Kritisk till ”uppseendeväckande” forskning om sköldkörtelsjukdom: Forskare hävdar att sköldkörtelsjukdom kan kopplas till personlighetstyp

Publicerad: 14 juni 2024

En rad medier omnämner i dagarna en färsk studie som påstår att det finns ett samband mellan en viss personlighetstyp och låg ämnesomsättning. – Men det finns inga bevis för detta påstående, säger professor Frauke Musial vid universitetet i Tromsø, Norges arktiska universitet.

Forskarna bakom studien hävdar att mer än hälften (54,2 procent) av alla med låg ämnesomsättning passar en personlighetstyp som kallas ”typ D”. Denna personlighetstyp kännetecknas av drag som pessimism och oro, stress, negativa tankar och socialt tillbakadragande.

Forskarna bakom studien hävdar att ”personer med hypotyreos och typ D-personlighet kan uppleva mer negativa behandlingsresultat än de utan typ D-personlighet.”

Stor uppmärksamhet

Huvudförfattaren till studien, Petros Perros, skriver i ett pressmeddelande att det kan finnas två huvudsakliga förklaringar till sambandet, och att de inte nödvändigtvis utesluter varandra. ”Typ D-personlighet och hypotyreos kan ha samma bakomliggande orsaker, eller så kan det vara så att personer med typ D-personlighet upplever behandlingsresultatet som sämre.”

3 523 personer från 68 länder deltog i studien som fått stor uppmärksamhet både internationellt och i medier på hemmaplan.

Fel i tolkningen

Frauke Musial är professor i hälsovårdsforskning vid Nationellt forskningscentrum inom komplementär och alternativ medicin (NAFKAM), som är knutet till fakulteten för hälsovetenskap vid universitetet i Tromsø. Hon är utbildad psykolog, med inriktning mot psykobiologi och psykofysiologi, och även chefredaktör för forskningstidskriften Complementary Medicine Research.

Musial ifrågasätter både metoderna som använts för att komma fram till de resultat som presenteras av forskarna i studien – och tolkningen av dem. – Typ D-personlighet presenteras som en orsak till att människor utvecklar en låg ämnesomsättning. Den typ av studie som används, en nätundersökning där man tittar på samband vid en viss tidpunkt, ger inte möjlighet till en sådan tolkning av orsakssamband, säger hon.

Fel i metoden

– Om man ska undersöka frågan om en viss personlighetstyp leder till en sjukdom, då måste man först identifiera och undersöka personer med den typen av personlighet innan de blir sjuka. Och man måste följa personerna med den här typen av personlighetsdrag under några år eller decennier, och sedan ta reda på hur många av dem som utvecklar sjukdomen, hur många som eventuellt utvecklar en annan sjukdom – och hur många som inte utvecklar sjukdomen alls, säger Musial.

– Därefter ska en kontrollgrupp med personer som är lika sjuka undersökas. Ångest, depression, neuroticism och alla element kopplade till den typ av personlighet som beskrivs i studien är också kopplade till andra sjukdomar, som författarna faktiskt skriver själva. Då är det mest troligt att dessa psykiska symtom är en konsekvens av att man är allvarligt kroniskt sjuk – och inte orsaken.

Slutligen understryker hon att man faktiskt också behöver veta något om förekomsten av den här typen av personlighet bland människor som inte är sjuka/inte har någon diagnos.

De sjukaste svarar

En annan punkt som Frauke Musial anser är viktig är vem som faktiskt deltog i studien. – Deltagarna i studien deltog frivilligt, vilket är helt normalt i en webbenkät som vanligtvis delas via sociala medier, säger hon. – Den här typen av studier överskattar oftast symtom eftersom personer som känner att de mår dåligt är mer motiverade att svara på en sådan enkät. Personer med samma diagnos som mår helt okej brukar inte vara intresserade av att svara på den här typen av undersökningar.

För mycket är okänt

Musials starkaste invändning är att vi inte får veta hur många möjliga deltagare som nåddes. – Därför är det inte känt hur stor andel av 3 523 personer som är från den totala gruppen. Det kan vara allt från 50 till 0,5 svarsprocent. Om svarsfrekvensen är mycket liten är resultaten inte så relevanta när det gäller att säga något om patienter med sköldkörtelsjukdom generellt. Det är helt enkelt okänt.

Ett räkneexempel

Hon illustrerar detta med hjälp av enkla beräkningar: – Studien var alltså en del av en stor kampanj i 68 länder. Och om du har 3 523 svar från 68 länder har du i genomsnitt 52 personer som har svarat per land. 54 % av 52 personer är ungefär 28 personer, säger hon. – Baserat på studien finns det då i snitt 28 personer med hypotyreos och typ D-personlighet per land. Det är ett ganska litet antal – alldeles för litet för att säga något om orsaker eller effekter i sammanhanget. För att sätta denna siffra – 28 – i perspektiv: I Norge äter mer än 230 000 människor medicin för låg ämnesomsättning. I Sverige är motsvarande siffra 490 000 personer*.

Ingen grund för att visa ett samband

Musial sammanfattar sina tankar så här: – Det är en intressant studie, men man kan inte säga något om orsak/verkan. Man vet helt enkelt inte vad dessa 54 procent av 3 523 betyder. Utifrån denna studie går det inte att säga hur hög förekomsten av typ D-personlighet är bland patienter med låg ämnesomsättning. Det finns därför ingen vetenskaplig grund för att påstå att det finns ett samband mellan en sådan personlighetstyp och hypotyreos.

Har undersökts tidigare

Hon jämför de så kallade fynden med flera andra projekt som har försökt påvisa liknande samband. – För flera decennier sedan hade vi samma diskussion om patienter med irritabel tarm (IBS). Då talades det om en ”irritabel tarmpersonlighet”. Efter att ha jämfört dessa patienter med personer som hade andra kroniska sjukdomar, till exempel diabetes, visade det sig att den definierade personlighetstypen inte var specifik för irritabel tarm, säger hon.

– Efter flera studier som jämförde olika grupper av patienter med kronisk sjukdom, var man överens om att ha en kronisk sjukdom i sig också är en stor psykisk belastning som följd av att vara sjuk. Denna kunskap är såklart väldigt viktig och Musial säger att det är viktigt att den här gruppen får den hjälp de behöver för att leva sina liv. – Men vi vet inte hur många. Och den här undersökningen säger i alla fall ingenting om det.

Text: Lasse Jangås, *Sköldkörtelförbundets tillägg

Artikeln är översatt till svenska av Sköldkörtelförbundet och publiceras med tillåtelse av Stoffskifteforbundet.