Hypotyreos – underfunktion i sköldkörteln

Senast uppdaterad: 6 februari 2026

Hashimotos sjukdom, även kallad autoimmun sköldkörtelinflammation (tyreoidit), är den vanligaste orsaken till hypotyreos i Sverige och andra västländer. Sjukdomen innebär att kroppens immunförsvar reagerar felaktigt och angriper sköldkörtelns vävnad.

När immunförsvaret bildar antikroppar mot sköldkörteln uppstår en inflammation som gör att körteln gradvis skadas. Med tiden minskar förmågan att producera sköldkörtelhormon, vilket leder till hypotyreos (låg ämnesomsättning).

Symtom vid Hashimotos

Symtomen vid Hashimotos utvecklas ofta långsamt och kan vara svåra att upptäcka i början. De liknar många av symtomen vid hypotyreos i allmänhet, men kan också spegla den inflammatoriska processen. Vanliga symtom vid Hashimotos är:

• Trötthet och låg energi
• Viktuppgång
• Frusenhet
• Torr hud och håravfall
• Förstoppning
• Muskel- och ledvärk
• Nedstämdhet, depression och koncentrationssvårigheter

Många upplever att symtomen förvärras gradvis under månader eller år, i takt med att sköldkörteln blir mer påverkad. Hur snabbt sjukdomen utvecklas varierar från person till person.

Autoimmun reaktion – varför angrips sköldkörteln?

Hashimotos är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att immunförsvaret misstar kroppens egna vävnader för att vara främmande. I det här fallet riktas immunreaktionen mot sköldkörteln.

Hos personer med Hashimotos kan olika antikroppar påvisas i blodet, framför allt:

• TPO-antikroppar (antikroppar mot tyreoideaperoxidas)
• TG-antikroppar (antikroppar mot tyreoglobulin)

Förekomst av dessa antikroppar används som stöd vid diagnostik av autoimmun hypotyreos, men säger inte alltid något om hur uttalade symtomen är.

Diagnostik

För att ställa diagnosen Hashimotos används en kombination av blodprover och ibland bilddiagnostik. Vanliga undersökningar är:

• Blodprov för att mäta TSH, fritt T4 och sköldkörtelantikroppar
• Ultraljud av sköldkörteln för att bedöma struktur och inflammation
• Finnålsprov (biopsi) i vissa fall, till exempel vid oklarheter

Analys av antikroppar är särskilt viktig för att skilja autoimmun hypotyreos från andra orsaker till låg sköldkörtelfunktion.

Riskfaktorer för Hashimotos

Den exakta orsaken till varför Hashimotos uppstår är ännu inte helt klarlagd, men både genetiska och hormonella faktorer spelar roll. Riskfaktorer inkluderar:

• Ärftlighet – nära släktingar med autoimmun sjukdom
• Kvinnligt kön (kvinnor drabbas betydligt oftare än män)
• Ökande ålder
• Förekomst av andra autoimmuna sjukdomar, till exempel typ 1-diabetes eller celiaki

Att ha antikroppar betyder inte alltid att man direkt utvecklar hypotyreos, men risken är förhöjd över tid.

Behandling vid autoimmun hypotyreos

Eftersom Hashimotos leder till en gradvis minskning av sköldkörtelns hormonproduktion behövs ofta livslång behandling. Standardbehandlingen är ersättning med syntetiskt sköldkörtelhormon, vanligtvis levotyroxin (Levaxin/Euthyrox). Målet med behandlingen är att:

• normalisera hormonvärden
• minska eller ta bort symtom
• ge dig förutsättningar för god livskvalitet

Regelbunden uppföljning med blodprov och läkarbesök är viktig för att justera dosen över tid och säkerställa att behandlingen är rätt anpassad för dig.

Senast uppdaterad: 6 februari 2026

Symtomen vid hypotyreos kommer ofta smygande och kan utvecklas under lång tid. De skiljer sig också mycket från person till person. Eftersom sköldkörtelhormon påverkar i stort sett alla celler i kroppen kan symtomen komma från flera olika organ och vara både fysiska och psykiska.

Många beskriver en diffus känsla av att ”något inte stämmer” i kroppen. Det kan handla om en djup utmattning där vila eller sömn inte ger återhämtning, svårigheter att orka sådant som tidigare var självklart, eller en känsla av nedstämdhet och håglöshet.

Att ha flera av symtomen nedan betyder inte automatiskt att du har hypotyreos. Men besvären ska tas på allvar och utredas av vården. Ett bra första steg är att skriva ner dina symtom inför läkarbesöket – det kan göra stor skillnad.

Tidiga symtom vid hypotyreos

Tidiga tecken kan vara diffusa och lätta att bortförklara. Vanliga tidiga symtom är:

• Trötthet
• Nedstämdhet
• Koncentrationssvårigheter
• Frusenhet
• En allmän känsla av att något är fel i kroppen

Vanliga symtom vid utvecklad hypotyreos

När hormonbristen blir mer uttalad kan fler symtom tillkomma. Vanliga symtom vid hypotyreos är:

• Initiativlöshet
• Försämrat minne och hjärndimma
• Oro, ångest och ibland ökad irritabilitet
• Köldintolerans och sänkt kroppstemperatur
• Låg puls
• Torr, blek och kall hud
• Spröda och tunna naglar
• Muskel- och ledvärk
• Muskelsvaghet
• Långsam i rörelse, tanke och tal
• Långsam hälsenereflex
• Förstoppning
• Anemi (blodbrist)
• Svullnad (ödem), ofta kring ögonen
• Viktuppgång, ofta måttlig
• Förhöjda blodfetter (kolesterol och triglycerider)

Neurologiska och hormonella symtom

Hypotyreos kan också påverka nervsystemet och hormonsystemet, vilket kan ge:

• Domningar och stickningar
• Karpaltunnelsyndrom
• Menstruationsrubbningar
• Håravfall
• Heshet
• Nedsatt hörsel
• Svårighet att bli gravid
• Graviditetskomplikationer och missfall

Hur symtomen kan uppfattas av omgivningen

Symtomen vid hypotyreos kan ibland göra att du uppfattas som personlighetsförändrad, till exempel mer långsam, ointresserad eller nedstämd. Det kan vara svårt både för dig själv och för omgivningen att förstå att det handlar om en hormonell sjukdom.

Hos äldre personer kan symtomen vara atypiska och ibland likna demens.

Hos barn och ungdomar kan utebliven eller nedsatt tillväxt vara det mest framträdande symtomet.

Läs mer om vad du kan göra som närstående »

Förstorad sköldkörtel (struma)

Hypotyreos kan ibland leda till att sköldkörteln blir förstorad, så kallad struma. Det kan ge en synlig eller kännbar svullnad på halsens framsida, men förekommer inte hos alla.

Senast uppdaterad: 6 februari 2026

Hypotyreos diagnostiseras oftast i primärvården med hjälp av blodprov. Om du har symtom som talar för låg ämnesomsättning, eller om du märker att sköldkörteln är förstorad eller svullen, bör du kontakta din vårdcentral för undersökning och provtagning.

Om blodproverna inte visar någon tydlig avvikelse men du fortfarande har besvärande symtom, är det viktigt att utredningen fortsätter. Det gäller oavsett om orsaken är hypotyreos eller något annat. Du har rätt att bli tagen på allvar.

Blodprov vid misstänkt hypotyreos

Diagnosen hypotyreos ställs vanligtvis med hjälp av blodprov som mäter:

• TSH (tyreoideastimulerande hormon)
• Fritt T4 (tyroxin)
• TPO-antikroppar (tyreoideaperoxidas antikroppar)

Så tolkas provsvaren

Vid hypotyreos är halten av TSH oftast förhöjd. TSH är det hormon som hypofysen frisätter för att stimulera sköldkörteln att producera sköldkörtelhormon.

Overt (manifest) hypotyreos: TSH är förhöjt samtidigt som fritt T4 ligger under referensintervallet.

Subklinisk (mild) hypotyreos:TSH är förhöjt samtidigt som fritt T4 fligger inom referensintervallet.

I ett tidigt skede av sjukdomen är nivån av fritt T3 ofta normal, men kan sjunka senare i förloppet.

Viktigt att upprepa prover innan diagnos och behandling

Eftersom hormonnivåerna kan variera över tid, och avvikande resultat ibland kan bero på tillfälliga faktorer (till exempel sjukdom, läkemedel eller stress), är det viktigt att upprepa blodproverna innan diagnosen fastställs och eventuell behandling påbörjas. En noggrann utvärdering minskar risken för felbehandling och säkerställer att patienten verkligen behöver sköldkörtelhormon.

Vid central hypotyreos kan TSH vara normalt eller lågt trots lågt T4, vilket gör det extra viktigt med korrekt tolkning och ibland kompletterande provtagning.

Antikroppar vid autoimmun hypotyreos

Vissa personer – men inte alla – med autoimmun hypotyreos har antikroppar mot sköldkörteln i blodet. Det kan handla om:

• TPO-antikroppar (TPO-ak)
• TG-antikroppar (TG-ak)
• TRAk

Man kan ha en, flera eller inga av dessa antikroppar. TRAk förekommer främst vid autoimmun hypertyreos, men kan ibland även ses vid autoimmun hypotyreos.

Provsvar och symtom – inte alltid samma sak

Forskning har visat att TSH-nivån i blodet inte alltid speglar hur svåra symtomen är. En person med mycket högt TSH kan ha mildare symtom än någon med ett mer måttligt förhöjt värde.

Eftersom TSH varierar över dygnet – högst nattetid och lägst på sen eftermiddag – är det en fördel om uppföljande provtagning sker vid samma tid på dagen. Det ger mer jämförbara resultat över tid.

Finnålsundersökning

Autoimmun hypotyreos kan i vissa fall påvisas med finnålsundersökning (så kallad biopsi). Då förs en tunn nål in i sköldkörteln och cellerna analyseras för att se om immunsystemet har angripit vävnaden. Undersökningen används främst vid oklarheter.

Ultraljud av sköldkörteln

Med ultraljud kan man undersöka sköldkörtelns utseende och storlek. Undersökningen kan visa om sköldkörteln är:

• förstorad (struma)
• förminskad (atrofi)
• har knölar eller ojämn struktur

Ultraljud är ett viktigt komplement till blodprover vid utredning av sköldkörtelsjukdom.

Ärftlighet och familjehistoria

Uppgifter om ärftlighet är viktiga vid diagnostik. Om nära släktingar, till exempel föräldrar eller mor- och farföräldrar, har hypotyreos eller annan autoimmun sjukdom, ökar sannolikheten att dina symtom kan vara kopplade till sköldkörteln.

Vanliga frågor om provtagning

Det är vanligt att ha frågor om provtagning, provsvar och vad olika värden betyder vid sköldkörtelsjukdom. För att hjälpa dig har vi samlat svar på de vanligaste frågorna om provtagning vid hypotyreos. Förhoppningen är att du ska känna dig lugnare, mer insatt och bättre förberedd inför din provtagning.

Läs mer om provtagning och ta del av vanliga frågor och svar »

Senast uppdaterad: 6 februari 2026

Behandling av hypotyreos – målet är att du ska må bra

Hypotyreos behandlas genom att ersätta bristen på sköldkörtelhormon med läkemedel, så kallad substitutionsbehandling. I de flesta fall är behandlingen livslång. När rätt dos är inställd bör behandlingen följas upp vid regelbundna kontroller, helst med årliga läkarbesök.

Även om hypotyreos vanligtvis är en kronisk sjukdom kan du bli helt fri från symtom. Behandlingen ska vara individanpassad, och målet är att du ska må bra i vardagen. Det kan ta tid att hitta rätt dos och rätt behandlingsform, men acceptera inte att må kroniskt dåligt av din hypotyreos.

Om du har kvar symtom ska du be om en ny bedömning och diskutera alternativa behandlingsstrategier med din läkare. Det är din rätt som patient.

Levotyroxin – förstahandsbehandling vid hypotyreos

En frisk sköldkörtel producerar framför allt T4, men även en mindre mängd T3 anpassat efter kroppens behov. Standardbehandlingen vid hypotyreos är levotyroxin (T4), till exempel Levaxin eller Euthyrox. Levotyroxin är ett prohormon som kroppen själv omvandlar till T3, det aktiva hormonet. Behandling med T4 bygger på att denna omvandling fungerar tillräckligt väl för att täcka kroppens hormonbehov.

För majoriteten av patienterna fungerar detta bra. Samtidigt har cirka 10-20 procent kvarstående symtom trots till synes välinställd behandling.

Dosering och upptrappning

Vid behandlingsstart inleder man oftast med en låg dos levotyroxin, till exempel 25–50 mikrogram per dag, som sedan höjs stegvis. Detta görs för att kroppen – som kan ha varit utan tillräckligt med hormon under lång tid – ska hinna anpassa sig.

Rätt dos är uppnådd när symtomen minskar eller försvinner och du mår bra. Vid autoimmun hypotyreos fortsätter immunförsvaret ofta att gradvis påverka sköldkörteln, vilket innebär att dosen kan behöva justeras över tid.

Behandlingsmål och TSH-värde

I riktlinjer anges ofta att TSH bör ligga inom referensintervallet. Om symtom kvarstår kan man istället sikta på ett TSH-värde mellan 0,4 och 2,0 mIE/l.

Samtidigt är det viktigt att betona att vilket TSH-värde som är optimalt är individuellt. Vissa personer behöver ligga något under normalintervallet för att må bra. Det betyder att ”normala” provsvar inte alltid speglar hur du faktiskt mår. Därför behöver provsvar alltid tolkas tillsammans med dina symtom, i dialog med din läkare.

Läs mer om vad forskningen säger om risker med lågt TSH vid behandling med levotyroxin »

Hur och när medicinen tas

Levotyroxin tas vanligtvis:

• fastande på morgonen, eller
• på kvällen, 2–3 timmar efter måltid

Det viktigaste är att du tar läkemedlet på samma sätt varje dag, så att upptaget blir jämnt och provsvaren tillförlitliga.

Läs mer om hur du tar läkemedel med sköldkörtelhormon »

Kombinationsbehandling – levotyroxin och liotyronin

För de flesta fungerar behandling med levotyroxin väl. Men hos ungefär 10–20 procent kvarstår symtom trots normaliserat TSH. En möjlig förklaring är att omvandlingen från T4 till T3 inte fungerar optimalt hos just dessa personer.

I sådana fall kan kombinationsbehandling med T4 och T3 (liotyronin) vara ett alternativ. Tanken är att genom att tillföra en liten mängd T3 direkt kan man efterlikna en mer fysiologisk hormonbalans och därigenom lindra symtom hos vissa individer.

I praktiken startar man oftast med:

• en låg dos liotyronin, vanligtvis 5–10 mikrogram per dag
• samtidigt som T4-dosen ibland justeras ned något

Eftersom T3 omsätts snabbare än T4 rekommenderas ofta att T3-dosen delas upp på flera tillfällen under dagen för att undvika toppar och dalar i hormonnivåerna.

Läs mer om kombinationsbehandling »

Naturligt sköldkörtelextrakt – NDT

NDT (Natural Desiccated Thyroid) är ett frystorkat sköldkörtelextrakt från gris. Det innehåller en blandning av de hormoner som en frisk sköldkörtel normalt producerar, bland annat:

• T4
• T3
• mindre mängder av T2 och T1
• kalcitonin

Historiskt var NDT den vanligaste behandlingen innan syntetiskt levotyroxin introducerades. I dag används NDT i vissa fall när patienter inte upplever tillräcklig symtomlindring med syntetiska läkemedel, oftast i samråd med med en endokrinolog eller annan specialist.

Möjliga fördelar med NDT:

• Innehåller samma hormonportfölj som en frisk körtel producerar, vilket många upplever som en mer “naturlig” behandling.
• Kan kombineras med syntetiskt T4 för att bättre efterlikna hormonbalansen hos sköldkörtelfriska.

Begränsningar och risker:

• Tillgängligheten är begränsad i Sverige och kräver licens från Läkemedelsverket.
• NDT kan ge högre andel T3 i blodet än vad som anses fysiologiskt normalt, vilket kan leda till symtom på överbehandling om dosen blir för hög.
• Forskningen kring NDT är mer begränsad jämfört med syntetiska hormoner, och det saknas tydliga riktlinjer för vilka patienter som bäst svarar på denna behandling.

Läs mer om licensläkemedel »

Individanpassad behandling – tillsammans med vården

Kombinationsbehandling och naturligt sköldkörtelextrakt är inte förstahandsval för alla, men kan vara viktiga alternativ i en individanpassad behandlingsstrategi när symtom kvarstår.

Det viktigaste är ett långsiktigt samarbete med din vårdgivare, regelbunden uppföljning och att tillsammans väga möjliga vinster mot risker. Du ska känna dig lyssnad på – och målet är alltid detsamma: att du ska må så bra som möjligt i ditt liv med hypotyreos.

Senast uppdaterad: 8 februari 2024

Nationella vårdprogram och riktlinjer finns ännu inte framtagna för hypotyreos. Ett nationellt kunskapsstöd för primärvården godkändes 2021 och finns publicerat på webbplatsen Nationellt kliniskt kunskapsstöd. Där kan du läsa om vilka rekommendationer som finns när det gäller provtagning och diagnostisering, behandling och uppföljning av hypotyreos.

Internationella riktlinjer för hypotyreos finns framtagna av American Thyroid Association (ATA) 2014. En revidering av ATA:s riktlinjer är påbörjad under våren 2023.

Riktlinjer för subklinisk hypotyreos finns framtagna av European Thyroid Association (ETA) 2013.

Riktlinjer för kombinationsbehandling finns framtagna av European Thyroid Association (ETA) 2012. En genomgång av riktlinjerna 2019 visade att riktlinjerna fortfarande är aktuella.

ATA, ETA och British Thyroid Association (BTA) publicerade under 2021 ett gemensamt så kallat konsensusdokument, där man presenterar rekommendationer för kommande kliniska studier när det gäller kombinationsbehandling.