deodorant och tvättar håret. Men jag har så lite. Alltså. smink och sådana här extra skönhetsprodukter som möjligt. Jag tycker inte det behövs och jag vill gärna satsa på natural beauty och stanna på den linjen och ha lite mindre exponeringar. Och samma gäller mina barn.

Jag har en dotter som är tio år som skulle älska att köpa allt möjligt från nätet och på olika affärer. Jag tycker det är helt ansvarslöst att ha smink för barn. Det är väldigt konstigt för mig så att det försöker jag verkligen få igenom att det inte är vettigt att köpa ansiktsmasker och what not, även om de har fina, tecknade filmer och figurer på det ändå innebär inte att de skulle vara helt säkra och bra att använda.

Nej. Nej, det har ju verkligen exploderat det här med att unga flickor ger sig in i beautyvärlden. Och det är ju väldigt tråkigt att det börjar så tidigt. Men just parfym är väl också en sån grej att har inte parfym blivit godkänt som ett samlingsbegrepp? Så att bara ordet parfym kan innehålla hundratals olika kemikalier, eller hur är det med det?

Mycket möjligt. Som jag var lite inne i tidigare. Det finns ju ingen innehållsförteckning när vi köper olika produkter. Så det är lite svårt att säga vad som används. Men det är ju alltid många olika sorters kemikalier. Jag kan fortsätta lite på det. Till exempel plast. Vi kan ju tänka att många av våra kläder är gjorda av plast. Alltså polyester och sånt där. Så det är inte bara de faktiska plastprodukter vi liksom, identifierar som plast, men väldigt mycket polymerer, att där används det alltså, man har uppskattat över 15 000 olika kemikalier som tillsatsämnen för att kunna tillverka varor av plast. Och ändå när du har en plastvara i handen så det står ingenstans vad den innehåller. Så det är lite komplext att veta hur många kemikalier och vilken sort, så det är inte att alla är skadliga, det är just problemet, vi vet inte riktigt vilka. En ytterligare anledning att kanske försöka minska användningen av olika produkter är att både plast och kemikalier återvinns från råolja. Så det är oljan som är ursprunget till kemikalier och plastpolymer som blir produkter för oss eller då kosmetika.

Vill man vara miljöhjälte finns det extremt många olika anledningar att försöka minska användning av olika produkter av plast och så vidare.

Många kläder nu är liksom hundra procent plast, hundra procent polyester och sådär. Ja, jag läste också att ni forskar utan djurförsök, vilket ju är väldigt etiskt hållbart. Hur gör ni det och finns det fördelar eller nackdelar med det?

Det finns alltid för och nackdelar, men jag bestämde tidigt att vi vill arbeta utan djur. Så klassiskt sätt inom toxikologi när man bedömer risker av kemikalier som man använder råttor. Det finns aldrig någon apor eller någon undrar över det. Om man gör kemikalier i bedömning så är det högst råttor. Och där har vi redan sett att en råtta är oerhört fertil. De kan spotta ut upp till 20 ägg var femte dag och de går aldrig igenom klimakteriet. Så att en råtta kan teoretiskt sett få hundratals om inte tusentals avkommor under sin livsstil. Och sen vi kvinnor har högst en äggcell per månad och vi går i menopaus mitten av livet och är sterila resten av livet. Så om vi vill skydda en kvinnans fertilitet, särskilt när det finns en tendens att vi skaffar barn senare i livet. Så då finns det, för mig kändes det att det finns inte så mycket att hämta i dessa råttor. Så jag vill ha humanrelevant forskning. Och det gör mig också väldigt beroende av bra samarbeten med sjukhusen så att vi kan rekrytera patienter till våra studier för att ge små bitar av sina äggstockar som vi kan arbeta med på labbet.

Nackdelen är ju att det är en stor fråga att ställa till en kvinna. Vill du ge en bit av din äggstock för forskning? Och sen att ha det här systemet på plats kräver mycket arbete. Men det gör att våra studier är väldigt transnationella så att säga. Vi använder vävnad från kvinnor. Vi använder celler från kvinnor och då är resultaten mer relevanta för kvinnor. Och en till nackdel är såklart att när man har ett djur så är det ett helt djur. När vi har en bit av äggstock på odlingsplattan så saknas hela resten av kroppen. Som vi berättade tidigare så är hormonsystemet sammanflätade genom hela kroppen. Då kommer vi inte kunna utvärdera systemiska effekter, då arbetar vi verkligen fokuserat på just äggstocken och vad som händer där, lokalt, utan helkroppskontexten.

Och hur ser framtiden för er forskning ut? Och vad hoppas du att den ska leda till rent konkret, både för patienter och för samhället?

Jag hoppas att vi snart kan ha nya metoder som kan användas för att säkerhetsbedöma kemikalier innan de börjar användas i olika konsumentprodukter. I dagens läge finns det inte riktigt metoder för just kvinnans fertilitet. Det är råttorna som vi berättade om och djurstudier används bara för kemikalier som finns på marknaden. Jag tror det var över hundra ton om året. Så att. Allt som tillverkas under den här mängden testas inte alls för fertilitetsfrågorna. Så jag tycker det är fel. Jag tycker alla kemikalier ska kunna testas. Men där behöver vi just enkla cellbaserade metoder som man snabbt kan använda för hundratals kemikalier. Så det är det jag vill åstadkomma med min forskning. Veta vad vi ska mäta i dessa celler, skapa rätt sortens celler och då utveckla det till en metod som kan användas för kemikalier som redan finns i bruk och de som industrin skulle vilja lägga på marknaden varje år. Och det, om vi har bättre testning för kemikalier, skulle då leda till att vi kan minska antalet ämnen som vi utsätts för som är skadliga.

Vad kan individen, alltså den som lyssnar, till exempel göra själv, både för sin egen skull men också för för samhället, för den större sakens skull.

Vi kan alltid anpassa livsstilen lite grann för att minska exponering och också påverka marknaden. Så det finns många studier som visar att till exempel ftalater kan minskas i kroppen om man försöker undvika plast och smink och parfymer som vi precis pratade om. Men man kan inte undvika alla kemikalier på det här sättet. De finns i så många olika produkter att det är väldigt, väldigt svårt. Så en annan anledning att minska använda den här typens produkter är att om det finns minskat marknad kommer industrin kanske inte producera så mycket den sortens produkter. Så vill vi ha parfymfria snällare produkter så öppnas det en marknad för det där. Och man kanske med konsumentbeteendet påverkar det där. Där finns det exempel, till exempel Bisfenol A från sådana nappflaskor. Det togs bort, inte för att det fanns reglering, det var för att konsumenterna krävde att ha det på det sättet. Sedan kan vi, jag tycker vi alla ska bli arga, vi ska inte vara rädda, vi ska bli riktigt upprörda att det fortfarande är så att det finns kemikalier som inte är ordentligt testade i våra produkter som vi köper i affärer och utsätter oss själva, våra barn och äggceller för. De kanske är säkra.

Förmodligen många av dem inte är det, för att forskningen visar så. Men bara det här konceptet att vi tillåter produkter och kemikalier på marknaden utan ordentlig testning, det är upprörande. Så vi kan bli arga, kräva att det ska bli bättre och ha det högst upp på agendan för alla beslutsfattare som bestämmer, hur kemikalier testas och vilka testmetoder måste användas. Och där kan vi också hjälpa genom att då nästa gång vi får möjlighet att rösta. Vi kan tänka på dessa frågor. Fråga våra politiker vad de tycker om kemikalier och lagstiftning och kemikaliesäker miljö och då försöka få mera makt till personer som tycker att det är viktigt och ska satsas på.

Och hur ser du på industrins roll och ansvar i den här frågan?

Den är stor för att lagstiftningen säger att det är industrin som ska testa sina produkter och säkerställa att de är säkra innan de tas i bruk. Så industrin har ansvaret att testa men industrin testar enligt regelverket. Det finns ingen, varför skulle man satsa tio gånger mera resurser och testa än det som lagen kräver? Så att industrin har ju ett stort ansvar. Och vårt ansvar som konsumenter och medborgare är då att se till att kraven på testning ligger på tillräckligt hög nivå. Genom att vi då påminner våra politiker att vi vill ha det på det sättet. Men absolut, det är industrin i slutändan som testar och rapporterar vad de använder och hur säkra och skadliga produkterna är.

Vad tycker du att beslutsfattare borde prioritera när det gäller kemikalielagstiftning?

Det fanns väldigt detaljerade planer på EU-nivå redan för fem år sedan. Det finns en sån här chemical strategy for sustainability. Man hade en ambition att alla kemikalier inom Europa borde vara säkra. Innan året 2050 tror jag det var. Men då har man inte implementerat den här planen. Det är diskussioner fram och tillbaka, mycket lobbying. Det är alltid fråga mellan konkurrenskraft, tänker man. Kemikalieindustrin kanske inte tycker om tanken att det ska bli ännu mer reglering. För att det  kan vara negativt för deras business. Så det är lite det här ekonomisk nytta versus public health i längden som är vad man balanserar i frågan om hur mycket man ska uppdatera kemikalielagstiftningen. Men jag tänkte att om vi nu bara skulle få på plats alla planer från Chemical Strategy for Sustainability skulle det vara en väldigt, väldigt bra början. Där tänker man till exempel att hormonstörande ämnen borde testas bredare och att kraven på vår testning skulle höjas. Och sen när vi får det på plats kan vi diskutera om det finns behov att uppdatera ytterligare.

Men i alla fall som första steg, Chemical Strategy for Sustainability är fullt i implementering.

Är det något jag har missat att fråga dig som du skulle vilja lyfta?

Jag tror att vi har täckt de hetaste potatisarna inom hormonstörande ämnen och miljökemikalieforskning. Och jag är väldigt nöjd och glad att ni ville ta upp den här frågan i podden. Och vill ni ha mera senare, det är bara att ringa mig eller mina kollegor så får vi att vi inte glömmer bort den här frågan.

Nej, det får vi inte göra. Tack så jättemycket för din tid. Vi hoppas att det ska ske och fortsätter ske ett kunskapslyft kring dessa ämnen. Och tack till dig som har lyssnat också.

Tack så väldigt mycket. Hej då.

Hej då.