Graviditet och behandling med T3 eller NDT
Publicerad:
Senast uppdaterad 30 augusti 2025
Att leva med hypotyreos under graviditet kan vara en utmaning. Många kvinnor mår bättre på kombinationsbehandling med liotyronin (T3) eller NDT jämfört med enbart Levaxin (T4), men möts av rekommendationen att sluta med dessa läkemedel när de blir gravida. Frågan är: vad säger forskningen om T3 och NDT under graviditet – och hur stora är riskerna egentligen?
I en översiktsartikel från 2015 med titeln “Combination Levothyroxine + Liothyronine Treatment in Pregnancy” publicerad i Obstretrical and Gynecological Survey, har man sett att kombinationsbehandling blir allt vanligare och att man därför valt att se över den forskning som finns på teoretiska risker med sådan behandling. Och det är inte många studier man hittar. De refererar till en enda studie på råttor från 1990: “Congenital hypothyroidism, as studied in rats. Crucial role of maternal thyroxine but not of 3,5,3´-triiodothyronine in the protection of the fetal brain” publicerad i The Journal of Clinical Investigation.
Studie på gravida råttor
I denna studie gav man gravida råttor och deras foster ett läkemedel (Thacapzol) som kraftigt hämmar sköldkörtelhormonbildningen så att råttorna fick hypotyreos, med brist på både T3 och T4. När forskarna gav T4 till råttmamman normaliserades fostrets T3-nivåer i hjärnan. När de istället gav råttmamman T3 så skedde inget med T3-bristen i fostrets hjärna, inte ens när T3-dosen blev så hög att den var toxisk.
Mot bakgrund av den forskning som finns (studien ovan men också där man till exempel studerat omvandlingen av T4 till T3 hos ett mänskligt foster), drar forskarna till översiktsartikeln slutsatsen att fostrets hjärna inte använder sig av T3 från modern, utan själv behöver bilda T3 av moderns T4.
Riktlinjer och försiktighetprincipen
Vid behandling med T3 eller NDT förekommer det ibland att T4-nivåerna blir (för) låga. Detta, samt att det saknas större studier på mödrar som medicinerat med T3 eller NDT under graviditet, är anledningen till den gängse rekommendationen att gravida ska medicinera med T4 (Levaxin/Euthyrox). Denna rekommendation värderas i amerikanska riktlinjer från 2017 (“2017 Guidelines of the American Thyroid Association for the Diognosis and Management of Thyroid Disease During Pregnancy and the Postpartum”) som stark, men samtidigt skriver man att evidensen är av låg kvalitet (se Question 39 på sidan 341 i länken ovan) – dvs det finns inte tillräckligt mycket forskning av hög kvalitet som styrker denna rekommendation. Att man ändå satt rekommendationen som stark, tyder på att man här går efter försiktighetsprincipen.
Betydelsen av tillräckliga T4-nivåer
Det är viktigt att den gravida har tillräckliga mängder T4 i blodet, då det finns mycket forskning som visar att T4 är viktigt för fostret (framför allt innan fostrets egen sköldkörtelfunktion kommit igång, en utveckling som startat runt vecka 10 och är färdigutvecklad i veckorna runt vecka 20).
Att det skulle vara skadligt för fostret om mödrar medicinerar med T3 eller NDT, finns det inget som tyder på. NDT-behandling var standardbehandling fram till 1980-talet, vilket innebär att väldigt många barn världen över har fötts av NDT-behandlade mödrar. Skulle det ha uppstått några särskilda problem med alla dessa foster, barn, graviditeter eller mödrar, skulle detta ha plockats upp på ett eller annat sätt. Och så har aldrig skett. Enligt försiktighetsprincipen bör den gravida dock se till att ha T4-värden inom referens under behandlingen, och alltså inte under referensintervallet.
Janusinfo om liotyronin och fosterskador
Janusinfo, som innehåller icke-kommersiell läkemedelsinformation och är informationskanal från Region Stockholms läkemedelskommitté till läkare och sjukvårdspersonal, skriver bland annat så här om behandling med liotyroin (T3) under graviditet:
“Exponering för liotyronin i tidig graviditet utgör ingen risk för fosterskada. Det är viktigt med adekvat substitutionsterapi vid hypotyroidism eftersom en icke välsubstituerad hypotyroidism kan innebära en risk för fostret. Behandling och val av läkemedel ska ske enligt regionala och nationella riktlinjer.”
”Liotyronin används dels i olika undersökningar av tyreoideas funktion, dels tillsammans med levotyroxin som substitutionsterapi. Det finns inget skäl att tro att detta hormon skulle kunna vara fosterskadande.”
”Data över behandling med liotyronin är begränsad i litteraturen, då levotyroxin generellt är rekommenderad behandling av hypotyroidism. En studie har dock återfunnits som inte visade någon koppling till missbildningar efter exponering för liotyronin i tidig graviditet.”
”I det svenska Medicinska födelseregistret finns 382 kvinnor som uppgett sig ha använt liotyronin. Sex av barnen hade en missbildningsdiagnos (7-8 förväntade). Missbildningsfrekvensen var således helt normal. Ej heller var andelarna för tidigt födda barn eller lågviktiga barn ökade.”
Läs hela texten om liotyronin på Janusmed fosterpåverkan
Passerar T3 moderkakan?
Att T3 från modern inte skulle passera över moderkakan (placenta) till fostret som man skriver i vissa kunskapskällor för läkare och sjukvårdpersonal, och vilket anges som skäl till varför gravida kvinnor ska behandlas med enbart T4 (Levaxin/Euthyrox) och inte med T3 eller NDT, stämmer inte. Det finns flera studier som visar att både T4 och T3 från modern förs över till barnet. Till exempel denna studie.
Men det som inte ännu är säkerställt är alltså hur mycket av moderns T3 som går över till fostrets centrala nervsystem och hjärna, via blod-hjärnbarriären. Det man har kunnat se är att större delen av T3 i fostrets centrala nervsystem och hjärna är T4 från modern som fostret själv har omvandlat till T3. På detta område behövs mer forskning. Och fram tills vi vet mer bör försiktighetsprincipen råda: Att säkerställa att det hos alla gravida, oavsett behandling eller om man är icke-behandlad, finns tillräckligt med T4 i kroppen. (Säkerligen är även T3-nivån viktig, inte minst för modern! Men det är inte detta vi har tittat på i denna artikel).
Sammanfattning: T4 är avgörande men mer forskning behövs
Forskningen visar tydligt att T4 är avgörande för fostrets utveckling, särskilt under de första 20 veckorna då barnet ännu inte har en egen fungerande sköldkörtel. Däremot finns det inga starka bevis för att behandling med T3 eller NDT skulle vara farligt för fostret.
Det viktigaste är att kvinnor med hypotyreos under graviditet har tillräckliga nivåer av T4 i blodet. Mer forskning behövs kring hur moderns T3 påverkar fostret, men fram till dess råder försiktighetsprincipen. Med rätt behandling kan både barnets utveckling och mammans välmående säkerställas.
