”Klimaktieriet och sköldkörteln kräver samarbete mellan läkare och patient”

Urinvägsbesvär är en vanlig konsekvens av förklimakteriet och klimakteriet. Men orsaken kan också vara obalanser i sköldkörtelhormonerna. Anna befinner sig mitt uppe i både och. Hon är frustrerad över att inte känna sig trodd och att ingen läkare vill hjälpa henne att se helheten. 

“Mina besvär med urinträngningar och läckage började januari 2021, då jag precis fått provsvar inom referens (åt vid den tiden Levaxin). Jag mådde dock inte bra utan har sedan fått justera dosen (också med provsvar inom referens). Fick hypotyreos i augusti 2020, jag är 44 år gammal. 2008 hade jag hypertyreos, Graves sjukdom, blev behandlad med tabletter och mådde bra fram till 2020. 

Jag sökte så klart för detta med urinträngningar och inkontinens och blev utredd via vårdcentral. Det hade inget med hypotyreosen att göra, sa man (och säger man ännu). Jag har bett om men ej fått testa andra preparat än Levaxin, så jag kan inte säga om det hade gjort skillnad. Men även urinvägarna styrs av olika hormon, t ex antidiuretiskt hormon, så helt långsökt tycker inte jag att det är att det kan hänga ihop.

Inte trodd under utredningen

Under utredningen för mina urinvägsbesvär fick jag lämna listor över hur mycket jag drack och hur mycket jag kissade. Dessa listor visade att jag drack mindre än jag kissade, ibland så mycket som en liter mindre per dygn och detta flera dygn i följd. Jag behövde också kissa ofta, ibland en gång per halvtimme och det kom ändå minst 3 dl per gång. Detta gjorde mig väldigt orolig, men vårdcentralen (som också kollat salter mm i kroppen) sa att det måste vara fel på listorna. Det var det inte! Jag övertalade dem då om att skicka remiss till endokrinolog och fick då rätt dos på Levaxin, men även de sa att listorna inte kan stämma. Samma svar på remissen som skickades till urolog. 

Jag bytte sedan vårdcentral och en ny utredning gjordes. Fick då remiss till gynekolog, träffade äntligen någon som trodde på de uppgifter jag lämnade. Hon ordinerade Minirin (antidiuretiskt hormon som minskar urinproduktionen, reds. anm.) för att jag inte skulle kissa så mycket på natten, men jag hade mest besvär på dagen. Hon skrev remiss till endokrinolog och urolog med samma svar (listorna stämmer inte). Man sa slutligen att inget kan göras åt min situation. 

Sökt privat vård i hopp om hjälp

Jag har nu sökt mig till en privatpraktiserande gynekolog (efter råd från en vän) och fått börja med två olika tabletter mot trängningar som tas i kombination och lokalt verkande östrogen (Oestring) trots att jag fortfarande har ägglossning och inga sköra slemhinnor vad hon kunde se. Detta har hjälpt lite då jag inte behöver gå på toa riktigt lika ofta som en gång i halvtimmen, men jag är långt ifrån bra, kissar fortfarande mycket och läcker en hel del. Gynekologen säger inte att listorna inte stämmer men hon säger att jag måste få i mig vätska via maten och att jag ska dricka mindre. Jag dricker nu ca 1,5 liter per dag; det är enligt vad som rekommenderas. Jag kan inte själv se att maten innehåller så mycket mer vätska för mig än för andra människor. 

Samarbete mellan läkare och patient krävs

Jag har alltså ännu inte fått någon ordentlig hjälp. Det är ju bara spekulationer att en annan sköldkörtbehandling skulle hjälpa, så jag tror väl inget. Men jag hade såklart hoppats att det haft en påverkan på inkontinens. Det handlar för mig mer om att när man inte hittar orsak till ett symptom tycker jag det är idé att testa alla möjligheter (som inte är skadliga) för att hitta förbättring. I första hand ville jag testat Eutyrox, även om det innehåller samma verksamma substans som Levaxin.

Det krävs samarbete (mellan läkare och patient) för att komma tillrätta med denna sjukdom. Och patienten har alltid rätt angående sina symptom, så enkelt är det (och ännu självklarare om man, som jag, faktiskt gjort mätningar). Patienten är expert på sin kropp och läkaren på det medicinska. Dessa måste samverka för att behandlingen ska fungera. 

Slutligen vill jag säga att inte bli trodd (vilket jag delar med många hypotyreospatienter) är oerhört frustrerande och nedslående. Det sätter mig dessutom i den situationen att jag inte heller kan få någon hjälp, för utifrån resonemanget att mina listor inte stämmer så finns det inget problem att behandla. Det gör mig så ledsen och frustrerad och jag har förlorat all tillit till vården. Att de tror att vi hittar på symptom är illa nog, men att säga till mig att de listor jag lämnat med uppgifter om hur mycket jag dricker och kissar (och jag har även inkluderat matintag på senare listor även om de inte begärt det) är inget annat än kränkande!”