Sant eller falskt om jod och sköldkörteln

Publicerad:

Jod är ett av de allra viktigaste näringsämnena för sköldkörteln. Det finns många åsikter om hur vi bäst använder det för att stötta sköldkörtelhälsan. Vad är egentligen sant eller falskt? 

Sköldkörtelhormonerna innehåller jod, därför är jod så viktigt för sköldkörtelns funktion. T4 innehåller 4 jodatomer och T3 innehåller 3, och det är förstås så de fått sina namn. 

Rekommenderade intaget är cirka 150 mikrogram jod per dag (lite mer för gravida och ammande). 

För lite jod kan innebära låga nivåer av sköldkörtelhormon och även leda till förstorad sköldkörtel, struma.  Men även för mycket kan ställa till problem.

Det finns ett rekommenderat intag av jod för dig med sköldkörtelsjukdom – SANT

150 till 300 mcg jod per dag brukar tolereras väl av för dig som har sköldkörtelsjukdom. Jod finns i fisk och skaldjur, alger (men se upp – det blir snabbt för mycket jod om du äter alger) och mejerier. Jod finns också ofta i multivitamin- och mineraltillskott, den mängden ska också adderas till totalen. 

Du kan räkna på ditt dagliga intag via livsmedelsverkets databas. Eller be att via vården få hjälp av en dietist att se över ditt intag. 

Det finns tillräckligt med jod i livsmedel – FALSKT

Maten i sig innehåller oftast inte tillräckligt med jod för våra dagliga behov, särskilt om du inte äter skaldjur, alger eller mejerier. Grundvattnet och jorden i Sverige innehåller inte så mycket jod och därför gör inte våra livsmedel det heller. För 80 år sedan började vi tillsätta jod till bordssalt. Nu är det ovanligt att få problem med sköldkörtel på grund av jodbrist. 

Jod kan vara en bidragande orsak till sköldkörtelsjukdom – SANT

Jod är ett tveggat svärd och för mycket av mineralet (mer än 300 mcg per dag) kan trigga autoimmunitet mot sköldkörteln. Att immunförsvaret attackerar den egna kroppen, i detta fall sköldkörteln, är den allra vanligaste orsaken till sköldkörtelsjukdom. 

Äter du mycket jod kan det öka nivåerna av väteperoxid och inflammationen i sköldkörteln ökar. Det drar till sig immunförsvaret och det är risk för en reaktion mot sköldkörteln. 

För mycket jod kan också ge en tillfällig hypertyreos, det vill säga överfunktion i sköldkörteln, som försvinner när intaget av jod minskar.

Gravida och ammande behöver mer jod – SANT

Fostret och bebisen är känsligt för låga nivåer av sköldkörtelhormon eftersom det är så viktigt för hjärnan och tillväxt. Du som är gravid eller ammande behöver därför extra för att täcka dina behov och barnets – 175 till 250 mikrogram. 

Läs mer i Sköldkörtelförbundets rapport om sköldkörteln och graviditet. 

Om jag inte har någon sköldkörtel behöver jag inte tänka på jod – FALSKT

Jod är viktigt för hela kroppen även om mineralet är mest känt i samband med sköldkörteln. Till exempel är brösten en viktig plats där jod lagras och tillräckliga mängder jod, tillsammans med selen har kopplats till skydd mot bröstcancer. 

25 procents lägre risk kunde forskare vid Lunds universitet observera hos de som hade tillräckliga nivåer av selen och jod tillsammans. Viktigt att veta är att detta var en observationsstudie som inte kan bevisa att selenet i sig var orsaken till den minskade risken.

Lyssna på en podd om hälsoråd för dig som inte har sköldkörteln kvar.

Selen behövs för att balansera jod – SANT

Vi var inne på det ovan men det är värt att sägas igen. Selen behövs för att balansera jod, delvis för att det minskar de inflammatoriska ämnen som uppstår när sköldkörteln producerar hormon. 

Exempelvis kunde man i en studie visa att tillskott av selen, 200 mcg/dag till gravida skyddade mot att autoimmun hypotyreos skulle bryta ut. 

Läs mer om viktiga näringsämnen för sköldkörteln här. 

Bordssalt är sämre för hälsan än havssalt – FALSKT

Det finns inga vetenskapliga belägg för att vanligt bordssalt är skadligt. Tvärtom minskar det risken för hypotyreos orsakat av jodbrist. De ämnen som tillsätts är inte konserveringsmedel utan klumpförebyggande medel som gör att saltet inte klumpar sig. De används i mycket små mängder och är godkända som säkra.

Det stämmer att raffinerat salt i princip bara innehåller natriumklorid, medan havssalt och bergssalt innehåller små mängder andra mineraler. Men nivåerna är så låga att de inte har någon betydelse för din mineralstatus.

För den som saltar mycket eller också äter tillskott eller alger kan det dock bli en risk för överdosering av jod, särskilt om du har sköldkörtelsjukdom. Du får i dig ditt totala dagsbehov bara med 1/2-1 tsk salt. 

Sköldkörtelsjukdom kan behandlas med höga eller låga doser av jod – FALSKT

Det finns ingen vetenskaplig evidens för att sköldkörtelsjukdom kan behandlas eller botas med vare sig höga eller låga doser jod.

Jod är nödvändigt för normal hormonproduktion, men sköldkörtelsjukdomar – särskilt de vanligaste formerna som autoimmuna sjukdomar som Hashimotos tyreoidit och Graves sjukdom – orsakas inte av en enkel brist- eller överskottsmekanism som kan korrigeras med jod.

 

Det handlar om att få ett fullvärdigt liv

”Jag blev medlem för att förbundet började driva frågan om individanpassad vård. Man läser om så många som inte får hjälp för att läkare verkar gå efter någon mall och stirra sig blinda på provresultatet. Jag vill att läkare ska se till personens faktiska mående, för det handlar om att få ett fullvärdigt liv.”

Gå med i Sköldkörtelförbundet du också! » Se vad ett medlemskap kan ge dig och vad ditt stöd bidrar till
Ulrika, 56 år, medlem sedan 2019
Mer Egenvård