Anmärkningsvärt att Sverige saknar nationella riktlinjer för sköldkörtelhormonbrist
Publicerad:
Den 4 november publicerades en insändare om testosteronbrist i Dagens Nyheter. I insändaren skrev skribenten, som också är läkare, att han vill se nationella riktlinjer för testosteronbrist, “med tydliga kriterier, precis som vid diabetes och sköldkörtelsjukdom”. Efter att Sköldkörtelförbundet kontaktat redaktionen ströks ”sköldkörtelsjukdom” helt ur texten. Till skillnad från diabetes, finns inga nationella riktlinjer för diagnostik och behandling av sköldkörtelhormonbrist i Sverige.
Hypotyreos, underfunktion i sköldkörteln, är en av våra stora folksjukdomar. En halv miljon svenskar behandlas i dag för denna kroniska sjukdom. Ändå varierar vården kraftigt mellan regioner, vårdcentraler och enskilda läkare. Var femte patient har kvarstående symtom trots standardbehandling med Levaxin. Trots att det finns säkra och effektiva behandlingsalternativ används dessa sällan. Många patienter får istället höra “värdena ligger inom referens” – trots att livskvaliteten är kraftigt nedsatt.
För hypertyreos (överfunktion) finns sedan tre år tillbaka ett nationellt vårdprogram, men implementeringen går långsamt och är långt ifrån fullständig. För hypotyreos (underfunktion) saknas ett motsvarande program helt. Detta leder till ojämlik vård, bristande uppföljning och onödigt lidande.
Sköldkörtelförbundet har länge arbetat för att ett nationellt vårdprogram för hypotyreos ska tas fram – för att höja kunskapsnivån i primärvården, där de flesta patienterna behandlas, samt för att säkerställa att patienter i hela landet får en likvärdig behandling.
Vi delar skribentens åsikt att hormonella sjukdomar förtjänar större uppmärksamhet, och våra medlemmar vittnar om väldigt liknande svårigheter i vården, allt från symtom till bemötande. Allt det läkaren nämner kring mäns upplevelser av testosteronbrist, stämmer överens med hypotyreospatienternas vardag, såsom trötthet, viktuppgång och kunskapsluckor hos vårdpersonal.
Sverige har ännu inte tagit det nödvändiga steget för att säkra en kunskapsbaserad och likvärdig vård för människor med sköldkörtelsjukdom, eller andra hormonella diagnoser. Vi hoppas att hormonell hälsa blir nästa nationella prioritering, för att värna både människors hälsa och samhällets resurser.
