Forskningsmedel beviljade för betydelsen av jod- och selenbrist för hjärnans utveckling
Publicerad:
Helena Filipsson Nyström, docent i endokrinologi, professor vid Institutionen för medicin och universitetssjukhusöverläkare vid Specialistmedicin, Endokrinsektionen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset beviljas 12 miljoner under perioden 2024-2027 från Vetenskapsrådet för att forska på betydelsen av jod- och selenbrist för hjärnans utveckling. I projektet ska effekter av ökat intag av jod och selen under graviditeten undersökas i relation till fostrets hjärnutveckling.
”I data från sin tidigare forskning har Helena Filipsson Nyström identifierat att mild jod- och selenbrist är vanligt hos gravida i Sverige, och även globalt. Anledningen är exempelvis att vi har nya kostvanor och många vill minska saltintaget samtidigt som vi oftare äter hel- och halvfabrikat med lägre innehåll av joderat salt. Under graviditet är dessutom jodbehovet större. Vad denna brist innebär för mor och barn är inte klarlagt, men vi vet att jod och selen är betydelsefulla för fungerande produktion av sköldkörtelhormon som i sin tur påverkar fostrets hjärnutveckling.
Många länder rekommenderar idag extra jod till gravida kvinnor för att minimera riskerna för fostret. Man utgår då från stora observationsstudier där vissa visar på en ökad risk. Men jod har samtidigt ett smalt terapeutiskt fönster och en stor randomiserad prövning behövs. I Sverige finns inga sådana rekommendationer om den gravida kvinnan äter normal kost som inkluderar joderat salt. Det är många saker som kan påverka fostrets hjärnutveckling och bevisningen är för svag.” skriver Akademiliv.se.
”Vi från förbundet är enormt glada för att Vetenskapsrådet beviljat denna ansökan, det behöver forskas ännu mer på sköldkörtelsjukdom och Helenas forskning kan verkligen bidra till att fylla igen ett hål med kunskap”, säger Anna Bergkvist, förbundsordförande för Sköldkörtelförbundet.
”Det jag uppskattar mest med Sköldkörtelförbundet är att det känns som att de tar det på allvar, och det kändes som att det var första gången. Det känns som att de vet vad de pratar om och att de inte förminskar det på något sätt.”