Hypotyreos – diagnos

Hypotyreos diagnostiseras oftast i primärvården och med hjälp av blodprov. Riktlinjerna för diagnosen kan skilja sig något mellan olika regioner, eftersom det saknas en nationell standard. Om de blodprov du tagit inte visar något men du fortfarande har besvärande symtom, bör du få fortsatt utredning – oavsett om problemet är hypotyreos eller något annat.

Om du har symtom som tyder på låg ämnesomsättning eller upptäcker att sköldkörteln är förstorad eller svullen bör du kontakta din vårdcentral för undersökning och provtagning.

Blodprov

Hypotyreos diagnostiseras vanligtvis med blodprov: TSH (tyreoideastimulerande hormon), fritt T4, fritt T3 och antikroppar.

Vid hypotyreos höjs vanligtvis halten av TSH i blodet. TSH är hormonet som hypofysen utsöndrar för att få sköldkörteln att producera sköldkörtelhormon. Vid primär (manifest) hypotyreos är TSH-värdet förhöjt samtidigt som fritt T4 ligger under nedre referensvärdet. Om TSH-värdet är förhöjt men fritt T4 ligger inom referensintervallet så kallas det subklinisk (latent) hypotyreos. I början av sjukdomen är nivån av fritt T3 fortfarande normal, men sjunker senare under referensintervallet.

Vissa personer – men inte alla – med autoimmun hypotyreos har antikroppar mot sköldkörteln i blodet: TPO-ak, Tg-ak eller TRAK. Man kan ha alla eller bara en av dem. TRAK anses mest förekomma vid autoimmun hypertyreos, men förekommer ibland vid autoimmun hypotyreos.

TSH-halten i blodet har i forskning inte visat sig ha något samband med hur allvarliga symtom patienten har: person A med TSH på 35 kan ha mindre allvarliga och långvariga symtom än person B med TSH på 5.

En ökning med 1,0 i TSH-värdet har i forskning visat sig kunna ge hypotyreossymtom. Detta är problematiskt då man oftast inte vet vilket TSH-värde man hade innan man blev sjuk. Och referensintervallet sträcker sig i det ungefärliga spannet 0,4 till 4 mIE/L.

Finnålsundersökning

Autoimmun hypotyreos kan påvisas genom finnålsundersökning: man sticker en nål i sköldkörteln och analyserar cellerna för att se om immunsystemet har angripit dem.

Ultraljud

Med ultraljud kan man undersöka sköldkörteln för att se om den är förstorad (struma), förminskad (atrofi) eller om det finns knölar.

Ärftlighet

Uppgifter om familjen är viktigt för diagnos: har farmor och pappa hypotyreos så är det sannolikt att man själv har det om hypotyreossymtom finns.

Medicinering som diagnosverktyg

Provmedicinering med sköldkörtelhormon kan vara till nytta vid diagnostik av hypotyreos – blir man bättre i sina symtom efter behandling, är det sannolikt att man har hypotyreos.

Källor: Läkemedelsboken, Medibas, Region Halland Terapirekommendationer, Karolinska Institutet

Senast uppdaterad: 2020-05-20