#24 Ordförande möter: Annika Strandhäll om kvinnors hälsa

För att lyssna på avsnittet kan du söka efter ”Sköldkörtelpodden” i valfri poddapp eller lyssna direkt här!

Transkribering av avsnittet

Hej och välkomna till Sköldkörtelpodden. Jag heter Anna Bergkvist och är förbundsordförande. Med mig idag har jag Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor. Kan inte du berätta lite om vem du är och lite din bakgrund?

Absolut! Hej Anna, vad trevligt att träffas igen för det första ska jag säga. Annika Strandhäll, för närvarande ordförande för S-kvinnor, det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Sitter också i Sveriges riksdag. Där jag för närvarande sitter i utrikesutskottet. Men jag har ju också en bakgrund i både Stefan Löfven och Magdalena Anderssons regeringar. Dels som socialförsäkrings- och socialminister under Stefans regeringar. Och sedan som klimat- och miljöminister i Magdalena Anderssons första regering. Så jag brinner väldigt mycket för kvinnors hälsa. Innan jag kom in i partipolitiken så var jag också ordförande för Vision eller Sveriges kommunaltjänstemän som ju organiserar, ja, närmare 200 000 medlemmar i både Sveriges kommuner och regioner. Så mycket sjukvård bland annat, så att det är frågor som ligger både mig och S-kvinnor varmt om hjärtat. Så jag är jätteglad att få vara med här idag.

Härligt. Och vi har ju bjudit in dig för att prata om, ja, men framför allt om kvinnors hälsa och sjukvård och sen kommer vi säkert ta ett annat stickspår i jämställdhetsfrågorna i övrigt som ju ibland kanske lyser med sin frånvaro. De är inte sådär högt på dagordningen i det här valet i alla fall. De kommer ju och går lite ibland men just nu så är de inte det. Varför tror du att vi pratar lite om jämställdhet just nu?

Ja, det har jag väl en ganska bestämd uppfattning kring. Jag brukar ta en jämförelse och säga, när jag kom in i Stefan Löfvens första regering 2014, då kom jag in som chef för socialdepartementet, socialförsäkringsminister. Då tävlade partiledarna i Sverige om vem som var mest feminist. Jag själv blev då minister i världens första feministiska regering, som dessutom lanserade en feministisk utrikespolitik och alla politiska reformer som vi la fram analyserades också tydligt ur hur de slog för kvinnor respektive män. Det var helt enkelt en tid då Barack Obama var president i USA och progressiva vindar blåste över världen. Vi vet ju att väldigt mycket har hänt de här senaste tio, tolv åren. Vi har ju nationalistiska och auktoritära högerkrafter över hela världen som tar makten i land efter land och det är väldigt konservativa vindar som blåser för närvarande. Jag skulle vilja säga att det påverkar också Sverige. Det påverkar hela det politiska fältet som ju har flyttat sig från 2014 till ganska mycket åt det nationalistiska eller konservativa hållet och det inkluderar mitt eget parti.

Det är inte så att vi går till val den här gången på feminism och jämställdhet som du precis säger, Anna. Och det lägger ju ett särskilt ansvar på oss som arbetar med de här frågorna. Jämställdheten backar i hela världen. Man brukar säga att det är en backlash för jämställdheten. Det innebär att vi är ännu starkare internt i våra egna organisationer men också i samhällsdebatten. Dels behöver vi berätta att det är så här det ser ut. Men också hur den här backlashen ser ut och hur den potentiellt påverkar flickor och kvinnor. I Sverige har vi sett att löneskillnaderna mellan kvinnor kvinnor och män inte minskar längre. Faktum är att de till och med ökar. Satsningarna på olika områden som rör jämställdhet får inte heller lika mycket resurser. Prioriteras inte på samma sätt och frågorna hörs inte lika mycket i samhällsdebatten när partierna inte prioriterar dem. Och även journalistiken påverkas naturligtvis utav detta. Så att nu fick du ett långt svar men det var ju en otroligt viktig fråga som du ställer här.

Som sagt var, sådana här saker som vi gör idag känns ju otroligt viktigt.

Och tittar man med ett genusperspektiv på vården så blir det ju väldigt tydligt att det inte handlar om politik eller tyckande om det ena eller det andra, om man är för eller emot. Vi vet ju att det skiljer i bemötande, det skiljer i vårdkonsumtion, det skiljer i diagnossättning, alltså det finns egentligen inte någonstans i vården där det inte skiljer om man är man eller kvinna. Fler kvinnor får råd om egenvård till exempel. Medans män får komma till läkaren. Hur har det liksom blivit så? För jag tänker att vi ibland går runt och tror i det här landet att vi är ganska jämställda.

Jag skulle jättegärna, du gjorde en ganska bra beskrivning Anna, men jag skulle verkligen också vilja bara fylla på den och understryka det som du säger. För att det är ju så att jag tror att väldigt få svenskar riktigt förstår hur genomgripande de här könsskillnaderna är i vården. Du nämnde några saker, men låt oss bara fortsätta listan. Kvinnors smärta vet vi tas inte på samma allvar som mäns. Diagnoser dröjer längre för kvinnor än vad de gör för män. Forskning, ja det vet vi att den har historiskt sett och ganska mycket fortfarande, utgår ifrån manliga normkroppar. Ja, det handlar ju om frågor som sköldkörtelproblematik, endometrios, klimakteriebesvär, psykisk ohälsa kopplat till kvinnors livssituation. Men också hjärt- och kärlsjukdomar till exempel. En annan sak som ju ofta också glöms bort som kopplas då till vården, det är ju kopplingen mellan arbetslivet, stress och kvinnors hälsa. Kvinnor blir ju fortfarande en oproportionerligt stor andel av det obetalda arbetet och det syns också i sjukskrivningstalen, kvinnor är mest sjukskrivna och stress är den vanligaste orsaken.

Stress och utmattning och det är kvinnodominerade yrken som dominerar det här. Så det är ju verkligen i alla delar i vårdkedjan där det finns och fortsätter finnas stora brister och som är så otroligt viktigt att verkligen prata om. Men det handlar ju också, jag tänkte på det här, du nämnde några saker. Väntetider till gynekologi, vårdköer. Du lyfter själv upp bemötandet, ojämlikheter över landet. Då har vi inte ens börjat prata om förlossningsvård, mödravård och eftervård. Det är också områden där det finns otroligt mycket mer att göra. Den som inte vill engagera sig för kvinnors hälsa, när man får den listan framför sig… Ja. Vi skulle behöva att fler män engagerar sig också för kvinnors hälsa.

Jag tänker du nämnde också aspekten arbetslivet. Där är det också ibland lite tomt. Det hänger ju ihop det här med att få tillräckligt med stöd i sin sjukdom för att kunna finnas på arbetsmarknaden. Och där har vi också en utmaning framför oss när vi är så många som lever så länge. Så vi behöver ju varenda kotte på arbetsmarknaden. Vad tänker du att politiken och arbetsmarknadens parter, eftersom du också har den erfarenheten, vad behöver vi göra för att kvinnor också ska kunna jobba?

Ja, herregud. Alltså det här är ju, jag brukar säga det att svensk politik idag är ju väldigt fokuserad på gängkriminalitet och invandring. Men det svensk politik borde fokusera mer på, det är det är ju den enorma demografiska utmaningen vi har med en ganska snabbt åldrande befolkning och en mycket stor brist på kompetent arbetskraft som vill söka sig till de här jobben inom vården. Och det hänger naturligtvis ihop med att arbetsmiljön inom vården eller äldreomsorgen eller för den delen skolan och andra delar av välfärdsverksamheterna som är kvinnodominerade, har väldigt tuffa arbetsvillkor. Som innebär att när du kliver in som nybakad sjuksköterska eller undersköterska för den delen ja, då stiger också din risk för sjukskrivning ganska radikalt på grund av stressrelaterad eller arbetsrelaterad stress. Vilket i sin tur leder till sämre ekonomi och så småningom sämre pensioner. Men vad bör då politiken göra? Ja, politiken bör ju naturligtvis prioritera välfärden på ett helt annat sätt än vad man gör idag.

Oavsett om den är privat eller offentligt driven. Dels för att det här handlar om att de här delarna av vårt land och vår välfärd fungerar. Det är också viktigt för att hela övriga arbetsmarknaden ska kunna fungera. Att man har en fungerande barnomsorg, äldreomsorg, sjukvård. Ett, att de som arbetar där inte ska riskera att bli sjuka av sina jobb. Men också när det handlar om att kunna leverera en kvalitativ äldreomsorg, skola omsorg till de som ska i anspråk ta välfärdens tjänster. Och det är klart att det är inte lika häftigt, tycker journalister, att skriva om detta. Som att skriva om den senaste gängskjutningen. Eller för den delen lyfta upp någon av Sverigedemokraternas mer invandringsfientliga förslag. Men det här kan vi prata om, en enormt stor politisk utmaning. Och man måste naturligtvis se till att förbättra arbetsmiljön i de här yrkena. förbättra arbetstiderna i de här yrkena, förbättra lönerna i de här yrkena, så att det också är attraktivt att utbilda sig till de här yrkena och söka sig hit.

Jag är ju, som du förstår, ganska hyfsat väl insatt i detta och jag stod för en tid sedan och pratade med Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro, som ju berättar att en sjuksköterska i Norge, en svensk sjuksköterska som börjar arbeta i Norge, har 10 000 kr mer i månadslön och kortare arbetstid. Det är klart att det här måste svenska politiker verkligen förstå och ta till sig. Och med en situation där medellivslängden i det här landet ökar med 3,5 timmar per dygn för väldigt många grupper. Så innebär det att vi kommer ha väldigt många som lever betydligt längre och som också lever med olika typer av sjukdomar. Så ja, en enorm utmaning, men från S-kvinnors sida och det du. det vi arbetar för och med hela tiden. Då handlar det ju om att dels driva på vårt eget parti, att lägga fram reformer och finansiering kopplat till förbättringar i välfärden, indexering av statsbidrag, borttagande av karensavdrag, till exempel. Vi driver ju också förkortad arbetstid, men också som sagt var att bidra till att frågan lyfts i debatten.

Åh gud, nu fick du verkligen igång mig här, förlåt. Det är så här, men man blir ju så frustrerad. Absolut.

Du är bland vänner, så kan vi väl säga. Vi vet ju också att det, alltså i och med att vården är kvinnodominerad, nu nämnde du sjuksköterskorna och undersköterskorna, men även läkarkåren börjar ju bli [ohörbart]. Och då ser vi, vi ser också med oro för hur deras arbetsmiljö då plötsligt också försämras. Och det hänger ju givetvis ihop. Kvinnorna som väljer läkaryrket går ju mer ner i tid än sina manliga kollegor, men har också funderat på att sluta oftare. Så det säger något om allvaret, tänker jag.

Det säger något om allvaret och det säger också något om det egentligen som du inledde med, nämligen att det här är en strukturell ojämställdhet, en strukturell problematik. För att även i andra yrken på arbetsmarknaden som vi historiskt sett, jag har ju själv då varit fackförbundsordförande för flera av dem, som jag har sett gå från mansdominerade till kvinnodominerade, så ser vi precis den här utvecklingen med försämrad löneutveckling, sämre arbetstider. Helt enkelt en, ja, mer omedveten nedprioritering av de yrken som domineras av främst kvinnor. Så det är jätteintressant att du också lyfter upp läkarna här, som är naturligtvis otroligt viktiga. Jag skulle också kunna peta in andra delar av välfärden som förskolelärare eller barnskötare.

Jag tänker att vi har ju följt er i debatten från s-kvinnor sista tiden och sett era förslag och era prioriteringar på psykvårdsområdet i flera debattartiklar runt om i landet. Men om man inte har läst de sista tiden, vad skulle du extra vilja lyfta? Vad driver ni på just kring kvinnohälsa?

Jag säger att det är klart att det där går ju lite granna i vågor naturligtvis, men generellt sett så är det ju. Det som jag lite grann har varit inne på här och det handlar ju dels om, vilket i och för sig vårt parti nu har sagt, men förbättrad ekonomi för kommuner och regioner. Men det handlar också om förbättringar i till exempel tillgången till förlossningsvården, eftervården. Det har ju varit de senaste veckorna, om man får säga så, Anna, att bara lyfta upp en av de här frågorna så har ju förlossningsvården varit högt uppe på tapeten i och med det exempel, vilket jag tycker då blir ganska symptomatiskt som kom ifrån region Skåne, där då 97 medarbetare inom mödravården, förlossningsvården där, kvinnosjukvården går ut på DN Debatt och slår larm om hur besparingarna slår mot deras verksamheter. Och det som fick bli symbolen för det här var ju det här hårda pappret som man nu hade fått instruktioner om att torka bättre bebisarna i rumpan med och indragna salvor till ammande mödrars bröstvårtor.

Det som jag dock reagerar väldigt starkt på, så där har ju S-kvinnor, vi har ju varit ute mycket, vi har ju flera olika krav på det området som handlar om eftervård, som handlar om en barnmorska per födande och så vidare. Men det var ju att de blev ifrågasatta och att ledande regionpolitiker och chef i det här fallet för kvinnosjukvården går ut och ifrågasätter det som förs fram utav de här närmare hundra medarbetarna. Det visade ju sig dock att de hade rätt och att såväl chefen eller regionpolitikern fick backa. Men det säger ju någonting om synen på, för det här är såklart att man ansåg att det här var kvinnodominerat, främst kvinnor som var ute och så tänker jag om det här hade varit en mansdominerad arbetsplats och det hade varit 97 medarbetare som hade varit ute på DN Debatt. Jag är inte säker på att man skulle ifrågasatt dem på det sättet som skedde i det här fallet. Och där har vi också från S-kvinnors sida försökt naturligtvis att vara ute och backa upp dem och peka på detta och att det är oacceptabelt.

Men det ger ju oss också en chans att få prata om då viktiga frågor kopplat till kvinnosjukvården. Som handlar om deras förutsättningar att kunna leverera en bra kvalitativ omsorg inom de här enormt viktiga områdena. Och skapa trygghet, kanske ett av de mer sköra tillfällena i livet. Ja, gud jag blir så. Och det visar väl bara att vi behöver göra så mycket, mycket mer för att stärka och hela tiden ha med jämställdhet. perspektivet i hälso- och sjukvården. Nu pratar vi förlossning och mödravård här, men ta psykiatrin är ju också ett annat sådant område till exempel.

Verkligen. Jag tänker att det är ju en fråga om resurser, såklart. Och om fördelning av makt och vem som leder och sådär. Och vi försöker hela tiden som patientledning navigera i det där. Är det här en regional fråga? Är det här en riksfråga? Ibland har vi ju lite hamnat i ett moment 22, att det är ingens fråga eller så är det allas fråga eller så skyller man på varandra. Vi pratar ju mycket just nu kring hur styr vi vården så att den blir på bästa sätt. Om du skulle få rita om kartan, hur skulle den se ut då?

I och med att jag tillhör ju en av de politiker som faktiskt har haft ansvar för sjukvården under ett antal år så finns det ju flera olika delar i det. Dels har vi den modell vi har med våra regioner och kommuner som är självstyrande. Vilket gör att när någonting akut sker och vi behöver samla oss som nation så blir sjukvården väldigt svårstyrd. Men det är den också i vardagen. Jag brukar ibland ta covidpandemin som ett exempel. Som verkligen pekade på bristerna i vår modell. Det upplevde jag också som socialminister såklart. Jag tror att vi skulle behöva nationella riktlinjer i fler frågor. Vi skulle behöva kortare vårdkedjor. Vi skulle behöva mer könsuppdelad data och forskning. Vi skulle behöva stärka primärvården och arbetsmiljöarbetet. Men vi skulle också i vissa delar behöva mer av gemensam styrning i sjukvården. Vi har pratat om några av de områdena här idag. Nu nämnde jag endometrios, klimakterievården här till exempel. Men som socialminister så vet jag ju att jag var med i ett arbete som handlade om eftervården vid förlossningar till exempel för att minska förlossningsskador, apropå nationella riktlinjer.

Så det finns ju flera olika områden där man behöver öka den nationella styrningen. Eller samordningen om man vill uttrycka det så. Utan att man för den delen kanske behöver förstatliga hela sjukvården. Men vi har ju stora bekymmer med att sjukvården är ojämlik över landet för att regionerna också har så ojämlika förutsättningar i att till exempel klara vårdbehov, ekonomi, kompetensförsörjning inte minst. Så det är ju en fråga som politiken verkligen behöver ta på stort allvar. Och vi måste våga prioritera kvinnors hälsa ekonomiskt. Det är verkligen så.

Vi märker också en skillnad på de regioner som har en, eller vårdcentralen för den delen, som har en eldsjäl och som vill mycket och som kan mycket. Då kan det också hända mycket. Men det är ju kompetenslyftet av alla som ofta är det svåra. Vi har ju väldigt få riktlinjer om man tittar på hur stor patientgruppen är så är det mycket som är lite laglöst land. Och då gör man ju så gott man kan. Men har man då inte den där eldsjälen som kan mycket och tagit reda på mycket i egen regi så tappar man också bort sig och då riskerar patienten att stå där utan kunniga läkare. Och då blir det en ganska farlig cocktail till slut.

Ja, och framför allt så är det väl så att man kan inte bygga sjukvården på eldsjälar. Tänker på det du säger. Jag vet ju när det gällde nationella riktlinjer till exempel så var ju vår regering som tillträdde 2014 var den första regeringen som tog fram riktlinjer för endometrios till exempel. Det fanns inte i Sverige överhuvudtaget. Och det är som du säger, det är fortfarande på flera många andra områden där det skulle behövas. Jag skulle till exempel väldigt gärna se en nationell strategi för kvinnors hälsa. Som håller över tid. Vi la ju in det under de åren vi satt i regeringen, så la vi till hälsa som ett utav av de jämställdhetspolitiska målen för Sverige, just för att vi såg det här.

Och där får vi väl lite se i Malin Sjöberg Högrell som också har gästat oss faktiskt i den här podden, men inte pratat så mycket om sitt statliga utredaruppdrag i det avsnittet. Men där kommer ju en uppföljning och jag hoppas att det kanske kommer lite, en tydlig nulägesanalys. Vi delar din bild av att det, väldigt fragmenterat och det görs lite här och lite där. Men det finns mycket statistik att titta på tillsammans och lägga ihop till ett pussel. Vi behöver mer könsuppdelad statistik, men vi har mer också, eller vi har mycket.

Absolut, det är det. Men att det behöver ju också sammanställas, det behövs liksom en helhetsbild kring detta på ett annat sätt än vad vi har idag. Ett område som jag faktiskt tänkte på, som både vi arbetade med i regeringen, men som också har fortsatt arbetas med, det är ju de nationella vårdprogrammen som vi har för cancervården till exempel, med standardiserade vårdförlopp, tydlig uppföljning, som har lyckats korta väntetider och förbättra överlevnaden när det gäller ett antal olika cancerdiagnoser. Det visar ju att när vi från politikens sida sätter tydliga mål och följer upp dem, ja men då händer det också saker. Och den typen av tydliga strukturer tror jag att vi skulle behöva för fler kvinnosjukdomar helt enkelt.

Där är ju ofta cancerområdet ett föredöme, ja men den typen av strukturer tror jag är otroligt viktig och kanske allra, allra viktigast för alla de med kroniska sjukdomar som också har flera. Så där olika enheter ska mötas och kanske skulle må bra av att göra samma plan så för att patienten. ska ha en chans att inte bara vara projektledare över sina sjukdomstillstånd.

Nej, och jag hann ju bara med, när vi drog igång det här med de standardiserade vårdförloppen inom cancervården. Så jag har liksom inte följt arbetet så nära som jag då gjorde nu på senare år. Men redan under de åren så hann vi som sagt se att det hände saker verkligen. Och skapade en tydlighet, både för patient. och vården och runt om i hela landet. Och väldigt uppskattat. Så det tror jag verkligen på i högre utsträckning.

Och det är ju också extra svårt för oss som saknar kvalitetsregister för våra sjukdomar utom sköldkörtelcancer. Det är ju annars också en källa till mycket kunskap och mycket data. Och inte minst nu när vi också har fått AI de senare åren så finns det ju otroligt stora växlar att dra i de sjukdomar där man faktiskt har kvalitetsregister. Men då gäller det att vi som saknar både vårdprogram och kvalitetsregister och inte bara har cancerdiagnoser också kommer in med det där pusslet på något sätt. För det är ju med data vi kan lära oss och uppföljning. Det är ju superviktigt för att kunna se.

Så är det, verkligen. Och som sagt var, så viktigt att göra det ni gör och att lyfta frågor på det sättet. Samtidigt som man ska ju såklart inte bara bli frustrerad utan man måste ju hela tiden hitta lösningar framåt. Men jag tror att det är viktigt att göra det vi gör här idag. Dels prata mer i detalj då, vad skulle man kunna göra vad är det som saknas inom det här området? Men också faktiskt se det större perspektivet. Det vill säga att det är en strukturell problematik när det handlar om olika medvetna eller omedvetna prioriteringar som görs när det gäller kvinnosjukvården och inte minst när det gäller kroniska sjukdomar som i hög utsträckning drabbar kvinnor. Det är otroligt frustrerande att det ser ut så här.

Verkligen. Det är ju också ett valår. Om vi ska summera det här. Vad kommer vi se dig och S-kvinnor lyfta nu i valrörelsen om du får avsluta med med vallöftena som sig bör ett sånt här supervalår tänker jag.

Supervalår. Ja, vi har ju egentligen inga egna vallöften utan vi har ju våra frågor som vi driver och lyfter och sen driver vi ju på partiet för att ta upp våra frågor. Ja, vi kommer ju prata mycket sjukvård. Jag brukar säga det att när S-kvinnor har sin kongress och vi är ändå Sveriges största politiska kvinnoförbund och vi finns inom Socialdemokraterna. demokratin? Ja, till våra kongresser motioneras det ju inte om hårdare straff och invandring, va? Utan till våra kongresser motioneras det om sjukvård, om kvinnosjukdomar, om precis de frågor som vi har diskuterat här idag. Och det visar ju sig också att när man går ut och frågar svenska folket vilka som är de viktigaste frågorna i det kommande valet, ja, men då är det flest som svarar sjukvård. Och trots det så får det liksom inte genomslag i den. journalistiska mediabevakningen av valet och vilka frågor som man massmedialt väljer att lyfta. Så att där kommer ju S-kvinnor finnas väldigt mycket. Vi kommer finnas i välfärden. Vi kommer finnas i sjukvården.

Vi kommer fortsätta prata om brister i förlossningsvården. Vi kommer prata om kvinnosjukvård generellt. Att det handlar om resurser. Det handlar om kunskap. Det handlar om styrning. Bättre tillgång till specialistvård som behövs. Kortare väntetider och mer jämlik vård över landet. Men också såklart att hela tiden lyfta in jämställdhetsperspektivet. Man måste ta kvinnors erfarenheter på allvar och lägga frågan på bordet om den här bagatelliseringen ibland, om kvinnors symtom som stress eller psykisk ohälsa. Det är någonting som vi måste bryta. För det handlar ju både om respekt men det handlar också om makt. Så vi kommer finnas där, vi kommer finnas i de här frågorna på flera olika sätt och det ser jag jättemycket fram emot att lyfta tillsammans med organisationer som ligger nära oss, men också själva, både som förbund och genom våra distrikt som finns runt om i hela landet.

Vi lär fortsätta prata om de här frågorna. För oss så är det ju så när det är en kvinnodominerad sjukdom eller sjukdomar så blir det ju svårt att ta av sig de här genusglasögonen. För att det är en fråga som du var inne på om makt och strukturer helt enkelt. Och när vi tänker på sjukvården så blir det ett farligt pussel ibland. Som vi behöver vara vaksamma på. Men tack så hemskt mycket för att vi fick låna din tid och på återseende.

Ja, på återseende och varmt tack för det här. Och keep up the good work helt enkelt. Ha det så gott, vi syns!

Hej!