Helena Filipsson Nyström: “Vården ska bli lika för alla med hypertyreos”

Allas rätt till jämlik vård – det vill säga att oavsett var i landet du bor och vilken vårdgivare du träffar ska du få samma behandling, baserad på kunskap och vetenskap.Det är vad som driver Helena Filipsson Nyström i arbetet som ordförande för den grupp som tar fram nya nationella riktlinjer för hypertyreos-vården. 

En ny organisation som kallas Nationell Kunskapsstyrning har etablerats i Sverige på uppdrag av Sveriges Kommuner och Regioner. Syftet är att leverera en jämlik vård över hela landet som baseras på kunskap och vetenskap. Helena Filipsson Nyström, Universitetssjukhusöverläkare i endokrinologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, är ordförande för den grupp som ska ta fram nationella riktlinjer för behandling av hypertyreos.

– Vi ser över vilka delar i vården som behöver stärkas upp, vi ser också efter var vården inte är jämlik. Vem vi går till och var vi bor ska inte spela roll för vilken behandling vi får. Vi försöker också inkludera patienternas behov i vården.

Arbetet omfattar diagnoserna Graves sjukdom, knölstuma och toxiskt adenom. Flera specialiteter som endokrinolog, kirurg, strål-läkare, ögonläkare, sjuksköterska, distriktsläkare och psykolog finns representerade i gruppen. Även patientrepresentanter är med för att alltid behålla patientens perspektiv, 

– Även om riktlinjerna ska göra vården mer lika över landet, kommer vi antagligen aldrig komma runt helt att det finns skillnader i den. Inom hypertyreosvården har vi idag olika rutiner och vi väljer behandling tillsammans med patienten.

Det slutliga målet för gruppens arbete förutom en jämlik vård är:

  • Förbättrad livskvalitet för patienten
  • Minskad dödlighet i patientgruppen
  • Minskad sjukdomsbörda
  • Ökad funktionsförmåga vilket förhoppningsvis leder till färre sjukskrivningar

Patientperspektivet viktigt 

Det praktiska gruppen gör är att teckna bilden av vårdkedjan för en patient med hypertyreos och komma överens om hur vi gemensamt skall handlägga och sedan beskriva processen för vården hos varje vårdgivare. 

– Riktlinjerna följer patienten från första symtomen till besök hos vårdcentral, remiss till endokrinolog och tillbaka till vårdcentralen. 

Helena återkommer hela tiden till vikten av lika vård och att vidga synen på vårdens roll. 

– Vad vill patienterna ha för vård? Vad vill de inte ha? Vilken information efterfrågas och hur vill man ha den? Har man ögonsymtom är det kanske svårt att läsa på en skärm och andra vardagliga sysslor. Vilka hjälpmedel kan vi rekommendera? 

Helena Nyström Filipsson är också forskare och snart ska en ny doktorand, en sjuksköterska, forska på omvårdnaden vid hypertyreos. Också där är patientens behov i centrum. 

– Vi vill bredda vad vi gör och kunna individanpassa vården. Exempelvis med livsstilsfrågor, ge råd om rökstopp, upp- och nedgång i vikten, hur man tacklar liv och arbete samt förbättrar livskvaliteten. Samtidigt är det viktigt att kunna mäta alla insatser vi gör och basera dem på vetenskap.

Helena är medveten om att många med hypertyreos har kvarstående symtom efter sin sjukdom.

– Vi vill att alla ska kunna må så bra som möjligt även om tyvärr alla kanske inte kan komma tillbaka till hur de mådde förut. Dessa kvarstående symtom är viktiga att sätta på kartan och rehabiliteringen är viktig. 

Kvarstående symtom har uppmärksammats också i och med corona och det vill Helena ta fasta på. Det finns en nationell grupp med ansvar för rehabilitering och den har hypertyreosgruppen kontakt med för att hitta gemensamma punkter. 

För den som inte är nöjd med sin vård idag säger Helena att det bästa är att träffa en annan läkare. En second opinion genom en egenremiss, nämner hon som ett alternativ. 

Drivs av att kunna hjälpa fler

Helena har uppskattat arbetet med riktlinjerna och berättar att hon lär sig väldigt mycket, särskilt om omvårdnadsstöd och patienters behov. 

– Vi inom vården kan göra mer än det rent medicinska, menar hon och säger att det är meningsfullt att få vara med och skapa riktlinjerna så att de inkluderar även dessa andra värden. 

Under arbetet med riktlinjerna har Helena dragit ner på patientarbetet och hon har fått höra av patienterna att hon är saknad på mottagningen. 

– Jag vill vara med och påverka riktlinjerna när jag fick chansen. Som läkare bryr jag mig om mina patienter och ger dem information så att de ska kunna fatta sina egna beslut. När jag fick frågan om ordförandeskapet för gruppen kände jag att det var en möjlighet att hjälpa fler patienter genom att bredda riktlinjerna till att inte enbart vara medicinska.

Tanken var att arbetet skulle vara klart nu till sommaren 2021 men en pandemi kom emellan. Nu är planen att vara klara till våren 2022. 

Katarina Fornander har en magister i Biomedicin från KI och är journalist inom medicin och hälsa. Hon har skrivit ”Efter Graves – Din väg till läkning” om Graves sjukdom, som är den vanligaste typen av hypertyreos och vad du kan göra för att återhämta dig efter sjukdomen.