Temat var erfarenheter av att som patient hamna i ett organisatoriskt mellanrum mellan primärvård och specialiserad vård. Sköldkörtelförbundet lyfte bland annat att:
Majoriteten med sköldkörtelsjukdom behöver inte specialistvård, men vägen dit för den som behöver det är snårig.
Primärvården ansvarar i dag för diagnostik, behandling och uppföljning av en stor andel personer med sköldkörtelsjukdom. Samtidigt upplever många patienter att deras kunskap om den egna sjukdomen överstiger vårdpersonalens, vilket skapar otrygghet, bristande förtroende och risk för felbedömningar.
Många får ingen uppföljning av sin sjukdom, och de som får det får oftast bara ta blodprover men får ingen fråga om eventuella symtom.
Många lever samtidigt med exempelvis hjärt-kärlsjukdom, autoimmuna tillstånd, psykisk ohälsa eller smärtproblematik. När vården saknar helhetsperspektiv riskerar viktiga samband att förbises, vilket leder till sämre behandlingsresultat och en ökad belastning för patienten.
Många behöver tillgång till andra professioner såsom arbetsterapeut, psykolog eller dietist.
Vi ser fram emot en fortsatt dialog och tror att en stärkt primärvård hade hjälpt många som lever med sköldkörtelsjukdom.
För mig som inte orkar ta kampen
”Att ni gör ett slitsamt men fantastiskt jobb. Det är ett argument gott nog att förmedla till dem som vill bli medlem.”