Hypoparatyreoidism
Hypoparatyreoidism
Behöver du kalcium och/eller aktivt vitamin D efter sköldkörteloperation? Då har du fått postoperativ hypoparatyreoidism. Det är den vanligaste komplikationen som kan uppstå vid sköldkörteloperation. För de flesta går hypoparatyreoidism över. Då återhämtar sig bisköldkörtlarna inom några veckor eller månader efter operationen. Men varje år får flera patienter kronisk hypoparatyreoidism. Då är bisköldkörtlarna permanent skadade och kan inte längre utsöndra tillräckligt med parathormon.
Hypoparatyreoidism är en ovanlig hormonbristsjukom. Vid hypoparatyreoidism utsöndrar bisköldkörtlarna för lite parathormon, PTH. Brist på PTH leder till brist på aktivt D-vitamin – som också är ett hormon. Det i sin tur gör att kalcium i blodet sjunker och fosfat stiger. Då uppstår symtom från nerver och muskler som till exempel pirrningar, domningar och kramper. PTH-brist kan också göra att magnesium och vitamin D3 sjunker och kalciumutsöndringen i urinen stiger.
Behandling vid hypoparatyreoidism är nödvändig för att höja blodkalcium och undvika akuta tillstånd på grund av låga kalciumnivåer i blodet.
Idag behandlas hypoparatyreoidism med aktivt vitamin D och kalcium istället för det saknade hormonet. Men denna behandling, och i kombination med kronisk PTH-brist, kan leda till flera allvarliga komplikationer som påverkar organ i hela kroppen som till exempel skelettet, njurarna, muskler, nerver, hjärtat och hjärnan.
Omkring 70 procent av patienterna når inte målen för behandlingen, även om de följs av bra läkare. För dem rekommenderas behandling som ersätter det saknade parathormonet. Tyvärr är PTH-behandling ännu inte tillgänglig för patienter i Sverige.
Det är vanligt att patienter med hypoparatyreoidism har svängande kalciumvärden, hög pillerbörda och nedsatt livskvalitet.
Tips!
Se animerad film om bisköldkörtlarna vid hypoparatyreoidism. Filmen är på engelska.
Postoperativ hypoparatyreoidism uppstår om bisköldkörtlarna skadas i samband med kirurgi. Det kan hända om
- blodtillförseln stoppas eller blir tillfälligt nedsatt under operationen
- om en eller flera bisköldkörtlar opereras bort – avsiktligt eller av misstag
- eller om de opereras tillbaka in i kroppen under ingreppet.
När bisköldkörtlarna har skadats klarar de inte längre av att utsöndra tillräckligt med parathormon, PTH.
Omkring 75-80 procent av alla patienter med hypoparatyreoidism har har fått sjukdomen som komplikation till sköldkörtelkirurgi.
Andra orsaker är genetiska, autoimmuna eller andra ovanliga faktorer.
Följande faktorer är förknippade med en ökad risk för att drabbas av hypoparatyreoidism i samband med sköldköteloperation:
- Fetma: Operationen blir tekniskt svårare. Kroppens ämnesomsättning kan också påverka återhämtningen. Kirurgi är mer komplicerat, både tekniskt och metaboliskt.
- D-vitaminbrist (nivåer under 25 nmol/L): Låga nivåer av D-vitamin kan göra att kalciumbalansen i kroppen rubbas efter operationen, vilket ökar risken för allvarligare och mer långvarigt låga kalciumnivåer.
- Barn: Hos barn är bisköldkörtlarna mindre och de har ofta större thymys, vilket kräver större kirurgisk expertis.
- Graves sjukdom: Denna sjukdom gör att sköldkörteln har ett ökat blodflöde, vilket gör operationen mer tekniskt utmanande.
- Sköldkörtelcancer och lymfkörtelutrymning på halsen: Operationen kan behöva omfatta vävnader nära bisköldkörtlarna, vilket kan påverka deras blodförsörjning och funktion.
- Samtidig operation av både sköldkörteln och bisköldkörtlar: När ett bisköldkörteladenom (hypERparatyreoidism) tas bort samtidigt som sköldkörteln, kan friska bisköldkörtlar vara små och svåra att upptäcka, vilket ökar risken att de skadas eller tas bort av misstag.
- Tidigare operationer: Upprepade operationer ökar risken för komplikationer.
- Behov av att operera tillbaka bisköldkörtelvävnad: Om bisköldkörtlar tas bort under operationen, kan de ibland behöva opereras tillbaka. Det innebär ytterligare risk för att deras funktion påverkas.
- Kirurg med lågt antal sköldkörteloperationer per år.
Risken för att bisköldkörtlarna skadas i samband med sköldkörteloperation är kopplad till kirurgens erfarenhet – ju fler sköldkörteloperationer en kirurg utför varje år, desto mindre är risken för komplikationer. Erfarna kirurger har alltså färre komplikationer, både när det gäller övergående hypoparatyreoidism (där bisköldkörtlarna återhämtar sig inom ett år) och permanent hypoparatyreoidism (där skadan inte läker).
En kirurg som gör färre än 25 sköldkörteloperationer per år räknas som en lågvolymkirurg. En kirurg som gör fler än 50 operationer per år räknas som en högvolymkirurg.
Som patient har du rätt att vara delaktig i beslut som rör din vård. Du kan därför be att få bli opererad av en kirurg som genomför fler än 50 sköldkörteloperationer per år. Det ökar chanserna för ett säkrare ingrepp och ett bättre resultat.
Om du har fått hypoparatyreoidism på grund av kirurgiska och medicinska ingrepp så kan du överväga att klaga på vården.
- Du kan antingen lämna dina klagomål direkt till vårdgivaren eller ta hjälp av Patientnämnden. Vårdgivaren är skyldig att lämna ett skriftligt svar.
- Om du inte blir nöjd med vårdgivarens svar så kan du anmäla klagomålet till inspektionen för vård och omsorg, IVO. IVO är skyldiga att utreda vad som har hänt om en patient i samband med hälso- och sjukvård har fått en bestående skada eller sjukdom och ett väsentligt ökat behov av vård. IVO-anmälan ska göras inom två år efter skadan uppstod.
Symtom vid hypokalcemi
Brist på parathormon, PTH leder till låga kalciumnivåer, hypokalcemi. Vanliga symtom är
- pirrningar i ansikte, händer och fötter
- stickningar
- inre vibrationer
- domningar
- muskelryckningar
- kramper
- spasmer
- laryngospasm (strypkänsla, svårt att andas och svälja).
Symtom vid hyperkalcemi
När behandling har satts in kan kalciumnivåerna ändras av flera orsaker. Det kan leda till höga kalciumnivåer, hyperkalcemi. Vanliga symtom är
- ökad törst
- förvirring
- huvudvärk
- aptitlöshet
- illamående.
Symtom vid PTH-brist
Personer med hypoparatyreoidism kan uppleva många olika symtom, till exempel
- fatigue (utmattning, trötthet som inte går att sova bort, svårt att ta sig igenom en uppgift, svaga muskler)
- långsam eller förvirrad tankeförmåga
- problem att minnas
- svårt att koncentrera sig
- påverkan på sömnen
- värk i muskler och leder
- grå starr
- depression
- infektioner, nedsatt immunförsvar.
Komplikationer vid PTH-brist
Långvarig brist på PTH kan leda till komplikationer:
- Skelettet – Hos friska personer släpps kalcium ut från skelettet till blodet med hjälp av PTH och aktivt vitamin D vilket möjliggör en normal benomvandling. Vid PTH-brist minskar benomvandlingen. Då blir skelettet inaktivt, ”gammalt” och förtjockat, eftersom det inte reparerar sig. Detta kan eventuellt öka risken för frakturer i ryggkotorna och underarmarna.
- Njurarna – PTH-brist påverkar njurarnas förmåga att återabsorbera kalcium vilket sänker kalcium i blodet och ökar utsöndringen av kalcium via urinen. Konventionell behandling med höga doser kalcium och aktivt vitamin D kan öka kalciumutsöndringen i urinen ännu mer. Det resulterar i en fem till sexfaldig ökad risk för njurinsufficiens (njursvikt) och en femfaldigt högre risk för att utveckla njurstenar. Mellan 5 och 41 % av patienterna med hypoparatyreoidism får kronisk njursjukdom. Regelbunden mätning av 24-timmars kalciumutsöndring i urinen är nödvändig för att övervaka nivåerna. Ultraljud eller datortomografi (CT) av njurarna bör utföras vid misstanke om försämrad njurfunktion eller njursten.
- Musklerna och nervsystemet – Kalcium spelar en viktig roll för både muskel- och nervfunktion. Vid PTH-brist aktiveras inte PTH-receptorerna i muskelvävnaden. Patienter med hypoparatyreoidism har ofta svagare muskler och det tar längre tid att utföra aktiviteter, som att resa sig upp från sittande. Muskelkramper, trötthet och svaghet, spasmer och tetani, muskelstelhet är vanliga symtom. Dessa begränsningar påverkar förmågan att utföra dagliga aktiviteter. Upp till 50% av patienterna har nedsatt förmåga att träna, 40 % har svårt att utföra fritidsaktiviteter och trädgårdsarbete, och 24% har svårt att köra bil längre sträckor.
- Hjärtat – Hjärtat är en muskel och låga kalciumnivåer påverkar även hjärtats funktion. Akut eller kroniskt låga kalciumnivåer i blodet kan leda till hjärtrytmstörningar (förlängt QT-intervall) samt ökad risk för hjärtsvikt. Patienter med hypoparatyreoidism har 1,4 till 2 gånger högre risk för hjärtsjukdomar jämfört med friska personer.
- Hjärnan – Förkalkningar i hjärnan är en vanlig komplikation vid hypoparatyreoidism. Det är också vanligt att hippokampus (en del av hjärnan), minskar i storlek. Mer än 50 % av patienterna rapporterar kognitiva symptom, där fatigue (72 %), ”hjärndimma” och koncentrationssvårigheter (65%), minnesproblem (62%) och sömnstörningar (57%) är vanligt.
- Livskvalitet – Flera studier visar att patienter med hypoparatyreoidism upplever en försämrad livskvalitet som påverkar flera aspekter av livet. De som har både hypoparatyreoidism och hypotyreos rapporterar särskilt låg livskvalitet.
- Smärta – Personer med hypoparatyreoidism kan uppleva smärta som påminner om fibromyalgi. Smärtan är inte beroende av kalciumnivån. Istället tror experterna att det kan vara ett symtom som uppstår på grund av PTH-brist i musklerna.
Postoperativ hypoparatyreoidism är i de flesta fall övergående, men räknas som kronisk när det gått 12 månader efter operationen.
Kriterier för diagnos är:
- Låga kalciumnivåer och samtidigt omätbara, låga eller olämpligt normala PTH-nivåer i blodet (frånvaro av PTH-höjning). Blodprover ska tas vid två tillfällen med minst två veckors mellanrum.
- Fler tecken som stödjer diagnosen är:
- Förhöjda fosfatnivåer.
- Låga nivåer 1,25-dihydroxyvitamin D.
- Förhöjd kalciumutsöndring i urinen (hyperkalciuri).
Varianter av kronisk hypoparatyreoidism inkluderar:
- Paratyreoideainsufficiens (låga PTH-nivåer, förhöjda fosfatnivåer och samtidigt normala eller bara något reducerade kalcium-nivåer i blodet)
- Relativ paratyreoideainsufficiens (normala PTH-nivåer men otillräckligt för att hålla serumfosfat och/eller kalcium inom normala nivåer).
Vanliga frågor
Hypoparatyreoidism är idag den sista hormonbristsjukdomen som behandlas med annat än det saknade hormonet. Istället ges kalciumtillskott och/eller aktiva vitamin D-analoger (kalcitriol eller alfacalcidol, som är ett hormon) tillsammans med en kalciumrik kost.
Kända begränsningar med den behandlingen inkluderar:
- Bristen på parathormon, PTH ersätts inte.
- Behandlingen ökar upptaget av kalcium och fosfat i tunntarmen, vilket kan leda till förhöjda fosfatnivåer i blodet och ökad kalciumutsöndring i urinen.
- Tiaziddiuretika kan behövas för att minska kalciumutsöndringen i urinen.
- Magnesium-, 25-hydroxyvitamin D- och kaliumnivåerna i blodet kan sjunka.
- Kända komplikationer är till exempel förkalkningar i njurarna, hjärtat och hjärnan.
- En stor mängd piller kan behövas flera gånger per dag.
- Trots att kalcium i blodet kan tyckas vara normalt så upplever många att kalcium svänger vilket kan leda till svåra symtom.
- Att minska symtom, höja kalcium i blodet och samtidigt undvika hög kalciumutsöndring i urinen är en omöjlig balansgång att lyckas med för upp till 70% av alla patienter, trots att de följs av bra läkare.
Behandling med PTH har visat sig leda till förbättrad livskvalitet, normala kalciumnivåer i blodet, minskad kalciumutsöndring i urinen och normaliserad benomvandling i skelettet.
De senaste riktlinjerna och behandlingsmålen förväntas leda till att synen på sjukdomen förändras, att uppföljningen blir bättre och att fler patienter behandlas med parathormon, PTH.
- I första hand rekommenderas behandling med kalcium och aktivt vitamin D. Om behandlingsmålen inte kan uppnås rekommenderas behandling med PTH.
- Behandla med kalcium och aktivt vitamin D med målet att höja kalcium till den lägre delen eller precis nedanför referensområdet. Det är oklart hur kalcium och aktivt vitamin D bäst balanseras i förhållande till varandra.
- Lindra symtom på hypokalcemi och undvik samtidigt förhöjd kalciumutsöndring i urinen, hyperkalciuri.
- Undvik hyperkalciuri när kalcium och aktivt vitamin D titreras. 24-timmars kalciumutsöndring i urinen bör vara <6.25 mmol för kvinnor och <7.5 mmol för män. Sträva efter serumkalcium i lägre delen av referensområdet. Idag vet vi att risken för njursten vid hypoparatyreoidism ökar om kalciumutsöndring i urinen är förhöjd, oberoende av hur länge sjukdomen har varat eller vilken behandlingsdos som används.
- Undvik förhöjda fosfatnivåer. Kalciumtillskott kan tas tillsammans med måltider, då mat kan binda fosfat. Vuxna kan behöva lågfosfatdiet. Höga fosfatnivåer vid hypoparatyreoidism kan eventuellt öka risken för förkalkningar.
- Behandla för att höja magnesium till normala nivåer.
- Behandla för att höja 25-hydroxyvitamin D till normala nivåer (75-125 mol/L).
- Hyperkalciuri kan behandlas med tiaziddiuretika i kombination med lågt intag av salt i dieten. Blodtryck, serummagnesium, kalium och njurfunktion bör övervakas noga.
- Behandling med PTH rekommenderas om patienten inte är tillräckligt kontrollerad. Otillräcklig kontroll anses vara något av följande:
- symtom på hypokalcemi
- förhöjt fosfat
- njurinsufficiens
- hyperkalciuri eller
- låg livskvalitet.
- PTH-behandling kan också vara till nytta vid
- dålig följsamhet till behandlingen
- problem att ta upp näringsämnen
- svårt att tolerera höga doser kalcium och aktivt vitamin D
- behov av höga doser kalcium (>2 g/dag) eller aktivt D-vitamin (> 2 μg/dag).
Om du är stabil i din medicinering bör du lämna följande prover:
- Var 3–12 månad, blodprover: Kreatinin, estimated glomerular filtration rate (eGFR), kalcium (joniserad eller albuminkorrigerad), magnesium, fosfat.
- Var 6–12 månad, blodprover: 25-hydroxyvitamin D.
- Var 6–24 månad, urin: 24-timmars urininsamling för att mäta utsöndring av kreatinin och kalcium.
Dessutom rekommenderas att:
- Kalcium och fosfat bör mätas efter behov hos patienter som inte är stabila.
- En baslinjebedömning med njuravbildning bör göras för att kontrollera förekomst av njurförkalkning eller njurstenar.
- Kalcium i blodet (joniserat eller albuminkorrigerat) bör övervakas inom några dagar efter förändringar i medicineringen.
Mål för kalcium vid behandling
Målet är att hålla kalciumnivåerna i den nedre delen av det normala intervallet eller strax under, utan att du upplever symtom på låga kalciumnivåer (hypokalcemi). Det kan hjälpa till att minska utsöndringen av kalcium i urinen och minskar risken för att kalciumnivåerna stiger för högt (hyperkalcemi), vilket uppstår vid överbehandling.
Symtom trots normala kalciumnivåer
Personer med hypoparatyreoidism kan uppleva symtom på hypokalcemi trots att blodprover visar kalciumnivåer inom det normala intervallet. Det kan bero på att kalciumnivåerna varierar under dagen. Ett enstaka blodprov kan inte översättas till hur allvarliga symtomen är. Bristen på parathormon (PTH) kan också bidra till utvecklingen av symtomen.
Individuella variationer och behov
Att hålla kalciumnivåerna i det lägre intervallet kan vara en kamp för vissa personer. De flesta har ett smalt fönster för kalcium som känns bra, och kan må väldigt dåligt vid varje ända av det normala intervallet. Att hantera lägre kalciumnivåer kan vara lättare med hjälp av tiaziddiuretika och om nivåerna av vitamin D3- och magnesium ligger bra.
Vissa kan behöva högre kalciumnivåer för att lindra sina symtom. Det finns ingen forskning som visar att relativt höga kalciumnivåer skadar patienten. Det finns heller inga studier som fastställer vilka kalciumnivåer som är optimala för patienter med hypoparatyreoidsm. Inga studier har visat att kalcium i det lägre intervallet eller under kan skydda patienter från till exempel njurskador och förkalkningar i hjärnan. Däremot vet vi att risken för njursten vid hypoparatyreoidism ökar om kalciumutsöndring i urinen är förhöjd, oberoende av hur länge sjukdomen har varat eller vilken behandlingsdos som används.
Svängande kalciumnivåer
Kalciumnivåerna i blodet påverkas när kroppen kräver mer kalcium. De kan förändras oväntat och ibland utan klar anledning. Stora svängningar kan uppstå, särskilt efter fysisk ansträngning och vid sjukdom. Denna berg- och dalbana kan ha stor negativ påverkan på livskvaliteten och kan leda till att du måste åka akut till sjukhuset.
Faktorer som påverkar kalciumnivåerna är till exempel:
- Behandling med vissa mediciner
- Sjukdomar och infektioner
- Fysisk aktivitet
- Stress
- Resor
- Koncentrationskrävande uppgifter
- Sociala interaktioner
- Intag av kaffe och alkohol
- Hormonella variationer under menstruationscykeln
Förhindra att kalcium sjunker för lågt
Du bör förbereda dig på att kalciumnivåerna plösligt kan förändras. Om kalciumnivåerna sjunker kan det vara nödvändigt att ta extra kalcium för att undvika kramper, muskelspasmer och akuta tillstånd. Det är därför viktigt att alltid ha kalciumtillskott nära till hands. Du kan snabbt få i dig kalcium genom att äta något kalciumrikt, som yoghurt, eller genom att ta en extra tablett kalciumtillskott. Diskutera alltid med din läkare angående din medicinering.
Farligt höga eller låga kalciumnivåer kräver akutvård
Både för höga och för låga kalciumnivåer kan leda till livshotande tillstånd som kräver akut sjukvård. Det är viktigt att du får behandling och uppföljning av läkare för att så långt som möjligt förebygga dessa allvarliga komplikationer.
Du som har hypoparatyreoidism som en fastställd diagnos kan behöva ett akutkort. Kortet bekräftar diagnosen och tydliggör livsviktig information om behandling vid akuta tillstånd som beror på låga eller höga kalciumnivåer. På så sätt kan kortet underlätta kommunikationen med vården kring din sjukdom.

Enligt uppgift från Svenska Endokrinologföreningen ska akutkortet delas ut av behandlande endokrinolog.
Om din behandlande endokrinolog saknar akutkort så kan du be att de hör av sig till info@endokrinologforeningen.se för mer information.
Här finns akutkort för hypoparatyreoidism på andra språk än svenska.
Sköldkörtelförbundet har tagit fram en informationsfolder om hypoparatyreoidism.
Vill du ha ett tryckt exemplar? Skicka ett mejl till info@skoldkortelforbundet.se och ange namn, adress och hur många exemplar du vill beställa. Foldern är gratis.
Hypoparafokus – tillsammans gör vi skillnad!
Skoldkörtelförbundets arbetsgrupp med fokus på hypoparatyreoidism arbetar för att förbättra vården och öka tillgången till tillförlitlig information om sjukdomen. Vi strävar efter att skapa förändring – att hitta lösningar, lyfta patientperspektivet och stärka stödet för alla som lever med hypoparatyreoidism. Tillsammans driver vi utvecklingen framåt!
Vill du vara med och påverka? Här får du möjlighet att bidra med dina idéer, lära dig mer och göra skillnad för andra. Anmäl ditt intresse genom att mejla oss på: info@skoldkortelforbundet.se Vi ser fram emot att välkomna dig!
Det här har vi gjort:
2025
- Gett feedback på och hjälpt sprida en undersökning om livssituationen för patienter med hypoparatyreoidism.
- Utökat arbetsgruppen med fler engagerade och utvecklat nya arbetsformer.
2024
- Informationsfolder.
- Patientberättelse: “Vilken behandling du får beror helt på vem du träffar.”
- Artikel, pressmeddelande: Patienter med Hypoparatyreoidism behöver hormonersättning.
- Artikel: Brev till er som beslutar om läkemedel.
- Artikel, pressmeddelande: Information om hypoparatyreoidism behöver förbättras.
- Artikel: Visste du det här om hypoparatyreoidism?
- Podcast, sammanfattning: Hypoparatyreoidism patientforum 2024 (ESE).
- Artikel, sammanfattning: Hypoparatyroidism patientforum 2024 (ESE).
- Artikel: Sköldkörtelförbundet skickar remiss på sköldkörtelcancervården!
- Artikel: Läkemedelsbrist drabbar personer med hypoparatyreoidism.
- Uppmärksammade hypoparatyreoidism på konferensen GCPCC.
- Remissyttrande: Nationella vårdprogrammet för sköldkörtelcancer.
- Dialog med Ascendis Pharma angående TransConPTH (Yorvipath).
2023
- Artikel, intervju: Matilda Annebäck – “Vanligare med hypoparatyreoidism än vi tidigare trott”
- Sammanfattning: ESE:s patientforum 2023.
- Patientberättelse: ”Jag har varit lådsasfrisk hela livet.”
- Artikel: Läkemedel med PTH-hormon godkänt vid hypoparatyreoidism.
- Remissyttrande: Nationell generell patientinformation till ”Min vårdplan cancer”.
- Remissyttrande: Personskadekommittén – ”Medicinska tabellverken för funktionsförlust”.
2022
- Remissyttrande: Nationella vårdprogrammet för hypertyreos.
- Sammanfattade forskningsrapporter: Hypopara är vanligare än vad som tidigare rapporterats.
- Granskade information om hypoparatyreoidism på ett antal kunskapsstöd på webben. Kontaktade aktörerna med våra synpunkter och förslag på förbättringar.
- Började ta fram information om hypoparatyreoidism på Sköldkörtelförbundets webbplats.
2021
- Remissyttrande: Nationella vårdprogrammet för sköldkörtelcancer.
- Emergency management of acute hypocalcemia in adult patients
- Emergency management of acute hypercalcaemia in adult patients
2022
- Evaluation and Management of Hypoparathyroidism Summary Statement and Guidelines from the Second International Workshop
- Management of Hypoparathyroidism
- European Expert Consensus on Practical Management of Specific Aspects of Parathyroid Disorders in Adults and in Pregnancy: Recommendations of the ESE Educational Program of Parathyroid Disorders
2019
- Standards of care for hypoparathyroidism in adults: a Canadian and International Consensus
- Hypoparathyroidism in pregnancy: review and evidence-based recommendations for management
2018
2016
2015
2024
- Parathyroid Hormone Hyper- and Hypoparathyroidism Effect of Treatment and Long-term Follow-up Studies
- Hypoparathyroidism update
- Corticosteroid rhythms in hypoparathyroid patients
2022
- Low health-related quality of life in hypoparathyroidism and need for PTH analog
- Epidemiology and Financial Burden of Adult Chronic Hypoparathyroidism
- Etiology and Pathophysiology of Hypoparathyroidism: A Narrative Review
- Hypoparathyroidism: Genetics and Diagnosis Initial Assessment and Monitoring of Patients with Chronic Hypoparathyroidism: A Systematic Current Practice Survey
- Complications, Symptoms, Presurgical Predictors in Patients With Chronic Hypoparathyroidism: A Systematic Review
- Parathyroid Hormone Therapy for Managing Chronic Hypoparathyroidism: A Systematic Review and Meta-Analysis
2020
2015
- Hypoparathyroidism news
- Educational programme PARAT, European Society of Endocrinology
- knowHypoPara, Ascendis Pharma
- Hypopara Answers, Takeda
- Living with chronic hypoparathyroidism – patient survey report, Shire
- hypoPARA Norge
- Parathyroid UK
- Netzwerk Hypopara, Tyskland
- HypoPARAthyroidism Association, Inc. USA
Lena Israelsson: ”Jag har varit låtsasfrisk hela livet”
Som nioåring fick Lena Israelsson sköldkörtelcancer. Sköldkörteln opererades bort och bisköldkörtlarna följde med. Som en följd fick hon hypoparatyreoidism (hypopara), det vill säga för låga nivåer av bisköldkörtelhormon. Lena blev ordinerad det läkemedel som fanns, Fortedol (aktivt D-vitamin, som är oerhört potent och lätt att överdosera).
Lena Israelsson: “Jag har varit låtsasfrisk hela livet”“Vilken behandling du får beror helt på vem du träffar”
Vården för sköldkörtelsjukdomar kan variera mellan regioner men också mellan olika läkare. Hanna Hagberg har fått hypoparatyreoidism efter en operation av sköldkörteln. Hon vet alldeles för väl hur frustrerande det kan vara att mötas av olika besked för exakt samma diagnos.
“Vilken behandling du får beror helt på vem du träffar”