Sköldkörtelcancer och knölar på halsen

Sköldkörtelcancer drabbar människor i alla åldrar och varje år upptäcks 600-700 nya fall i Sverige. Det vanligaste symtomet på sköldkörtelcancer är en knöl som i de flesta fall syns utanpå halsen. Omkring 5% av befolkningen i Sverige har knölar på halsen, men bara ett fåtal är cancer.

Sköldkörtelcancer är en av de ovanligare sjukdomarna i sköldkörteln. Varje år upptäcks 6-700 nya fall av sköldkörtelcancer i Sverige. Kvinnor drabbas oftare än män. Det vanligaste symtomet på sköldkörtelcancer är en knöl som i de flesta fall syns utanpå halsen. Omkring 5 procent av befolkningen i Sverige har sådana knölar, och bara ett fåtal är symtom på cancer. Chansen att bli frisk efter behandling är mycket god för de allra flesta.

 

Orsaker till sköldkörtelcancer 

En orsak till cancer i sköldkörteln är att man har utsatts för joniserande strålning, framför allt om det hände innan man fyllde 10 år. Det har visat sig att de som överlevde atombombsfällningarna över Japan under andra världskriget löper ökad risk för sjukdomen, liksom barn som bodde i närheten av Tjernobyl när kärnkraftsolyckan inträffade där. Även personer som har fått strålbehandling mot halsen för andra sjukdomar får oftare cancer i sköldkörteln. Däremot verkar inte undersökning av sköldkörteln med till exempel radioaktivt jod eller teknetium ge ökad risk. Det har också visat sig att jodintaget har betydelse. I områden i världen där maten innehåller mycket jod, till exempel i USA, Japan och på Island, utgör den papillära formen mer än 80 procent av all sköldkörtelcancer. I områden där jodintaget är lågt, till exempel i England och Centraleuropa, är dess andel omkring 40 procent, och där är i stället den follikulära typen vanligare. Där jod har börjat tillsättas i vanligt salt har andelen av den allvarligare anaplastiska formen minskat.

 

Olika typer av sköldkörtelcancer 

Cancer i sköldkörteln brukar delas in i fyra olika huvudtyper:

  • papillär
  • follikulär
  • medullär och
  • anaplastisk

Den vanligaste formen är papillär sköldkörtelcancer, som utgör omkring tre fjärdedelar av alla fall. Papillär och follikulär sköldkörtelcancer går oftast bra att behandla och de allra flesta patienterna botas. Även vid eventuellt återfall är prognosen mycket god. Det är mycket få vars hälsa är direkt hotad. Medullär sköldkörtelcancer har sämre prognos, men många kan botas eller leva med sin sjukdom under lång tid. Anaplastisk cancer är den allvarligaste formen och andelen som botas är låg. Den formen är också ovanligast och drabbar i regel patienter över 70 år.

 

Indelningen av sköldkörtelcancer 

Indelningen i de fyra huvudtyperna bygger på utseendet hos cancercellerna och deras ursprung. Ordet papillär är skapat från ordet papill som betyder vårta. Den papillära sköldkörtelcancern börjar i någon av de celler som tillverkar sköldkörtelhormon. Även follikulär cancer börjar i en hormonproducerande cell. Follikulär är bildat av ordet follikel som betyder liten säck, blåsa. Medulla är beteckningen på den inre, centrala delen av en del organ. Medullär cancer börjar växa i de sköldkörtelceller som tillverkar hormonet calcitonin. Vid anaplastisk cancer har cellerna helt tappat förmågan att utvecklas till full mognad. De hakar upp sig i ett mycket omoget stadium och delar sig snabbt.

 

Knölar i sköldkörteln är vanliga. De flesta är ofarliga, men du ska alltid söka hjälp direkt om du upptäcker en knöl eller svullnad i halsen.

 

Vad gör sköldkörteln?

Sköldkörteln är en liten fjärilsformad körteln på halsens framsida. Den tillverkar livsviktiga hormoner som frisätts i blodet och transporteras till alla kroppens vävnader. Sköldkörtelhormonerna styr kroppens ämnesomsättning och ser till att bland annat hjärtat, hjärnan, levern, huden, magen och tarmarna fungerar som de ska.

 

Vad är en sköldkörtelknöl?

En sköldkörtelknöl (även kallad noduli) är en onormal tillväxt av sköldkörtelceller som bildar en klump i sköldkörteln. Även om de allra flesta sköldkörtelknölarna är godartade (icke-cancerogena), så innehåller en liten andel av knölarna cancerceller. För att man ska kunna upptäcka och behandla sköldkörtelcancer på ett så tidigt stadium som möjligt, undersöker man knölarna på olika sätt.

 

Vad orsakar knölar i sköldkörteln?

Knölar i sköldkörteln är vanliga och man vet inte riktigt varför de uppkommer. Hashimotos sjukdom, som är den vanligaste orsaken till hypotyreos, ger en ökad risk för sköldkörtelknölar. Jodbrist, vilket är ovanligt i Sverige i dag, är en annan orsak till knölar i sköldkörteln.

 

Vilka är symtomen på knölar i sköldkörteln?

De flesta sköldkörtelknölar orsakar inga symtom. Det är vanligt att de upptäcks av en slump i samband med andra undersökningar, som en fysisk undersökning, ultraljud eller röntgen. Det kan också hända att du själv upptäcker en knöl eller svullnad på halsen.

 

Knölarna kan leda till att sköldkörteln frisätter för mycket sköldkörtelhormon, vilket orsakar hypertyreos. Det är vanligare att knölarna, även cancerknölarna, inte orsakar någon rubbning i hormonnivåerna.

 

Du kan få ont i nacke, käke eller öra. Om knölen är stor kan det hända att den trycker mot din luftstrupe och matstrupe, vilket kan leda till att du får svårt att andas eller svälja. Du kan också känna som att det är något som kittlar i halsen. Du kan bli hes om knölen påverkar nerverna till stämbanden, vilket är vanligare om du drabbats av sköldkörtelcancer.

 

Kom ihåg!

Knölar i sköldkörteln ger ofta inga symtom.

Sköldkörteltesterna är ofta normala – även om det är en cancerknöl.

Sök hjälp direkt om du upptäcker i knöl eller svullnad i halsen, om du har svårt att svälja eller om du blivit oförklarligt hes.

 

Hur ställs diagnosen?

Vid ett läkarbesök får du berätta om dina besvär och din sjukdomshistoria. I utredningen ingår också:

  • Klinisk undersökning
  • Blodprov – för att undersöka nivåerna av sköldkörtelhormon
  • Ultraljud – för att undersöka sköldkörtelns storlek och form
  • Finnålsbiopsi – för att undersöka vävnadprov i mikroskop

Ibland görs också en skintigrafiundersökning för att undersöka upptaget av jod i sköldkörteln.

Hur behandlas knölar i sköldkörteln?

Alla knölar som innehåller cancerceller, eller om det finns stark misstanke om cancer, ska opereras bort av en erfaren kirurg. Prognosen vid sköldkörtelcancer är mycket god och oftast inte livshotande. Läs mer om sköldkörtelcancer här!

Godartade knölar, eller knölar som är för små för att undersökas med biopsi, behöver oftast inte behandlas om du inte har några besvär. En operation kan bli aktuell om knölen fortsätter att växa, eller börjar se misstänkt ut. Andra behandlingsalternativ kan vara radioaktiv jod, läkemedel med tyreostatika eller sköldkörtelhormon.

Om man har en knöl i halsen ska man uppsöka läkare. En knöl i halsen är ofta en förstorad sköldkörtel som inte är cancer, utan så kallad struma. Läkaren känner på halsen. Ultraljudsundersökning används också.

Det kan krävas undersökningar i flera steg och med olika metoder för att säkert fastställa om en knöl i sköldkörteln är en cancer. Läkarundersökningen kompletteras ofta med ultraljudsundersökning. Därefter tas cellprov med hjälp av en tunn nål som sticks in i den misstänkta knölen, en så kallad biopsi. Om provet visar att det är papillär, medullär eller anaplastisk cancer är diagnosen klar. Om det finns follikulära celler krävs ytterligare undersökningar för att avgöra om det är en cancer eller en godartad knöl. Ofta krävs en operation för att säkert avgöra om det är en cancer eller inte. Då tas en del av körteln ut och undersöks mer ingående. Vid misstanke om sjukdom i sköldkörteln är det också rutin att ta ett blodprov för att undersöka om hormonproduktionen är normal.

Behandlingen varierar mellan de olika formerna av cancer i sköldkörteln. Den främsta metoden för follikulär, papillär och medullär cancer är kirurgi. Efter operationen kan man vanligtvis lämna sjukhuset efter en eller ett par dagar. Anaplastisk cancer behandlas med en kombination av strålning, cytostatika och operation.

Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din cancerläkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom. När läkaren i samråd med dig gör upp en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till dina tidigare sjukdomar, din ålder och ditt allmänna hälsotillstånd.

 

Follikulär och papillär cancer

Vid follikulär och papillär sköldkörtelcancer är det vanligaste att hela sköldkörteln opereras bort. I en del fall räcker det att ta bort ena halvan. Om cancern har spridit sig till närbelägna lymfkörtlar tas de också bort. Efter operationen brukar ofta en så kallad radiojodbehandling göras. Patienten får dricka en vätska eller svälja en kapsel som innehåller en radioaktiv isotop av jod. Ett särskilt instrument används för att mäta om kroppen har tagit upp isotopen och i så fall var. Under behandlingen ligger patienten inne på sjukhus under en till två dagar. Syftet är dels att slå ut eventuell kvarlämnad normal sköldkörtelvävnad, dels att slå ut eventuella cancerceller som inte har kunnat tas bort. Detta underlättar kontroller i framtiden och minskar sannolikt också risken för återfall. Patienter som bedöms ha en mycket låg risk för återfall får i regel inte någon radiojodbehandling. Om patienten är under 18 år reduceras mängden radiojod. Om cancern har vuxit över från sköldkörteln till omgivande organ kan extern (yttre) strålbehandling behövas. Strålningen brukar då ges en gång per dag, fem dagar i veckan, vanligen under 5–6 veckor. Cytostatika (cellgiftsbehandling) används inte vid papillär eller follikulär sköldkörtelcancer.

 

Medullär cancer

Vid medullär cancer i sköldkörteln är operation den främsta behandlingen. Då tas alltid hela sköldkörteln bort, liksom lymfkörtlar på halsen. Varken strålbehandling eller cytostatika används vid medullär sköldkörtelcancer. Om cancern har vuxit över från sköldkörteln till omgivande organ kan andra läkemedel vara aktuella.

 

Anaplastisk cancer

Anaplastisk cancer i sköldkörteln brukar växa mycket fort och därför inleds strålbehandling så snart det finns en säker diagnos. Då ges så kallad accelererad strålning. Behandlingen pågår i cirka tre veckor. Samtidigt med strålningen får patienten cytostatika i låg dos. Målet med behandlingen är att hejda cancerns tillväxt. Operation sker om möjligt 2–3 veckor efter avslutad strålbehandling.

 

Livslång hormonersättning

När hela sköldkörteln opereras bort försvinner tillverkningen av vissa hormoner. Därför får patienten sköldkörtelhormon (i tablettform) som tas dagligen livet ut. En viktig effekt av denna hormonbehandling är också att tillverkningen av det sköldkörtelstimulerande hormonet TSH från hypofysen minskar. Sänkt halt av TSH har visat sig minska risken för återfall i papillär och follikulär cancer.

 

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.