Ny studie: Graves sjukdom 25 år efter diagnosen

Publicerad: 15 april 2024

En norsk studie har undersökt långtidsresultaten för patienter med Graves. Ungefär en tredjedel av patienterna har efter 25 år kvar sin funktion i sköldkörteln och studien visar att sänkt livskvalitet främst är kopplat till om patienten fått hypotyreos. En överraskande hög andel, 47 procent, har andra autoimmuna sjukdomar.

Ann-Elin Stokland är endokrinolog vid Stavangers sjukhus och förstaförfattare till en studie som undersökt utfallet för Gravespatienter, 25 år efter diagnosen. 

– Vi har tidigare saknat kunskap om hur det går för patienterna på lång sikt. Det finns en svensk studie som följt patienter i 6 till 10 år men annars har perspektiven varit kortare, berättar hon.  

Studien som gjorts, bygger på en 25 år gammal studie där man undersökte om återfallen blev fler om läkemedelsbehandlingen var partiell jämfört med om man använde block and replace. Det blev den inte, visade det sig (1). 

Patienterna från den gamla studien kontaktades för att undersöka livskvalitet och få deras godkännande att blodprover som sparats analyserades igen. Totalt 182 patienter deltog i den nya studien kring långtidsresultat efter Graves. 

Sköldkörtelfunktion efter 25 år

Forskarna kan i studien konstatera att efter 25 år har:

• 34 procent kvar funktionen i sin sköldkörtel, 
• En procent aktiv hypertyreos, 
• 13 procent spontan hypotyreos (det vill säga att de fått hypotyreos utan operation eller radiojodstrålning av sköldkörteln – oftast Hashimotos tyreoidit), 
• 40 procent fått radiojodbehandling samt 
• 13 procent har opererats.

– Antagligen hade siffrorna sett annorlunda ut idag. Det finns en högre tröskel för radiojodbehandling och operation nu än tidigare, kommenterar Ann-Elin Meling Stokland. 

Livskvalitet sämre främst vid hypotyreos

Det är känt sedan tidigare att Graves ger en nedsatt livskvalitet, även på lång sikt. Det inkluderar förstås de patienter som får endokrin oftalmopati, ögonsjukdomen som är associerad med Graves (2). En tidigare svensk studie som gjorts, beskriver att alla patienter med Graves, även de som inte senare fått hypotyreos, har sänkt livskvalitet (3). 

I Ann-Elin Meling Stoklands och hennes övriga norska kollegors studie var det främst förekomst av hypotyreos som avgjorde livskvaliteten: 

– Det kan finnas flera anledningar till det. Både över- och underbehandling av hypotyreos kan ge sänkt livskvalitet. I gruppen som fått definitiv behandling (radiojod eller operation reds. anm) och därmed hypotyreos, finns också många med ögonsjukdom som brukar kopplas till lägre livskvalitet. Vi vet också att några med hypotyreos fortsätter ha sänkt livskvalitet trots normala prover. 

Därför menar forskarna att det är dags att se över användningen av långtidsbehandling med tyreostatika:

– Budskapet är att vi kanske bör höja tröskeln för definitiv behandling. Vi vet nu att det är tryggt att använda tyreostatika under lång tid och att de patienter som har högre risk för återfall kan erbjudas det. 

Studien pekar ut följande patienter som lämpliga kandidater för långtidsbehandling med tyreostatika: 

• Yngre än 40 år 
• Rökning
• Ögonsjukdom vid diagnos. 

Ögonsjukdom vanligast vid diagnos

Risken att få ögonsjukdom under de 25 åren var enligt denna studien 50 procent. De allra flesta hade det i samband med sin första episod. Enbart en patient hade senare fått ögonsjukdom i samband med ett återfall. Däremot fick några patienter ögonsjukdom efter radiojodbehandling.

– Utöver de som fått radiojod, var det få patienter som utvecklade ögonsjukdom efter sin första episod. Det kan vara skönt att känna till, menar Ann-Elin Meling Stokland.

10 procent av de som fått ögonsjukdom hade så svåra symtom att de behövde behandling eller operation. Ögonsjukdom brukar kopplas till lägre livskvalitet men så var inte fallet i denna studie. 

Annan autoimmunitet vanligt bland Gravespatienter

Graves är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret attackerar den egna kroppen, i detta fall sköldkörteln. Man kände sedan tidigare till att det är vanligt att få ytterligare autoimmuna sjukdomar om man redan har en, men forskarna var nyfikna på vilka det rörde sig om – och i vilken omfattning. 

Genom att patienterna själva fick rapportera samt att forskarna gick igenom journaler och analyserade register med förskrivna läkemedel, kunde de se att 47 procent av alla med Graves efter 25 år hade minst en ytterligare autoimmun sjukdom. B12-brist var överrepresenterat, 26 procent av studiepatienterna behandlades för det jämfört med 6 procent av norska befolkningen. Av de som behandlades för B12-brist hade 45 procent fortfarande dokumenterat låga eller på gränsen till låga, värden av B12. 

– Vi kan inte säga att alla fallen beror på perniciös anemi (autoimmun sjukdom som ger B12-brist reds. anm.) utan siffrorna i studien baseras på hur många som behandlas. Även om det skulle visa sig att några av dessa patienter är feldiagnostiserade är det fortfarande många fler som har B12-brist än i befolkningen.

Forskningen visar att många andra autoimmuna sjukdomar är vanligare bland Gravespatienter men de oftast förekommande, förutom B12-brist, är: 

• Hashimotos tyreoidit (vanligaste orsaken till hypotyreos)
• Reumatoid artrit och 
• Celiaki. 

– Det sker idag ingen screening av Gravespatienter för andra autoimmuna sjukdomar. Men läkare behöver ha det i åtanke om en patient inte mår bra trots behandling, understryker hon. 

Det var också vanligt att utveckla hjärt-kärlsjukdom, benskörhet och cancer även om den aktuella studien inte var designad för att kunna säga att det finns ett samband mellan Graves och dessa diagnoser. 

Nya behandlingar önskas

Studien undersökte också om inflammatoriska ämnen som förekommer vid autoimmunitet kan kopplas till utfall av behandling. De fann att tre ämnen alla har potential att fungera som biomarkörer och guida behandlingsval eller själva bli mål för behandling. 

• Interleukin-6 (IL-6), 
• Tumor necrosis factor receptor superfamily-9 (TNFRS-9) och 
• Cluster of differatiation (CD40).

Till exempel kunde höga nivåer av IL-6 förutsäga vem som fick återfall eller inte. 

– Behandlingen har varit densamma i över 40 år. Vi är i behov av nya alternativ som går direkt in på sjukdomen och modulerar immunförsvaret, konstaterar hon.

Forskargruppen är också i full färd med att göra fler studier på Graves: 

– Vi gör just nu en prospektiv studie (studie där patienter följs framåt i tiden reds. anm.) med alla Gravespatienter i västra Norge för att se hur det går för dessa patienter med nuvarande behandlingsstrategier. Vi tar blodprover för att bekräfta att vi har biomarkörer som går att använda för att förutse resultatet av behandlingen. 

– Ytterligare en studie gör vi för att titta närmare på förekomst av annan autoimmunitet vid Graves och se om screening är något som skulle kunna vara till nytta för patienterna. 

– En stor grupp patienter med ögonsjukdomen ingår i en egen studie där vi vill undersöka deras prognos på längre sikt. 

Text: Katarina Fornander har en magister i Biomedicin från Karolinska Institutet och är journalist inom medicin och hälsa. Hon har skrivit ”Efter Graves – Din väg till läkning” om Graves sjukdom, som är den vanligaste typen av hypertyreos.