Cancer i sköldkörteln

Om man har en knöl i halsen ska man uppsöka läkare. En knöl i halsen är ofta en förstorad sköldkörtel som inte är cancer, utan så kallad struma. Läkaren känner på halsen. Ultraljudsundersökning används också.

Det kan krävas undersökningar i flera steg och med olika metoder för att säkert fastställa om en knöl i sköldkörteln är en cancer. Läkarundersökningen kompletteras ofta med ultraljudsundersökning. Därefter tas cellprov med hjälp av en tunn nål som sticks in i den misstänkta knölen, en så kallad biopsi. Om provet visar att det är papillär, medullär eller anaplastisk cancer är diagnosen klar. Om det finns follikulära celler krävs ytterligare undersökningar för att avgöra om det är en cancer eller en godartad knöl. Ofta krävs en operation för att säkert avgöra om det är en cancer eller inte. Då tas en del av körteln ut och undersöks mer ingående. Vid misstanke om sjukdom i sköldkörteln är det också rutin att ta ett blodprov för att undersöka om hormonproduktionen är normal.

Behandlingen varierar mellan de olika formerna av cancer i sköldkörteln. Den främsta metoden för follikulär, papillär och medullär cancer är kirurgi. Efter operationen kan man vanligtvis lämna sjukhuset efter en eller ett par dagar. Anaplastisk cancer behandlas med en kombination av strålning, cytostatika och operation.

Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din cancerläkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom. När läkaren i samråd med dig gör upp en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till dina tidigare sjukdomar, din ålder och ditt allmänna hälsotillstånd.

Follikulär och papillär cancer

Vid follikulär och papillär sköldkörtelcancer är det vanligaste att hela sköldkörteln opereras bort. I en del fall räcker det att ta bort ena halvan. Om cancern har spridit sig till närbelägna lymfkörtlar tas de också bort.

Efter operationen brukar ofta en så kallad radiojodbehandling göras. Patienten får dricka en vätska eller svälja en kapsel som innehåller en radioaktiv isotop av jod. Ett särskilt instrument används för att mäta om kroppen har tagit upp isotopen och i så fall var. Under behandlingen ligger patienten inne på sjukhus under en till två dagar. Syftet är dels att slå ut eventuell kvarlämnad normal sköldkörtelvävnad, dels att slå ut eventuella cancerceller som inte har kunnat tas bort. Detta underlättar kontroller i framtiden och minskar sannolikt också risken för återfall. Patienter som bedöms ha en mycket låg risk för återfall får i regel inte någon radiojodbehandling. Om patienten är under 18 år reduceras mängden radiojod.

Om cancern har vuxit över från sköldkörteln till omgivande organ kan extern (yttre) strålbehandling behövas. Strålningen brukar då ges en gång per dag, fem dagar i veckan, vanligen under 5–6 veckor.

Cytostatika (cellgiftsbehandling) används inte vid papillär eller follikulär sköldkörtelcancer.

Medullär cancer

Vid medullär cancer i sköldkörteln är operation den främsta behandlingen. Då tas alltid hela sköldkörteln bort, liksom lymfkörtlar på halsen. Varken strålbehandling eller cytostatika används vid medullär sköldkörtelcancer. Om cancern har vuxit över från sköldkörteln till omgivande organ kan andra läkemedel vara aktuella.

Anaplastisk cancer

Anaplastisk cancer i sköldkörteln brukar växa mycket fort och därför inleds strålbehandling så snart det finns en säker diagnos. Då ges så kallad accelererad strålning. Behandlingen pågår i cirka tre veckor. Samtidigt med strålningen får patienten cytostatika i låg dos. Målet med behandlingen är att hejda cancerns tillväxt. Operation sker om möjligt 2–3 veckor efter avslutad strålbehandling.

Livslång hormonersättning

När hela sköldkörteln opereras bort försvinner tillverkningen av vissa hormoner. Därför får patienten sköldkörtelhormon (i tablettform) som tas dagligen livet ut. En viktig effekt av denna hormonbehandling är också att tillverkningen av det sköldkörtelstimulerande hormonet TSH från hypofysen minskar. Sänkt halt av TSH har visat sig minska risken för återfall i papillär och follikulär cancer.

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.