Matilda Annebäck: “Vanligare med hypoparatyreoidism än vi tidigare trott”

Publicerad:

Hypoparatyreoidism kan vara en konsekvens av en sköldkörteloperation. Det är vanligare än vad vi känt till, visar kirurgen Matilda Annebäcks avhandling på ämnet. Därför, menar hon, är dialogen med din läkare läkare innan en operation viktig. 

Bisköldkörtlarna är fyra körtlar, stora som riskorn och sitter bakom sköldkörteln. Körtlarna producerar ett hormon, paratyreoideahormon (PTH), som reglerar den livsviktiga nivån av kalcium i blodet. Bisköldkörtlarna och deras blodcirkulation kan ibland vara utmanande att identifiera och bevara vid sköldkörteloperation.

Matilda Annebäcks intresse för hypoparatyreodism och forskning väcktes tack vare en engagerad handledare när hon gjorde sin ST-tjänstgöring i kirurgi. Våren 2023 disputerade hon med en avhandling titulerad “Hypoparathyroidism after thyroid surgery- rates, risks, prevention and consequences”. Alltså: “Hypoparatyreoidism efter sköldkörteloperationer, förekomst, risker, prevention och konsekvenser”.  

– Ska du göra en sköldkörtelkirurgi är det viktigt att du känner att du har en dialog med din läkare. Du ska bli välinformerad och ni ska ta ett bra beslut tillsammans. Du bör få tid att ställa frågor och reflektera, berättar Matilda Annebäck, specialist i kirurgi på endokrinkirurgiska sektionen på Akademiska sjukhuset i Uppsala.  

Hypoparatyreoidism vanligare än man tidigare trott

Vad tycker då Matilda Annebäck att patienter bör känna till om hypoparatyreoidsm? 

– Det är relativt vanligt med hypoparathyroidism efter operation när hela sköldkörteln tagits bort. De flesta återfår normal bisköldkörtelfunktion inom några veckor, men i alla fall 6 till 8 procent får någon grad av kronisk nedsatt funktion i bisköldkörtlarna, det vill säga permanent hypoparathyroidism. Permanent hypoparathyroidism kallar vi det när patienterna fortfarande har nedsatt bisköldkörtelfunktion 12 månader efter operation. För en del patienter innebär det inte så mycket annat än att de behöver ta en extra tablett aktivt D-vitamin eller kalk per dag, medan andra får det besvärlig med symtom på lågt kalk trots ganska höga doser med aktivt D-vitamin och kalk. Vårt arbete visar att permanent hypoparathyroidism är vanligare än man tidigare trott. 

Därför menar hon att valet att operera behöver tas med viss eftertanke. 

– Kirurgen och patienten bör tillsammans diskutera varför man eventuellt ska operera och vilka risker som finns med det. Det är en princip som gäller vid all typ av kirurgi. Ofta opererar vi för godartad sjukdom, till exempel en förstorad sköldkörtel som ger trycksymtom. Då kan risken vara bra att känna till, eftersom det ibland kan räcka med att ta bort halva sköldkörteln för att patienten ska få symtomlindring och bli av med sina trycksymtom. Behöver du opereras på grund av Graves eller cancer finns kanske inte många andra bra alternativ utan hela sköldkörteln behöver tas bort. Det är viktigt att tänka på vad som ligger i vågskålen och informera patienterna. 

Det lättaste sättet att undvika hypoparathyroidism är att bara ta bort halva sköldkörteln, säger Matilda Annebäck:

– Hela sköldkörteln ska tas bort när det behövs förstås om vi tror att patienterna har nytta av det. Men  ibland är det inte helt uppenbart att det behövs utan det kan räcka med att göra en hemithyroidektomi, det vill säga operera bort halva sköldkörteln. Vid hemithyroidektomi kan patienterna inte drabbas av hypoparathyroidism, då funktionen från bisköldkörtlarna på den andra sidan räcker för normal kalkreglering. Sen finns det även del tekniska hjälpmedel som man kan använda under operation för att underlätta identifieringen av bisköldkörtlarna, men än så länge finns det ingen data som visar användandet av dem faktiskt minskar risken för hypoparathyroidism efter operation. 

Hypoparatyreoidism får konsekvenser för patienten

Många får en övergående hypoparatyreoidism vid operation av sköldkörteln som pareras med tillskott av kalcium och D-vitamin. Upp till åtta procent får sedan bestående låga nivåer av paratyreoideahormon och behöver livslång behandling.   

– Permanent hypoparatyreoidism ger bland annat ökad risk för njursten och ökad risk för njurkomplikation. Bristen på hormon är livslång för de med permanent hypoparathyroidism, patienten kommer behöva behandlas med kalcium och D-vitamin och bör ha uppföljning med vården.Det är en glidande skala där en del har otillräcklig, men ändå egen funktion i bisköldkörtlarna och andra har ingen funktion kvar. 

När det gäller hur man som patient mår, har Matilda Annebäck forskat kring det också. Den studie hon och hennes kollegor gjort, inkluderade patienter med hypoparatyroeoidism – oavsett grad av funktion i bisköldkörtlarna. 

– Hur man mår beror förstås delvis på om man får några komplikationer och hur jobbig man tycker behandlingen är. Livskvaliteten för individen kan också påverkas av de symtom man har kvar trots behandling. I den studie vi gjorde, såg vi ingen påverkan på livskvaliteten hos patienter med hypoparathyroidism, jämfört med patienter utan hypoparathyroidism efter sköldkörteloperation. Det innebär förstås inte att enskilda patienter inte kan må dåligt av sin hypoparathyroidism, men jämför man på gruppnivå så kunde vi inte se någon skillnad.

Resultatet förvånade forskarna lite och Matilda Annebäck reflekterar över varför det ser ut så.

– Flera tidigare studier har påvisat en sänkt livskvalitet vid hypoparathyroidism. Då har man ofta jämfört patienter med hypoparathyroidism mot en frisk befolkning. Vi valde i stället att jämföra mot patienter som genomgått sköldkörtelkirurgi och inte normalbefolkningen, eftersom vi tror det är missvisande att göra det. Vi valde att inkludera hela gråskalan av hypoparathyroidism, det vill patienter med både mild och mer uttalad hypoparathyroidism. Det kan förstås ha bidragit till resultatet. Vi hade också lång uppföljning efter operation på patienterna i studien, då det i genomsnitt gått 11 år efter operation. Kanske mår patienterna med hypoparathyroidism sämre tidigt efter operation men anpassar sig så småningom? Kanske fångar inte det livskvalitetformuläret som vi använde i studien rätt besvär? Eller, så är det helt enkelt så att många med hypoparathyroidism inte mår så dåligt av sin nedsatta bisköldkörtelfunktion. Det var också vår slutsats i studien. Däremot verkar det som att både patienter med och utan hypoparathyroidism efter kirurgi generellt sett skattar sin livskvalitet något lägre jämfört med en frisk befolkning. 

Vad vården kan hjälpa till med

Matilda Annebäck är tydlig med att hon tycker att patienter med hypoparatyreoidism ska ha regelbunden uppföljning. 

– Alla bör följas av endokrinolog, endokrinkirurg eller annan kollega med specialintresse för hypoparatyreoidism. Initialt efter operationen kan man behöva kontrollera kalkprover och justera behandlingsdoserna med kalk och aktivt vitamin D någon gång per vecka. Sen kan man glesa ut det efter ett litet tag. De patienter med permanent hypoparathyroidism bör i alla fall ha årlig provtagning och kontroll. Det är individuellt hur mycket kalk och aktivt D-vitamin man behöver. Målsättningen är att hålla kalknivåerna i det nedre normalområdet eller strax nedom, utan att patienten utvecklar symtom på lågt kalk. 

Provtagning och uppföljning av din sköldkörtelsjukdom – därför är det viktigt

Dra dig inte för att söka dig vidare om du inte är nöjd, uppmanar hon.

– Känner du att du inte får ordentlig hjälp ska du söka vård någon annanstans. Be om en remiss till ett större center där det finns specialintresserade läkare. De flesta svarar bra på behandling med kalcium och D-vitamin men ibland kan det vara lite pyssel att hitta rätt doser. För enstaka patienter som inte svarar på sedvanlig behandling kan en diskussion kring behandling med paratyroideahormon behövas. Den behandlingen ska nog i första hand skötas av endokrinologer. Behandlingen är ovanlig eftersom vi saknar långtidsdata och det finns frågetecken kring risken med behandlingen. Sedan är behandlingen lite krånglig då den inte kan ges i tablettform och det finns begränsad erfarenhet kring behandlingen i Sverige och på många andra håll i världen. 

Matilda Annebäck vill slutligen återigen understryka hur att en bra dialog mellan patient och läkare är A och O. 

– Hypoparathyroidism är något vanligare än vi trott. Därför behöver vi ta ett välgrundat beslut i om hela eller halva sköldkörteln ska tas bort. Vid en del sjukdomar i sköldkörteln är borttagandet av hela sköldkörteln det bästa beslutet. En medvetenhet kring risken av hypoparathyroidism är bra, det hjälper oss inom vården att fatta beslut tillsammans med patienten. Diskutera igenom fördelar och eventuella risker med operation tillsammans med din kirurg. Ställ frågor och bolla alternativen i förväg.

Text: Katarina Fornander har en magister i Biomedicin från KI och är journalist inom medicin och hälsa. Hon har skrivit ”Efter Graves – Din väg till läkning” om Graves sjukdom, som är den vanligaste typen av hypertyreos.

Sköldkörtelsjukdom ska uppmärksammas mer

”Jag är medlem för att förbundet ska kunna fortsätta driva frågan att sköldkörtelsjukdom ska uppmärksammas mer. Jag tror att man måste ha ett förbund eller något större för att synas och uppmärksamma sjukdomen.”

/Carro, 47, medlem sedan 2018

Gå med i Sköldkörtelförbundet du också! Se vad ett medlemskap kan ge dig och vad ditt stöd bidrar till »

Mer Forskning Mer Hälso- och sjukvård