Erik Bengtsson: “Man förbiser symtomen och hur patienten mår och det är ju det som är det viktigaste”
Publicerad:
Sköldkörtelförbundet har träffat läkaren Erik Bengtsson vars forskning prisats som årets artikel 2023 i Scandinavian Journal of Primary Health Care av den nordiska föreningen för allmänmedicin (NFGP). Syftet med studien var att undersöka hanteringen av nyupptäckt hypotyreos i Region Halland.
Region Halland ligger högt i förskrivningsstatistiken när det gäller behandling av underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos. En bidragande orsak tros vara att allt fler patienter behandlas för milda former av sjukdomen, så kallad subklinisk hypotyreos. För att undersöka detta närmare genomförde Erik och hans kollegor en studie där man tittade på hanteringen av nydiagnostiserade fall av hypotyreos i regionen under 2014-2019.
Brister vid provtagning
Vid misstanke om hypotyreos tas prov på TSH som ett första test. Enligt primärvårdens kunskapsstöd ska ett förhöjt TSH-prov testas minst en gång till innan diagnosen hypotyreos kan fastställas, såvida inte proverna är tydligt avvikande med tydliga symtom på sjukdomen. Dessutom bör prov på TPO-antikroppar tas för att bekräfta en eventuell autoimmun orsak.
Studiens resultat visade att många patienter diagnostiserades med hypotyreos trots normala eller subkliniska TSH-värden. Dessutom testades TPO-antikroppar endast i mindre än hälften av fallen. Tre fjärdedelar av deltagarna fick behandling med levotyroxin. Mindre än hälften av patienterna hade förbättrade TSH-nivåer trots hög medicineringsgrad efter ett år. Studien föreslår att nuvarande riktlinjer bör följas striktare för att undvika onödig behandling.
– Jag tror att processen är lite för snabb, det är väsentligt att ta om proverna så man inte tar förhastade slutsatser, säger Erik.
Provbehandling rekommenderas vid mild sjukdom
Erik berättar att rekommendationerna är att medicineringen ska vara en provbehandling i början i fall av subklinisk hypotyreos, men att det i praktiken är lätt hänt att uppföljningen glöms av så att det bara rullar på. Detta innebär en risk att patienten blir insatt på en behandling som den kanske inte behövde. Eftersom symtomen vid hypotyreos ofta är ospecifika och vanliga även vid andra tillstånd finns också en risk att man missar andra diagnoser.
– Det är lätt hänt att man hamnar i den fällan att man tar blodprover och ser en liten avvikelse och så tänker man “det måste vara det”, så kanske man hamnar på fel spår, förklarar Erik.
Öppnade inte någon journal
I Region Halland var det vanligt att man fick behandling baserat på kliniska kriterier, trots att TSH var inom referensintervallet, vilket förvånade Erik. Han beskriver att de i studien inte öppnade någon patientjournal vilket gör det svårt att veta vad förklaringen till detta var.
– Det är den stora nackdelen med vår artikel, att vi endast har kollat på mätbara data. Vi har inte tittat på patientens symtom och hur den mår, vilket är en jätteviktig del i diagnostiken, tillsammans med att följa upp, vilket vi inte heller har kollat på. Min känsla är att uppföljningen av hypotyreos brister dels i provtagning men också att man inte utvärderar hur symtomen har utvecklats. Det ligger väldigt mycket på patienten själv att flagga om man fortfarande mår dåligt, berättar Erik.
Viktigt med tydliga riktlinjer
Vi pratade med Erik om det nationella vårdprogrammet för hypertyreos som kom förra året och att behovsanalysen för ett för hypotyreos har påbörjats, han anser att det är väldigt bra och att det talar för att det finns ett behov av tydliga riktlinjer. Sköldkörtelförbundets undersökning av uppföljningsvården för hypotyreos förra året visar att 3 av 10 blir kallade för uppföljning mer sällan än vart tredje år och nära hälften har fått recept förnyade utan att man har tagit några prover eller frågat patienten hur den mår.
– Det är ju anmärkningsvärt, man förbiser symtomen och hur patienten mår och det är ju det som är det viktigaste, kommenterar Erik.
