Kan fasta vara negativt för dig med sköldkörtelproblem?

Fasta diskuteras ofta som en mirakelkur men i själva verket finns det tillfällen när det inte passar att fasta. Här får du veta mer om hur fasta påverkar sköldkörteln. 

Fasta betyder traditionellt att man avstår från att äta under en kortare tidsperiod (Patterson m.fl., 2015). Periodisk fasta är inget nytt och fasta har evolutionärt sett varit en naturlig del av människans liv under tider av matbrist. De största fördelarna med fasta är t.ex. lägre insulinnivåer i blodet, sänkt blodsocker, förbättrad insulinkänslighet och bättre fettförbränning. Fasta  kan stimulera autofagi eller s.k. ”cellstädning” och förstärka AMPK signalering som reglerar vår ämnesomsättning (Smith m.fl., 2018). Men hur påverkar fasta sköldkörtelfunktionen? 

Minskad konvertering av sköldkörtelhormoner

Fasta påverkar även sköldkörteln på grund av fastans direkta inverkan på ämnesomsättningen och hur kroppen använder energi (Alexander m.fl., 1964). Flera studier har också visat att sköldkörtelhormoner sjunker till följd av periodisk fasta (Boelen m.fl., 2008). Minskat konvertering av T4 till T3 orsakar att T3 sjunker. En  mindre biologiskt aktiv version av T3, kallat rT3, ökar. T4 och FT4 blir ofta oförändrade eller sjunker över tid. Fasta har visat sig ha både dämpande och ökande effekt på sköldkörtelstimulerande hormon TSH i flertal studier (Sheikh m.fl., 2018; Azizi, 2015; Boelen m.fl., 2008; Ahmadinejad m.fl., 2006; Sajid m.fl., 1991). 

Könshormoner

Akut kalorirestriktion till följd av fasta kan innebära snabb viktnedgång, men även rubbningar i hormonsystemet, såsom lägre nivåer av östrogen och testosteron (Korbonits m.fl., 2007). Fasta kan aktivera molekylära mekanismer som signalerar svältläge, vilket i sin tur påverkar produktionen av sköldkörtelhormoner och kan i värsta fall försämra personens allmänna hälsotillstånd (Douyon & Schteingart, 2002). 

Studier på fastans påverkan på sköldkörtelfunktion

Periodisk fasta (16:8) & varannandagsfasta

En studie av Moro m.fl. (2016) undersökte hur periodisk fasta 16:8 påverkade kroppssammansättningen, styrka, ämnesomsättning, inflammation och kardiovaskulära riskfaktorer hos manliga idrottare. Resultat visade signifikant lägre T3-värden med periodisk fasta. Det rapporterades dock inga signifikanta skillnader på TSH. Till skillnad såg Sajid m.fl. (1991) en signifikant stegvis ökning på TSH hos vuxna män och kvinnor som fastade under Ramadan. 

Akasheh m.fl. (2020) jämförde viktminskningseffekten av varannandagsfasta, ADF, med daglig kalorirestriktion, CR, hos vuxna med primär hypotyreos. Efter 6 månader minskade kroppsvikten på liknande sätt; 7% med ADF och 8% med CR. Fritt tyroxin FT4 och TSH blev oförändrade i båda fallen, dock minskade insulinresistensen mer med ADF. Författarna konkluderar att ADF och CR resulterade i liknande viktminskning i studiepopulationen utan att påverka sköldkörtelhormonnivåerna.  

Kalorirestrektion och fasta

Spaulding m.fl. (1976) undersökte vilken effekt kalorirestriktion samt hypokalorisk (färre kalorier än vad man förbränner) alternativt isokalorisk (kalorierna är jämnt fördelade mellan näringsämnena) kostsammansättning med varierande kolhydratintag hade på T3 och rT3 hos personer med fetma. Fasta kombinerad med hypokalorisk kost resulterade i 53% minskning på T3 och 58% ökning på rT3. Deltagare som åt en hypokalorisk kost och konsumerade noll kolhydrater i två veckor fick liknande effekter, 47%, minskning på T3. rT3 visade inga signifikanta förändringar. Till skillnad gav fasta och isokalorisk kost med minst 50 g kolhydrater inga förändringar i T3 och rT3. 

Författarna sammanfattar att kolhydrater kan vara en viktig regulatorisk faktor i T3-produktionen men att de inte påverkar rT3. Ökning på rT3 kan istället bero på större kalorirestriktion. Azizi (1978) visade också att konsumtion av kolhydrater återställde förändringar som fasta hade på T3 och rT3. Däremot lyckades återmatning med protein och fett inte öka T3 efter fasta. 

Religiös fasta – en typ av periodisk fasta

Det finns flera studier på hur fastemånaden Ramadan påverkar sköldkörtelhormoner hos patienter med hypo- eller hypertyreos. Sheikh m.fl. (2018) genomförde en kohortstudie där man följde TSH-värden och livskvalité innan och efter Ramadan hos 64 vuxna med primär hypotyreos. Resultatet visade statistiskt signifikant stegring av TSH; medelvärdet gick upp från 2.37 mIU/L till 4.69 mIU/L. Ahmadinejad m.fl. (2006) såg liknande resultat i en studie som undersökte fastans påverkan på sköldkörtelhormoner hos 81 läkarstudenter under Ramadan. T4 minskade hos både män och kvinnor, dock ökade TSH signifikant framförallt hos män. T3 minskade hos personer som gick ner i vikt, medan T3 ökade hos deltagare som gick upp i vikt under fasteperioden. Till skillnad från Spaulding m.fl. (1976) visade denna studie dock ingen signifikant minskning av T3, vilket kan bero på att deltagare hade högt intag av kolhydrater. Ytterligare undersökte Lopresti m.fl. (1991) vilken effekt 13-dagars fasta och återmatning hade på rT3 metabolismen hos överviktiga kvinnor. Resultatet visade i enlighet med tidigare nämnda studier att fasta ledde till högre nivåer av TSH och rT3 samt minskning av T3.

Nedreglering av HPT-axeln (Hypotalamus-hypofys-sköldkörtel)

HPT-axeln är ett återkopplingssystem som består av två områden i hjärnan: hypotalamus och hypofysen samt sköldkörteln. HPT-axeln ser till att låga/höga hormonnivåer i blodet ger signaler till hjärnan om att minska eller öka produktion av sköldkörtelhormoner. De Vries m.fl. (2014) tittade på vilka effekter 36-timmars fasta hade på sköldkörtelhormoner på råttor. Studien visade att det sker betydande förändringar i reglering av HPT-axeln under fasta för att spara energi och begränsa katabolism, d.v.s. nerbrytning. I detta sammanhang rapporteras ofta sänkning av T3 och T4.

Översiktsartikel av Boelen m.fl. (2008) visade att fasta framkallar betydande förändringar i HPT-axeln. En av de viktigaste anpassningarna under fasta ser man i nedreglering av HPT-axelns funktion. Detta kännetecknas av minskad koncentration av sköldkörtelhormoner samt även oförändrade eller ökade koncentrationer av TSH. Lägre sköldkörtelhormonnivåer till följd av fasta är troligtvis kroppens anpassningsmekanism för att spara energi under tider av matbrist.

HPT-axeln och leptin

Fasta kan även ha en reducerande effekt på leptin. Chan m.fl. (2003) observerade att fasta orsakade 30% sänkning av T3 till följd av låga nivåer av leptin. Leptin ( är ett hormon som huvudsakligen tillverkas av fettceller och i tunntarmen som hjälper till att reglera energibalansen genom att dämpa hunger. 

Till skillnad från tidigare nämnda studier såg man lägre TSH-värden under fasta vilket var kopplat till låga nivåer av leptin. Leptin reglerar akuta förändringar i samband med fasta både i HPT-axeln och HPA-axeln eller den så kallade ”stressaxeln”, som består av hypotalamus, hypofysen och binjurarna. Studien visade att tillskott av leptin trubbade av förändringar som fasta hade för TSH och sköldkörtelhormoner. Resultatet indikerar att leptin har en viktig roll för en normal sköldkörtelfunktion. Ytterligare rapporterade Chan m.fl. (2003) signifikant lägre testosteronnivåer och låga nivåer av leptin hos friska män som fastade. Författarna konkluderade att leptin kan därmed ha en viktig roll för reproduktiv hälsa.

Sammanfattning

Även korta perioder av fasta, såsom övernattsfasta, kan ge betydande positiva effekter på hälsa och en rad olika kroniska sjukdomar (De Cabo m.fl., 2019; Pattersson m.fl., 2015). Korta fasteperioder orsakar troligtvis inga betydande förändringar i sköldkörtelhormoner, men förlängd och återkommande fasta kan sänka T4, T3 och öka TSH (Boelen m.fl., 2008; Ahmadinejad m.fl., 2006). 

Därmed kan kortare fasteprotokoller såsom 12:12 och 14:10 eller fasta en gång per vecka vara bättre alternativ om man tidigare har ätit regelbundet samt har en sköldkörtelsjukdom. 12:12 innebär att man har en 12-timmars fasta och 12-timmars ätfönster, alternativt 14:10 vilket betyder att man fastar 14 timmar och äter som vanligt under 10 timmar. 

Något annat att tänka på för att undvika ytterligare sänkning av sköldkörtelhormoner är att inte överträna och fasta samtidigt, samt att inte se fasta som kalorirestriktion eller svält. Återmatning med kolhydrater efter fasta har i vissa studier återställt låga T3 värden, vilket indikerar att även små mängder kolhydrater kan vara fördelaktiga för sköldkörtelns normala funktion i samband med fasta (Mathieson m.fl., 1986; Azizi, 1978).

Sammanfattningsvis är försiktighet motiverad med olika typer av periodisk fasta eftersom nedreglering av sköldkörtelfunktionen kan leda till försämrad ämnesomsättning. Speciellt nedreglering av HPT-axeln i samband med fasta antas vara kopplad till energisparande mekanismer i kroppen (Boelen m.fl., 2008). 

Av Sonja Miettinen, hälsoskribent och student inom kostvetenskap

Referenser 

Akasheh, R. T., Kroeger, C. M., Trepanowski, J. F., Gabel, K., Hoddy, K. K., Kalam, F., Cienfuegos, S., & Varady, K. A. (2020). Weight loss efficacy of alternate day fasting versus daily calorie restriction in subjects with subclinical hypothyroidism: a secondary analysis. Applied physiology, nutrition, and metabolism = Physiologie appliquee, nutrition et metabolisme45(3), 340–343. https://doi.org/10.1139/apnm-2019-0554 

Alexander, W., Harrison, M., Harden, R., & Koutras, D. (1964). The effect of total fasting on thyroid function in man. Metabolism, Clinical and Experimental, 13(7), 587-590. 

Azizi F. (2015). Islamic fasting and thyroid hormones. International journal of endocrinology and metabolism13(2), e29248. https://doi.org/10.5812/ijem.13(2)2015.29248 

Azizi F. (1978). Effect of dietary composition on fasting-induced changes in serum thyroid hormones and thyrotropin. Metabolism: clinical and experimental27(8), 935–942. https://doi.org/10.1016/0026-0495(78)90137-3 

Boelen, A., Wiersinga, W. M., & Fliers, E. (2008). Fasting-induced changes in the hypothalamus-pituitary-thyroid axis. Thyroid: official journal of the American Thyroid Association18(2), 123–129. https://doi.org/10.1089/thy.2007.0253 

Chan, J. L., Heist, K., Depaoli, A. M., Veldhuis, J. D., & Mantzoros, C. S.. (2003). The role of falling leptin levels in the neuroendocrine and metabolic adaptation to short-term starvation in healthy men. Journal of Clinical Investigation111(9), 1409–1421. https://doi.org/10.1172/jci17490

De Cabo, R., & Mattson, M. P.. (2019). Effects of Intermittent Fasting on Health, Aging, and Disease. New England Journal of Medicine381(26), 2541–2551. https://doi.org/10.1056/nejmra1905136 

De Vries, E. M., Eggels, L., Van Beeren, H. C., Ackermans, M. T., Kalsbeek, A., Fliers, E., & Boelen, A.. (2014). Fasting-Induced Changes in Hepatic Thyroid Hormone Metabolism in Male Rats Are Independent of Autonomic Nervous Input to the Liver. Endocrinology155(12), 5033–5041. https://doi.org/10.1210/en.2014-1608 

Douyon, L., & Schteingart, D. E.. (2002). Effect of obesity and starvation on thyroid hormone, growth hormone, and cortisol secretion. Endocrinology and Metabolism Clinics of North America31(1), 173–189. https://doi.org/10.1016/s0889-8529(01)00023-8

Korbonits, M., Blaine, D., Elia, M., & Powell-Tuck, J.. (2007). Metabolic and hormonal changes during the refeeding period of prolonged fasting. European Journal of Endocrinology157(2), 157–166. https://doi.org/10.1530/eje-06-0740

Lopresti, J. S., Gray, D., & Nicoloff, J. T.. (1991). Influence of Fasting and Refeeding on 3,3′,5′-Triiodothyronine Metabolism in Man*. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism72(1), 130–136. https://doi.org/10.1210/jcem-72-1-130 

Mathieson, R., Walberg, J., Gwazdauskas, F., Hinkle, D., & Gregg, J. (1986). The effect of varying carbohydrate content of a very-low-caloric diet on resting metabolic rate and thyroid hormones. Metabolism, Clinical and Experimental, 35(5), 394-398. 

Moro, T., Tinsley, G., Bianco, A., Marcolin, G., Pacelli, Q. F., Battaglia, G., Palma, A., Gentil, P., Neri, M., & Paoli, A. (2016). Effects of eight weeks of time-restricted feeding (16/8) on basal metabolism, maximal strength, body composition, inflammation, and cardiovascular risk factors in resistance-trained males. Journal of translational medicine14(1), 290. https://doi.org/10.1186/s12967-016-1044-0 

Patterson, R. E., Laughlin, G. A., Lacroix, A. Z., Hartman, S. J., Natarajan, L., Senger, C. M., Martínez, M. E., Villaseñor, A., Sears, D. D., Marinac, C. R., & Gallo, L. C.. (2015). Intermittent Fasting and Human Metabolic Health. Journal of the Academy of Nutrition and Dietetics115(8), 1203–1212. https://doi.org/10.1016/j.jand.2015.02.018 

Sajid, K. M., Akhtar, M., & Malik, G. Q. (1991). Ramadan fasting and thyroid hormone profile. JPMA. The Journal of the Pakistan Medical Association41(9), 213–216. 

Smith, R. L., Soeters, M. R., Wüst, R. C. I., & Houtkooper, R. H.. (2018). Metabolic Flexibility as an Adaptation to Energy Resources and Requirements in Health and Disease. Endocrine Reviews39(4), 489–517. https://doi.org/10.1210/er.2017-00211