Sanningen om läkemedel från grissköldkörtel och ”galna ko-sjukan”
Publicerad:
Att naturligt sköldkörtelhormon från grissköldkörtel, NDT, skulle kunna leda till prionsjukdom (där ”galna ko-sjukan” är den mest kända) hos patienten, är ett argument som en del läkare använder för att inte förskriva NDT. Men finns det någon sanning i påståendet?
Bakgrund
Prionsjukdomar kallas även transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE), och förekommer hos både människor och djur. Prioner är ett smittämne (prionprotein) som infekterar hjärnbarken i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Vid prionsjukdomar samlas prionerna i hjärnvävnaden, där de gör så att nervcellerna dör. När nervcellerna försvinner uppstår hålrum i hjärnvävnaden så att hjärnan till slut liknar en tvättsvamp (”sponge”) till utseendet. Förändringarna i hjärnan ger upphov till demens och olika neurologiska symtom. Det kan ibland ta lång tid, många år, från det att personen smittats till att sjukdomen bryter ut. (Källa: 1177)
Man känner till fyra prionsjukdomar hos människa: CJD (Creutzfeldt-Jacob disease, där en variant är den så kallade ”galna ko-sjukan” som är den mest kända av prionsjukdomarna i modern tid), FFI (familial fatal insomnia), GSS (Gerstmann-Straussler-Scheinker disease) och kuru (eller skrattsjukan).
Creutzfeldt-Jakobs sjukdom kan överföras vid vissa behandlingar inom vården. Människor har insjuknat efter att ha fått tillväxthormon som tillverkats av hypofyser från avlidna (smittade) människor eller efter att ha genomgått transplantationer då de fått delar av den hårda hjärnhinnan eller hornhinnan från en avliden (smittad) person inopererade. Bland djur är de delar som anses kunna överföra smitta följande: hjärnvävnad, ryggmärg, ögon, delar av tarmen och halsmandlarna. (Källa: 1177)
Sköldkörtelns smittsamhet
Trots att sköldkörtel från först får, och sedan gris, varit standardbehandling för människor med hypotyreos över hela världen från 1890-talet fram till 1980-talet, finns inte ett enda dokumenterat fall om prionsjukdom som följd av NDT-behandling. Gris ingår inte som ett specificerat riskmaterial (enbart ko, får och get). Och bland kor, får och get finns ingen upptäckt smittsamhet från sköldkörtel. Se tabellen på sida 1 här (”thyroid” vid ”4. No detected infectivity”).
I en artikel från 2015, ”Porcine prion protein amyloid”, författad av Per Hammarström och Sofie Nyström, nämns en teoretisk risk för prionsjukdom överförd från gris generellt (inget om sköldkörteln specifikt), men det finns inga tecken på att det verkligen förekommer en sådan risk.
Lika hårda krav på renhet i NDT-läkemedel
NDT-läkemedel kommer från grisar inom den välkontrollerade matindustrin, som blir till griskött och äts av människor. Läkemedelsprocessen som sedan sker har extremt hårda krav på sig, bland annat på renhet, och här skiljer sig inte NDT (sedan en ny lag från 1985) från andra läkemedel. Möjligtvis är förhållandena inte lika goda vid tillverkning av kosttillskott, och där skulle man i så fall eventuellt råda till försiktighet med binjureextrakt (medium infectivity enligt tabellen på länken ovan samt att det ofta kommer från nötkreatur).
Exempel på andra läkemedel från gris:
Creon, ett läkemedel som används vid otillräcklig funktion hos bukspottkörteln som t ex vid pankreatit, är enzymer som utvinns ur bukspottkörteln hos svin.
Det är inte ovanligt att hjälpämnen som gelatin och kalciumstearat, som finns i många vanliga läkemedel, kommer från gris. Till exempel är gelatin med porcint ursprung (gris) definierat som hjälpämne i Levaxin.
