#13 Sköldkörtelvården under graviditet

För att lyssna på avsnittet kan du söka efter ”Sköldkörtelpodden” i valfri poddapp eller lyssna direkt här!

Hej och välkommen till Sköldkörtelpodden. Jag heter Paulina Ilieva och är opinionsbildare i Sköldkörtelförbundet. Med mig har jag:

Tjarls Metzmaa, generalsekreterare på Sköldkörtelförbundet. Och?

Emma Gerentsér. Jag jobbade som medicinjournalist i många år och specialiserade mig då på sköldkörteln. Ett område som jag har varit engagerad inom sedan dess.

Och du är ju med och hjälper oss kring vårt opinionsarbete och liknande och har varit en essentiell del av den här rapporten.

Ja, just det.

För någon dag sedan släppte vi vår nya rapport, som heter Sköldkörtelvården under graviditet. Den är baserad på en enkätundersökning bland barnmorskor inom mödrahälsovården, som vi genomförde i vintras. ch en analys av regionala kunskapsstöd kring sköldkörtelsjukdom vid graviditet. Vi valde att undersöka detta då vi flertalet gånger har fått ta del av stora skillnader i upplevelser av sköldkörtelvården under graviditet, både bland våra medlemmar men också av andra med erfarenhet. Tjarls, kan inte du berätta lite om analysen av regionala kunskapsstöd som vi gjorde?

Vi såg att det var en väldigt viktig del för att hitta förklaringen till varför det ser olika ut och det är ju för att vi har väldigt olika regionala riktlinjer och olika regionala basprogram för sköldkörtelvården under graviditet. Så det vi gjorde var ju egentligen att först så gjorde vi en sökning bara för att hitta vilka finns det som är öppet tillgängliga och sen de som vi inte kunde hitta dem hörde vi av oss till. Och i slutändan fick vi tag på basprogrammen från allihopa och de regionala riktlinjerna från 18 av de 21 regionerna. Och det vi kunde se var ju det som jag var inne på just att det skiljer sig väldigt mycket åt i hur de olika regionerna arbetar kring sköldkörtelvården under graviditet och att det även fanns en stor samvariation med de svaren som vi fick från barnmorskor i de olika regionerna, till största del så följer det som händer i riktlinjerna också det som händer i verkligheten.

Ja precis. Emese, kan inte du berätta lite mer om frågorna i enkäten?

Frågorna i enkätundersökningen baserades på riktlinjerna Tyreoideasjukdom i samband med graviditet. Som är riktlinjer framtagna av experter inom Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG, tillsammans med Mödrahälsovårdsöverläkargruppen och Svenska Endokrinologföreningen. Att vi valde just de här är för att det är de nationella riktlinjer som finns på området idag. Socialstyrelsen har riktlinjer kring screening, men inte mer. Vi gick helt enkelt igenom de riktlinjerna från A till Ö och ställde frågor kring det som stod. Två områden som vi särskilt ville veta mer om är screeningen för sköldkörtelsjukdom som utförs för gravida, vilka prover som tas och när. Alltså i vilken graviditetsvecka tas dessa blodprover vanligtvis. Ett annat exempel är hur rutinen ser ut när det gäller gravida som redan medicinerar för sköldkörtelsjukdom. Till exempel, när i graviditeten får de veta att de behöver höja sin medicindos.

I enkäten hade vi också en del frågor kring just hypertyreos med. Men rapporten, nu när den kommer, har ju väldigt stort fokus på hypotyreos, alltså underfunktionen, överfunktionsdelen och cancer och liknande finns ju inte med nu i slutändan. Hur kommer det sig att det blev så?

Jo, men det är framförallt för att hypotyreos och sköldkörtelcancer framförallt hanteras inom specialistvården.

Men vi tog ju fram de här frågorna helt enkelt och sen så var det ju dags att genomföra undersökningen. Vi började med att pilottesta den med fyra yrkesverksamma och den var sedan öppen för den riktiga datainsamlingen från 26 november 2024 till 31 januari 2025. 220 barnmorskor från alla Sveriges regioner utom Gotland svarade på enkäten. Det var en stor variation i antal år i yrket hos de som svarade. Vi spred den via Barnmorskeförbundet och Vårdförbundets barnmorskenätverk, alltså deras hemsida, sociala medier, nyhetsbrev, vilket vi är väldigt tacksamma att vi fick göra. Vi skickade den också till regioners samordningsbarnmorskor, till privata barnmorskemottagningar, vi fick också hjälp av barnmorskor med många följare på Instagram, och den delades även i Facebookgrupp för barnmorskor. Och i våra sociala kanaler, men då med en uppmaning om att höra av sig om man själv är barnmorska och vill svara.

Precis, och det blev ju ändå 220, låter kanske inte så mycket, men sen när vi började räkna på det och tittade på det så är det ändå en ganska stor andel av de barnmorskor som är aktiva inom mödrahälsovården. Jag kommer inte ihåg den exakta siffran.

13 procent.

Ja, och Rapporten som vi nu har släppt är uppbyggd i fem punkter. Tjarls, kan inte du ta oss igenom de fem punkterna?

Jo men absolut. Vi har ju då sammanfattat fem resultat, de som vi tyckte var mest anmärkningsvärda. Och det första är att tre av fyra utför screening för sköldkörtelsjukdom tidigt under graviditeten och då är det i någon form. Det kan vara både TSH och T4 som Socialstyrelsen rekommenderar men det kan också bara vara TSH. Men screeningen utförs i alla fall och den utförs tidigt. Sen så såg vi också att var femte gravid får en screening som sker för sent och att det är rutinmässigt så.

Och då kan vi ju säga, för de som inte vet, att TSH är ju sköldkörtelstimulerande hormon och T4 är tyroxin, sköldkörtelhormon. Och det är jätteviktigt att båda proverna tas.

Och varför det är viktigt att den här screeningen utförs så tidigt som möjligt, gärna i vecka 5-8, det är ju för att under de första 12 veckorna så saknar ju fostret helt en egen produktion av sköldkörtelhormon. Och är faktiskt helt beroende av moderns sköldkörtelhormon fram till ungefär vecka 18-20. Därför är det så viktigt att upptäcka och behandla sköldkörtelhormonbrist hos modern så tidigt som möjligt.

Precis, för att om man inte upptäcker att här finns det problem så går det inte heller att sätta in behandling. Den andra punkten, det är ju då en fördjupning av det här första som jag lite grann hintade om och det är att hälften tar både då TSH och T4. Hälften tar endast TSH.

Och det är jätteviktigt att man tar båda proverna för att man kan ha normalt TSH men ändå var för högt eller för lågt i T4 och även T4 är jätteviktigt för fostrets utveckling och graviditetsutfallet. Så om man bara tar TSH så riskerar man ju att missa ett avvikande T4 så det är jätteviktigt att man tar båda proverna. Det finns en anledning till att både Socialstyrelsen rekommenderar det i sin screeningriktlinje och att SFOG rekommenderar det.

Ja och sen vi såg ju också att det har i vissa regioner införts det som kallas för reflextest Som då är att man först tar ett TSH och om man märker att det är avvikande så går man över och tar T4 också men i det fallet så kommer man ju att missa vissa delar som man behöver få tag i. Den tredje punkten. Det är att var fjärde barnmorska har varit med om vid något tillfälle, ofta ganska ovanligt ska man säga, men de har ändå varit med om att gravida helt slutar ta sin sköldkörtelmedicin när de blir gravida.

Till exempel av rädsla för att skada fostret.

Och det visar ju bara på den bristande patientinformation som råder för alla med sköldkörtelsjukdom generellt. Att det är så viktigt att till och med öka sin dos av sköldkörtelmedicin vid graviditet. Men det finns till och med de som tror att det är farligt och slutar ta den istället.

Och det här kommer vi komma in på mycket mer senare också, men det finns ju en del… Vi tycker oss se spår i alla fall av en viss förvirring av vems ansvar det är att ge information vid vilken tid. Och det lägger vi oss inte i, utan det får ju vården strukturera upp bäst de vill, men vi har ändå upptäckt ett väldigt stort glapp som finns i det här. Och oavsett var någonstans och hur det här ska lösas så är det någonting som verkligen behöver tas tag i. För så här så kan det inte fortsätta vara.

Nej precis. Och det går jag in på nästa punkt då.

Och det är ju då att en av fyra barnmorskor ger råd till gravida att öka dosen av sköldkörtelmedicin vid första telefonsamtalet. Och hälften ger inte råd om dosökning utan föregående provtagning. Det som är viktigt att bära med sig här när vi diskuterar just det här huruvida barnmorskor ger råd eller inte om att höja dosen. Det är ju också att det är alltid läkarens ansvar som förskrivande att dosjustera och ordinera. Men vissa regioner har ju löst det på ett sådant sätt så att barnmorskor har fått den uppgiften delegerad. Men i grunden har ju inte barnmorskor den rättigheten, det lagutrymmet att förskriva sköldkörtelhormoner.

Ja, och det är problematiskt på flera sätt. För att den första som den gravida vanligtvis får kontakt med när hon ringer till barnmorskemottagningen är ju vanligtvis en barnmorska. Och om det står i till exempel SFOGs riktlinjer att den gravida ska få rådet på något vis av någon att höja sin dos direkt vid konstaterad graviditet. Alltså det är något hon ska göra så fort hon har plussat på stickan. Då kommer det sig naturligt att man tänker att hon ska få höra det i telefonsamtalet, vilket vissa enligt vår enkät gör. Men det är inte deras ansvar att göra det. Det blir en krock mellan de riktlinjer som finns och hur det fungerar i praktiken. Vi såg även i enkäten att vissa barnmorskor känner en oklarhet kring vem som gör vad. Det är problematiskt på flera sätt, för då riskerar gravida att hamna mellan stolarna och skickas till olika professioner som säger olika. Men det är också värt att nämna att vi såg även att barnmorskor skrev att de hade tydliga riktlinjer och var nöjda med hur det fungerade på deras mottagning och i deras region.

Så det är ju väldigt olika från region till region och från mottagning till mottagning verkar det som.

Man vet ju att sköldkörtelhormonbehovet ökar med 50 % under första halvan av graviditeten. Så det är ju väldigt viktigt att mamman får veta att hon behöver öka sin dos. Och får hon inte det vid första samtalet så kan det ju dröja i värsta fall flera veckor. Några regioner har ju att man kommer in på första besöket först under vecka 10 till 12. Eller till och med vecka 11 till 15. Och då, ja, då är det ju inte bra. Då kan ju mamman ha gått länge med en viss sköldkörtelhormonbrist som kan påverka fostret.

Men jag tycker att det här, det spelar ju in i det vi har sett i övrigt när vi tittar på hur ser sköldkörtelvården ut och vilken uppföljning finns det, vilken typ av patientinformation finns tillgänglig för att det här, alltså jag tycker ändå att det går att göra ett rimligt case för att det här är någonting som alla kvinnor som har, i alla fall de som redan har en känd hypotyreos, att där så borde den informationen finnas med. Jag vet att så fort som jag blir gravid, då kommer jag behöva öka min dos. Det borde vara sådant som alla bär med sig helt och hållet. Det är ju någonting som ligger hos behandlande läkare i första hand, tänker jag.

Ja, precis.

Och inte bara att meddela en gång när man får diagnosen, utan det här är någonting som den här kvinnan med hypotyreos i barnafödande ålder behöver höra upprepade gånger under de här åren som hon kan få barn.

Ja, det räcker ju kanske inte att få höra det en gång och sen blir man gravid 5-10 år senare, så ska man komma ihåg det själv.

Särskilt inte om vi tänker att just det här med minnet är ju också en av symtomen som man har problem med.

Ja exakt.

Så både muntlig och skriftlig information och regelbunden.

Och den sista punkten som vi sammanfattar våra resultat i är ju att det är en av fyra som ger råd om joderat salt och att över hälften aldrig ger sådana råd. Men vad betyder det och varför är det viktigt då?

Vi vet ju att mild jodbrist är vanligt hos gravida kvinnor i Sverige och under en graviditet så ökar ju dessutom jodbehovet. Och jodbrist hos foster eller gravida kan få allvarliga konsekvenser. Så därför är det såklart jätteviktigt att gravida ökar sitt jodintag. Och då måste hon ju få veta det, att hon ska göra det.

Men det som man också ska bära med sig kring de här resultaten som vi ändå har fått fram nu, det är ju att vi ser att barnmorskor i de allra flesta fall gör precis helt rätt som de ska. Det vill säga att de följer sina regionala riktlinjer eller sina kunskapsstöd eller sina basprogram. Men problemet vi ser är ju framförallt då att de regionala riktlinjerna dels skiljer sig åt vilket gör att vi får en ojämlik vård. Men också att många av de regionala riktlinjerna inte är då i enlighet med vad som har visat sig vara bäst och säkrast för den gravida och för fostrets och barnets hälsa. Det vill säga att den nationella kunskapssamlingen som finns i SFOGs riktlinjer, även om de också har behov att uppdateras, det är ju när det skiljer sig åt därifrån som vi får de här variationerna. Och om vi sedan lägger till att det också finns variation i efterföljsamhet av riktlinjerna, men då får vi andra resultat ovanpå det. Men majoriteten av de resultaten vi har går ju att spana tillbaka till de här regionala delarna och det var ju därför vi såg det som en viktig del att också undersöka det.

Så i rapporten så redogör vi ju större utsträckning för också när vi har sett någonting särskilt utifrån den genomläsningen.

Och även om vi gärna vill argumentera för att sköldkörtelfunktionen är bland det viktigaste att optimera vid en graviditet, så är det ju faktiskt så att listan på diagnoser och tillstånd som en barnmorska ska ha koll på är väldigt lång. Och autoimmuna sköldkörtelsjukdomar innebär en ökad sannolikhet för andra autoimmuna sjukdomar. Så väger man också in den samsjuklighetsaspekten så blir det ännu svårare för en barnmorska att hålla reda på allt. ch det är ju jätteviktigt att det finns tydliga och välfungerande vårdrutiner i alla regioner och på alla mottagningar då, för att den gravida ska ju kunna gå vart som helst och få samma jämlika bra vård vid en graviditet. Men så vad är lösningen då? Vi har ju faktiskt listat sju åtgärder som vi ser och Emese, kan inte du ta oss igenom dem?

Absolut. Sju förslag på åtgärder har vi som sagt kommit fram till. Den första handlar om att vi skulle vilja se riktlinjer om screening för sköldkörtelsjukdom hos gravida i vecka 5-8 i alla Sveriges regioner. För det är ju faktiskt så att vissa regioner i sina basprogram eller regionala riktlinjer anger att screening för sköldkörtelsjukdom hos gravida ska ske i vecka 10 till 12 eller till och med i vecka 11 till 15. Men det kan ju vara för sent, så vi vill att det ska vara jämlikt. Alla ska få in i sina regionala rutiner att man ska screenas tidigt i vecka 5 till 8.

Och det blir nästa steg för att vi kan ju se att det är väldigt positivt om effekter och resultat som vi haft för det är ju ändå relativt nytt som den allmänna screeningen genomfördes. Och att vi då har ett förhållandevis stort genomslag ändå men vi har ju fortfarande många som hamnar utanför det här och där blir konsekvenserna potentiellt stora.

Vårt andra förslag på åtgärd det är att vi vill se riktlinjer om screening med provtagning på både TSH och T4 i alla Sveriges regioner. För det är ju så att i ungefär hälften av Sveriges regioners riktlinjer så anger man ju då att man bara ska ta TSH. Men det har ju Paulina berättat om tidigare.

Den är ju intressant också att det är så pass stor variation med tanke på att det är egentligen det enda som Socialstyrelsens riktlinjer hanterar. Det är väldigt lite text. Det står, nu kommer jag inte ihåg det ordagrant, men det står ta både TSH och T4 vid screening. I princip. Så det är ju för SFOGs riktlinjer eller deras rekommendationer, det är ju en professionsförening som har sammanställt kunskap och liknande. Det har ju ingen officiell ställning i kunskapshierarkin eller styrningen av vården. Men Socialstyrelsens den är just så här ska vi göra. Och att man då väldigt tydligt medvetet har gjort avsteg från det. Vi kan ju förstås inte se några beslutsprotokoll eller varför man har valt att göra det, men vi tycker ändå att det är väldigt anmärkningsvärt att man gör så.

Och där kan vi också se att det har gjorts ändringar. Det har först stått att man ska ta både TSH och T4 och sen har det förts in en notering att från och med det och det datumet så är det bara TSH som ska tas. Nu blir man ju lite nyfiken på vilken typ av evidens detta baseras på.

Ja, och visst är det ju så att det är en större grupp patienter, men vi pratar inte om några dyra avancerade prover heller. Nu varierar det väl lite grann, men vi pratar ändå tiotals kronor i kostnad för att göra ett test.

Vårt tredje förslag på åtgärd är då riktlinjer om att redan vid första telefonsamtalet ge råd till gravida som står på tyroxinbehandling att öka sin dos i alla Sveriges regioner.

Och där har vi ju inte en åsikt om vem som ska göra det, bara att det ska ske. För att det är så viktigt.

Precis, i de fall där det inte finns den typen av delegation eller liknande, att då koppla in läkaren direkt. Inte bara säga att så här hör av dig till din behandlande läkare, utan se till att lösa det skyndsamt. För det är någonting som måste göras direkt. Det är vissa som har i sina svar att först så gör vi tester och liknande. Men men där är ju ändå litteraturen ganska tydlig på att det är sätta in behandling först och testa sen som gäller. Inte testa först då och sen kolla huruvida vi ska göra någonting eller inte.

Nej, precis, och det är ju för att sköldkörtelhormonbehovet ökar med upp till 50 % under första halvan av graviditeten, så därför behöver vi inte ta några tester innan, utan det är, rekommendationen är att höja från 7 till 9 dygnsdoser i veckan. Och detta är ju något som 1177 skriver om och ger råd till patienter om att sköta på egen hand. Så jag kan ju inte säga att det är något kontroversiellt att barnmorskan skulle meddela denna information i första telefonsamtalet. Det är bara så viktigt att den gravida får den informationen.

Ja, man får väl vara kreativ, för det är kopplat till licensen och huruvida man kan ge ordination eller inte. Men läs på 1177 hur du ska göra eller på vilket sätt man nu kommer runt den lagstiftning som finns för att informationen ska nå fram. Och det är ju också så att riskerna med att inte öka dosen är avsevärt mycket större än att öka dosen och sedan i efterhand se att vi behöver takta ner lite grann, för att så mycket behövdes det inte just i det här fallet. Men där är det också väldigt tydligt i litteraturen att det är avsevärt mycket bättre att sätta in än att avvakta.

Och att öka från sju till nio dygnsdoser är inte en så stor ökning, utan det kan vara så att man behöver öka ytterligare senare när man tar prover efter ungefär fyra veckor. Då får ju läkaren se om det behöver justeras ytterligare. Vårt fjärde förslag på åtgärd handlar just om patientinformation. Vi vill se specifik patientinformation till kvinnor i barnafödande ålder som behandlas för underfunktion i sköldkörteln i alla Sveriges regioner. Och att den här informationen bör förmedlas både muntligt och skriftligt och vara återkommande under alla de åren som en graviditet kan vara aktuell.

Och här känns det inte som att det finns några begränsningar i hur mycket det går att informera om just särskilt eftersom att det är så viktigt och att det uppenbarligen då missas på många sätt och det är någonting som många inte känner till. Det här är ju, skulle jag säga, det här hade vi väl på känn redan innan vi gjorde rapporten att det här är någonting som som inte är så vida känt, men där skulle vi komma åt många av de problem som finns idag, om det var så att de patienterna helt enkelt hade bättre koll på vad det är som gäller för mig.

Ja, och vi tycker att socialstyrelsen bör ta fram skriftlig patientinformation till kvinnor i barnafödande ålder som behandlas för hypotyreos då, om vad det är som är viktigt vid en eventuell graviditet. en också ge riktlinjer kring hur patientinformationen regelbundet ska nå målgruppen, eftersom vi vet att den inte alltid gör det.

Vi gör i alla fall vad vi kan, men vi behöver många som gör det tillsammans för att det ska nå ut uppenbarligen.

Ja, exakt.

Vårt femte förslag på åtgärd är riktlinjer om joderat salt till gravida i alla Sveriges regioner. För i vissa regioner så kan vi inte se riktlinjerna att det finns ett råd om joderat salt.

Nej precis, och som vi var inne på innan, jodbrist vid graviditet är ju allvarligt och det stör ju utvecklingen av nervsystemet, den fysiska utvecklingen och den kan leda till psykiska utvecklingsstörningar hos fostret också. Så att det är ju jätteviktigt att man inte hamnar i jodbrist.

Ja, och SFOG nämner ju till och med att vissa kan behöva jodtillskott och att det inte bara räcker med jodsalt, men jodsalt är ett viktigt steg ett i alla fall, om man inte redan äter det. De flesta äter kanske jodsalt till vardags redan, men alla gör ju inte det.

Precis. Och vi vill också se en jämlik vård för alla gravida i alla Sveriges regioner. Så var man bor eller var man söker sig ska ju inte påverka utfallet för mig som gravid och mitt barn och vår framtida hälsa. Utan det ska vara jämlikt. Så här vill vi att regionala riktlinjer och basprogram ska revideras och uppdateras så att de blir enhetliga.

Precis, för att här, när man tittar till vad behöver vi ha regional variation i, så är ju de bitarna som vi har lyft upp här, och de som vi ser i rapporten, att det skiljer sig. Det är ju ingenting sådant som det finns behov av att göra regionala variationer av, utan här har vi ju vart någonstans, vad vet vi idag är det bästa att göra? Och att då välja att göra avsteg från det blir ju. Ja, ur vårt perspektiv i alla fall märkligt.

Jag tänkte innan vi går in på sjunde förslaget på åtgärd. Du berättade lite grann om komplikationerna på jodbrist för fostret. Och vad är det då för risker man kan se med sköldkörtelhormonbrist hos fostret?

Ser vi till obehandlad hypotyreos, alltså helt obehandlad, då kan ju det leda till komplikationer, att man har för tidig födsel, det är missfall, det är påverkan på barnets neurokognitiva utveckling. Och det är ju någonting som förstås är en skala så att är det så att jag är underbehandlad, men då finns ju de riskerna också. Men är jag helt obehandlad, då ökar ju risken.

Och sen handlar det om moderns hälsa också under graviditeten och efter. om såklart påverkas om hon har för lite sköldkörtelhormon. Vårt sjunde och sista förslag på åtgärd handlar om utvecklade och aktuella kunskapsstöd i framkant. SFOGs riktlinjer ska ju revideras minst vartannat år. Nu var det ett antal år sedan de reviderades senast. Jag tror det var 2018, 2019 kanske. Och att nästa revidering då bör ske i samklang med de nya riktlinjerna som kommer från American Thyroid Association, ATA, som väntas komma till hösten. Socialstyrelsen har ju idag rekommendationer kring screening, men här skulle vi gärna se rekommendationer kring sköldkörtelvård i samband med graviditet generellt. Vi har ju SKR som gärna får ta fram ett nationellt vårdprogram för hypotyreos ganska snart och där vi vill se att graviditet ingår.

Och sen har vi också, vi har inte pratat så mycket om just överfunktion och hypertyreos, men där finns det ju ett nationellt vårdprogram framtaget och det ligger ju fortfarande hos de flesta regioner i väntan på att implementeras och där finns det ju även en del om just graviditet och hur det hanteras. Så även om vi inte pratar så mycket om det i just den här rapporten så finns det ju även där som en utvecklingsmöjlighet.

Nej, och det är ju ett vårdprogram att ta inspiration ifrån till vårdprogrammet för hypotyreos när det kommer, för att de tar ju till och med upp postpartum. Så det är väldigt bra. Så det hoppas vi kan implementera så snart som möjligt.

Och det här är ju en en stor och ganska viktig punkt att vi ändå, nu är det ju SFOG själva som har satt kravet på sig just att så här vartannat år ska vi uppdatera riktlinjerna så att det är bara mot sig själva de har brustit. Men det är ju ett fält som ändå rör sig framåt och där det kommer nya saker och framförallt så blir det spännande nu vad den amerikanska organisationen kommer fram till, för de brukar ju vara de som går först i det här och därför ser vi det som ett bra tillfälle att sen ta rygg på dem, så behöver man inte göra fullständigt lika mycket arbete själv, utan vi kan se vad de kommer fram till. Vi utgår i alla fall från att det kommer att bli bra, men vi vet ju inte, vi har inte fått förhandsläsa någonting.

Jag hoppas verkligen att den här rapporten kan leda till att det sker en förändring. Jag tänker framförallt på det här som vi sa om screeningen, att vissa regioner har i sina riktlinjer att den ska ske först vecka 11 till 15. Och det är ju jättemånga veckor mellan 11 till 15 och mellan 5 till 8 som då många regioner och SFOG rekommenderar och som är det som såklart är visat att vara bäst och säkrast. Där hoppas jag verkligen att de här regionerna med hjälp av informationen i den här rapporten kan tänka om. Och likaså att man givetvis ska ta både TSH och T4 och följa Socialstyrelsens riktlinje.

Ja, och sen så har vi ju en del som vi inte skriver så mycket om i rapporten, men det är ju just det här att sköldkörtelsjukdomar kan ju vara ärftliga. Så att det innebär ju också att om det finns föräldrar eller liknande som har sköldkörtelsjukdom, kontrollera extra. Men var också medvetna om att det i sin tur kan ju ge en ökad risk att barnet påverkas. Så ha det med och fortsätt testa.

Och även om det är så att du mår bra på Levaxin och eller kanske inte har barn så är det ju fortfarande värdefullt att vara medlem hos oss. Genom medlemskapet så får du tillgång till den senaste forskningen och stöd för att optimera din hälsa på lång sikt och förebygga framtida komplikationer. Men framförallt så bidrar du ju till den här typen av arbete också, där vi arbetar för att förbättra vården och stödja forskning och som hjälper både dig och andra i framtiden. å att om du inte redan är medlem, gå jättegärna med och titta på det.

Ja, och vi vill rikta ett stort tack till alla som har hjälpt oss att nå ut med enkäten och till alla barnmorskor som tagit sig tiden att svara. Utan er hade undersökningen inte kunnat genomföras. Men också tack till dig som har lyssnat. Hej då!