När sömnen inte fungerar – Medlemmarnas berättelser

Sömnen är något många av oss tar för given – tills den inte längre fungerar. När Sköldkörtelförbundet frågade medlemmarna om deras sömn kom en mängd berättelser om långa insomningstider, nattliga uppvaknanden, ytlig sömn och en trötthet som följer med långt in på dagen.

Mönstret är inte detsamma för alla. Några har svårt att somna. Andra somnar snabbt men vaknar efter några timmar. Vissa sover många timmar men känner sig ändå inte utvilade.

För flera verkar sömnen ha förändrats under sjukdomens olika faser och när behandlingen har justerats.

Sömnen före diagnosen

För en del började problemen innan de ens visste att sköldkörteln var sjuk.

En medlem berättar att hon före sin diagnos hade mycket mardrömmar och nattskräck och kunde skrika rakt ut i sömnen.

”Detta pågick i många, många år.”

Hon visste då inte att hon hade hypotyreos och gick till och med till en psykolog vid ett tillfälle. Efter att hon började med Levaxin blev det bättre, även om sömnen fortfarande är ytlig och hon lätt blir väckt.

För andra ser det nästan motsatt ut. En medlem som beskriver hur hon haft både hyper- och hypotyreos säger att hon under den överaktiva perioden hade svårt att sova eftersom ”hjärnan går på högvarv”. När hon sedan blev hypo förändrades problemet:

”När jag fick hypo sov jag hela tiden.”

Sömnen under behandling

För flera medlemmar har sömnen inte varit konstant. Den har förändrats under sjukdomens gång och i samband med olika behandlingar.

En kvinna beskriver många år med mycket stora sömnproblem. Hon fick först sömnmedicin och senare sömn-KBT. Levaxin räckte inte för henne, men när hon kompletterade med liotyronin upplevde hon att sömnen blev sämre.

Så småningom bytte hon till NDT.

”Kroppen blev lugnare och sömnen förbättrades något.”

Efter ytterligare några år började hon med östrogen och märkte ännu en förbättring:

”Det är inte lika kämpigt längre men jag behöver fortfarande goda rutiner.”

Viktigt att komma ihåg är att förbättring inte nödvändigtvis innebär att alla sömnproblem försvinner. Man kan ha strategier för att hålla sömnen under kontroll, men när något händer – extra stress eller rutinerna rubbas – så blir sömnen sämre igen. 

En annan medlem, som har opererat bort sköldkörteln, beskriver att hon efteråt blivit tröttare och att hon vaknar trött. Hon upplever samtidigt att hon blir piggare när hennes T3-behandling börjar få effekt.

Flera berättar också om nattliga uppvaknanden som blivit ett återkommande mönster. En medlem med hypotyreos och Levaxin skriver att hon somnar vid 20.30-21.00  när hon är trött, men nästan varje natt vaknar mellan 03 och 04. Därefter är det svårt att somna om, och vid tvåtiden på eftermiddagen kommer den stora tröttheten.

En annan vaknar tre till fyra gånger varje natt och är helt slut på morgonen. På eftermiddagen kommer nästa energidipp.

För några verkar tidpunkten för medicineringen också spela roll. En medlem skriver:

”Jag tar min Levaxin på kvällen. Tycker jag sover lite bättre då.”

Det är dock värt att komma ihåg att det är hennes individuella erfarenhet, du kan uppleva något annat.

Vad är tuffast med sömnen?

Många beskriver framför allt konsekvenserna dagen efter. Den ständiga tröttheten.

En medlem beskriver att hon kan somna ganska snabbt men att hon sedan vaknar ofta och sällan känner sig utsövd:

”Sover väldigt dåligt och känner mig aldrig utvilad, är ständigt trött.”

Eftermiddagen verkar vara en särskilt svår tid. Flera berättar att energin rasar vid 13–14-tiden och att de då nästan kan somna sittande.

För andra är det själva kampen på natten som är det värsta. Någon ligger vaken i timmar innan hon somnar och vaknar sedan efter tre–fyra timmar igen. Hon beskriver att hon på eftermiddagen nästan inte kan hålla sig vaken.

En annan sammanfattar det enkelt:

”Att aldrig få sova en hel natt!”

De som sover bättre

Trots alla berättelser om sömnproblem finns det också de som förbättrat sin sömn.

En medlem skriver att hon med hypotyreos nu sover åtta–nio timmar, somnar lätt och till och med kan somna om efter att ha varit uppe och kissat på natten. Hon sover inte på dagen och beskriver att hennes värden är bra. Hennes behandling består av Levaxin och liotyronin, där hon delar upp T3-doserna under dagen.

En annan kvinna berättar om en lång väg från mycket svåra sömnproblem till att nätterna blivit mer hanterbara efter förändringar i behandlingen och senare östrogen. Sömnen är fortfarande inte perfekt – men den är inte lika kämpig längre.

Och en medlem som tidigare hade mardrömmar och nattskräck berättar att detta blev bättre efter att hon började med Levaxin.