Svensk forskning: Långtidsresultat av behandling vid Graves’ sjukdom
Publicerad:
Svensk, internationellt uppmärksammad, forskning visar långtidsresultaten av de olika behandlingarna vid Graves’ sjukdom. 2 430 patienter vid ett flertal kliniker runt om i landet, har följts under i medeltal åtta år. Forskningen visar att hälften av alla patienter som diagnostiseras med Graves’ hypertyreos kommer att efterhand opereras eller få radiojodbehandling pga otillräcklig effekt av tyreostatika eller andra skäl. Drygt 60 procent behöver på lång sikt behandlas med sköldkörtelhormon. Dessutom känner sig 25 procent inte återställda från sjukdomen sex till tio år efter diagnos.
Nästan en procent av befolkningen har, eller har haft Graves’ sjukdom. Det gör denna typ av hypertyreos (förhöjda sköldkörtelhormoner), till en av våra folksjukdomar. I Sverige startar behandlingen i stort sett hos alla patienter med Graves’ hypertyreos med tyreostatika (medicinsk behandling). Patientens egen produktion av hormon blockeras med tyreostatika och istället ges ersättningsbehandling med rätt dos sköldkörtelhormon i tablettform. Efter 12 – 18 månader provar man att avsluta behandling med tyreostatikan för att se om sköldkörteln fungerar som den ska igen.
– Vår nationella forskargrupp för hypertyreos (TT12) hoppas med vidare forskning kunna identifiera tidigt efter diagnos vem som kan bli botad av läkemedelsbehandling och vem som tidigt kan få besked att de behöver en operation eller radiojodbehandling för att botas i rimlig tid, berättar Göran Wallin, adjungerad professor vid Örebro Universitet och en av forskarna bakom studien.
Redan nu kan man säga något om vem som kommer att ha större chans att botas vid läkemedelsbehandling. Efter tre till sex månader vill man gärna se att sköldkörtelhormonnivåerna minskat och att antikropparna sjunker. I annat fall är det risk att endast läkemedelsbehandling inte kommer att bota patienten och att man behöver behandla med radiojod eller kirurgi. Höga hormonnivåer vid diagnos och ung ålder ökar risken för sämre resultat och återfall. Ögonbesvär som är vanliga vid Graves’, även kallat endokrin oftalmopati skall kontrolleras och förekomst av dessa påverkar valet av behandling. Radiojodbehandling är då olämpligt.
Radiojod och operation alternativ
Effekten av de tre olika behandlingarna vid Graves’ var känd sedan tidigare, det nya är att denna studie tittat på långtidsresultaten av behandlingarna. Studien har blivit uppmärksammad bland annat i prestigefulla medicinska vetenskapliga tidskriften Nature Endocrinology.
2 430 patienter som diagnostiserats vid svenska endokrinkliniker mellan 2003 och 2005 följdes upp i medeltal 8 år. Patienterna fick inledande medicinsk behandling, när den inte var effektiv fanns alternativen radiojodbehandling och/eller kirurgi. Andelen som blev botade med en kur av läkemedelsbehandling var 45 procent, 82 procent för radiojod och 96 procent med kirurgi. För de patienter som vid återfall efter läkemedel istället valde en andra omgång läkemedelsbehandling var den effektiv i cirka 30 procent av fallen.
Man kan också vända på siffrorna och konstatera att det var 49 procents risk för en patient som valde läkemedelsbehandling (avsett antal omgångar) att slutligen behandlas med radiojod eller operation.
Det återstår att se hur denna nya forskning kan komma att påverka standarden för behandling vid Graves’.
– Behandlingen vid Graves’ utvecklas, det har också kommit ny forskning som visar att längre läkemedelsbehandlingsperiod kan ge fler botade patienter, förklarar Göran Wallin.
Ännu är det få svenska patienter som behandlas med denna längre läkemedelsbehandling men Göran Wallin utesluter inte att det kan bli en ökad möjlighet i framtiden.
Är Graves’ en livslång sjukdom?
Studien visar också att den som fått Graves’ sjukdom efter cirka åtta år endast i mindre än 40 procent av fallen klarar sig utan någon behandling med sköldkörtelhormon. Göran Wallin berättar att sköldkörtelns vävnad tar skada av sjukdomen och att den ”bränner” ut sig.
– Den som haft Graves’ rekommenderas att även på lång sikt följa upp sina värden och vara uppmärksam på vanliga tecken på låga nivåer av sköldkörtelhormon.
Underlag för diskussion mellan patient och läkare
Göran Wallin tycker att patienten bör bli informerad om hur utsikterna för de olika behandlingarna ser ut och att det förs en diskussion mellan patient och läkare.
– Den här studien bekräftar att vi har tre bra behandlingar vid Graves’ sjukdom. De är dock olika lämpliga för olika personer och det behöver ske en diskussion om för- och nackdelar med behandlingarna mellan patient och läkare. Det är viktigt att vara överens om hur man ska göra. Tack vare att vi har alternativet läkemedel kan vi påbörja behandlingen utan att ta något slutgiltigt beslut. Därefter kan vi se över patientens möjligheter.
Läs abstact av studien här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/31482765
Katarina Fornander har en magister i Biomedicin från KI och är journalist inom medicin och hälsa. Hon har skrivit boken ”Efter Graves – Din väg till läkning” om Graves tyreoidit, som är den vanligaste typen av hypertyreos och vad du kan göra för att återhämta dig efter sjukdomen.
