Hypotyreos – underfunktion i sköldkörteln

I Sverige och övriga västvärlden är autoimmun sköldkörtelinflammation (Hashimotos tyreoidit) den vanligaste orsaken till hypotyreos. Med autoimmun menas att kroppens immunförsvar av oklar anledning angriper kroppens egna vävnader. Diagnosen är ärftlig och bekräftas genom förekomst av antikroppar mot tyreoperoxidas (TPO-ak) och/eller tyreoglobulin (TG-ak). Även antikroppar, av blockerande typ mot TSH-receptorn (TRak), kan förekomma.

Inflammationen leder till att delar av eller hela sköldkörteln långsamt förstörs och kräver oftast livslång behandling med sköldkörtelhormon.

Symtomen kommer ofta smygande under en längre tid och kan skilja sig åt från person till person. Eftersom varje cell i hela kroppen är beroende av sköldkörtelhormon kan symtomen vara många och komma från flera olika organ.

Vanliga tecken är att man känner att “något är fel” i kroppen, att man är utmattad och inte orkar göra saker som förr, att man har problem att hålla vikten, att man känner sig håglös och deprimerad, och att sömn inte hjälper mot tröttheten.

Även om man har flera av symtomen nedan behöver det inte betyda att det är hypotyreos man är drabbad av, men det bör utredas och tas på allvar av vården. Skriv ner vilka besvär just du har, innan ditt möte med läkaren.

Exempel på tidiga symtom kan vara:

• Trötthet
• Nedstämdhet
• Koncentrationssvårigheter
• Frusenhet
• Allmän känsla av att något är fel i kroppen

Andra vanliga symtom kan vara:

• Initiativlöshet
• Försämrat minne
• Hjärndimma
• Oro, ångest, ibland ökad irritabilitet
• Frusenhet, köldintolerans
• Sänkt kroppstemperatur
• Låg puls
• Torr, blek och kall hud
• Spröda och tunna naglar
• Ont i leder och muskler
• Långsam hälsenereflex
• Muskelsvaghet
• Långsam i rörelse, tanke och tal
• Förstoppning
• Anemi (blodbrist)
• Ödem/svullnad – ofta kring ögonen
• Viktökning, ofta lätt
• Koagulationsrubbningar
• Domningar och stickningar
• Karpaltunnelsyndrom
• Menstruationsrubbningar
• Håravfall
• Heshet
• Nedsatt hörsel
• Svårighet att bli gravid
• Gradivitetskomplikationer, missfall
• Förhöjda blodfetter (kolesterol och triglycerider)

Symtomen gör att du kan uppfattas som personlighetsförändrad. Hos äldre patienter kan symtomen vara avvikande och demenssymtom kan förekomma. Hos barn och ungdomar kan utebliven eller dålig tillväxt vara det mest framträdande symtomet.

Hypotyreos kan ibland medföra att du får förstorad sköldkörtel, så kallad struma.

Hypotyreos diagnostiseras oftast i primärvården med hjälp av blodprov.  Om de blodprov du tagit inte visar något men du fortfarande har besvärande symtom, bör du få fortsatt utredning – oavsett om problemet är hypotyreos eller något annat.

Om du har symtom som tyder på låg ämnesomsättning eller upptäcker att sköldkörteln är förstorad eller svullen bör du kontakta din vårdcentral för undersökning och provtagning.

Blodprov

Hypotyreos diagnostiseras vanligtvis med blodprov: TSH (tyreoideastimulerande hormon), fritt T4 och TPO-antikroppar.

Vid hypotyreos höjs vanligtvis halten av TSH i blodet. TSH är hormonet som hypofysen utsöndrar för att få sköldkörteln att producera sköldkörtelhormon. Vid primär overt hypotyreos är TSH-värdet förhöjt samtidigt som fritt T4 ligger under nedre referensvärdet. Om TSH-värdet är förhöjt men fritt T4 ligger inom referensintervallet så kallas det subklinisk (mild) hypotyreos. I början av sjukdomen är nivån av fritt T3 fortfarande normal, men sjunker senare under referensintervallet.

Vissa personer – men inte alla – med autoimmun hypotyreos har antikroppar mot sköldkörteln i blodet: TPO-ak, TG-ak eller TRak. Man kan ha alla eller bara en av dem. TRak anses mest förekomma vid autoimmun hypertyreos, men förekommer ibland vid autoimmun hypotyreos.

TSH-halten i blodet har i forskning inte visat sig ha något samband med hur allvarliga symtom patienten har: person A med TSH på 35 kan ha mindre allvarliga och långvariga symtom än person B med TSH på 5.

Eftersom TSH-koncentrationen uppvisar en viss dygnsvariation (högst värden nattetid och lägst sen eftermiddag) är det en fördel om eventuell uppföljning av en patient sker vid samma tidpunkt på dagen.

Finnålsundersökning

Autoimmun hypotyreos kan påvisas genom finnålsundersökning: man sticker en nål i sköldkörteln och analyserar cellerna för att se om immunsystemet har angripit dem.

Ultraljud

Med ultraljud kan man undersöka sköldkörteln för att se om den är förstorad (struma), förminskad (atrofi) eller om det finns knölar.

Ärftlighet

Uppgifter om familjen är viktigt för diagnos: har farmor och pappa hypotyreos så är det sannolikt att man själv har det om hypotyreossymtom finns.

Senast uppdaterad: 3 april 2023

Hypotyreos behandlas genom att ersätta bristen på hormon med läkemedel som innehåller sköldkörtelhormon, så kallad substitutionsbehandling. Behandlingen är oftast livslång. När behandlingen är inställd bör den följas upp vid årliga läkarbesök.

I de allra flesta fall är hypotyreos kronisk och medicineringen är livslång, men man kan bli helt fri från besvär. Behandlingen bör vara individanpassad och målet är att man ska bli symtomfri. Det kan ta tid att nå ett friskt tillstånd, men acceptera inte att må kroniskt dåligt av din hypotyreos. Be din läkare att prova olika behandlingar om du har kvar symtom. Det är din rätt som patient!

Tänk på att tala med läkare eller apotekspersonal innan du använder sköldkörtelhormon om du lider av någon form av hjärtsjukdom eller har nedsatt funktion i binjurarna.

Levotyroxin är förstahandsbehandling

Standardbehandlingen vid hypotyreos är levotyroxin, T4 (Levaxin/Euthyrox/Tirosintsol). Levotyroxin är ett prohormon som kroppen omvandlar till T3 som är det aktiva hormonet. En frisk sköldkörtel utsöndrar framför allt T4, men även en mindre mängd T3 som kan variera under dygnet och efter behov. Behandlingen med T4 bygger på antagandet att kroppen omvandlar T4 till optimala nivåer av T3 och på så sätt kompenserar för den direkta förlusten av T3 från sköldkörteln. För majoriteten av patienterna fungerar detta väl, men 10-20 % har symtom trots behandling.

Vid levotyroxinbehandling startar man ofta med en lägre dos (25-50 mikrogram) som ökas successivt tills man når en för individen lagom dos. Detta för att kroppen, som kanske vant sig vid långvarig sköldkörtelhormonbrist, annars kan reagera dåligt.

Rätt dos är uppnådd när hypotyreossymtomen försvinner. Vid autoimmun hypotyreos fortsätter immunförsvaret att gradvis förstöra sköldkörteln och ibland kan man behöva höja dosen över åren.

Ett vanligt behandlingsmål som anges i behandlingsrekommendationer är ett TSH-värde mellan 0,4-2,0 mIE/l. Exakt vid vilket TSH man bör ligga är individuellt och vissa personer behöver ligga något under eller över behandlingsmålet för att må bra. Det behöver med andra ord inte alltid sammanfalla med när blodproven är så kallat “normala” eller “bra”,  då din läkare inte vet vilka värden just du behöver ha för att må optimalt.

Medicinen tas fastande på morgonen alternativt på kvällen 2-3 timmar efter måltid.

Kombinationsbehandling: levotyroxin + liotyronin

Det är väl känt att upp emot 20 % av alla patienter har kvarstående symtom trots behandling med levotyroxin. En av orsakerna kan vara otillräcklig omvandling av T4 till T3. Enligt europeiska och svenska rekommendationer kan man då prova att lägga till liotyronin (Liothyronin) till behandlingen med levotyroxin, så kallad kombinationsbehandling. Samtidigt är det även viktigt att utreda och behandla andra möjliga orsaker till symtomen.

Vid kombinationsbehandling startar man oftast med tillägg av en liten dos T3 (5-10 mikrogram) samtidigt som T4 dosen kan (men inte alltid) behöva sänkas något (minus 12,5-25 mikrogram). Slutdosen justeras efter behandlingens effekt tillsammans med provsvar. Eftersom T3 omsätts mycket snabbare i kroppen än T4 rekommenderas att man delar upp T3-dosen på 2-3 tillfällen under dagen, till exempel morgon, tidig eftermiddag och kväll. Man får då en jämnare koncentration av T3 i blodet.

Sköldkörtelextrakt – NDT

Standardbehandling historiskt sett har varit frystorkat sköldkörtelhormon från gris (Armour Thyroid, Nature Throid, Erfa´s Thyroid eller tidigare i Sverige: Thyranon). Detta läkemedel med naturligt sköldkörtelhormon, NDT, innehåller alla hormon sköldkörteln normalt utsöndrar (T4, T3, T2, T1, T0 och kalcitonin).

Det finns också läkare som behandlar med NDT + en del syntetiskt T4, för att uppnå en kvot mellan T4 och T3 i blodet som är jämförbar med hos en sköldkörtelfrisk person. Det är annars vanligt att kvoten hos personer som behandlas med T4 är lägre än hos sköldkörtelfriska (högre andel T4 och lägre andel T3 än vad som är normalt) och att personer som behandlas med NDT istället har en onormalt hög kvot (högre andel T3 och lägre andel T4 än vad som är normalt).

Senast uppdaterad: 8 februari 2024

Nationella vårdprogram och riktlinjer finns ännu inte framtagna för hypotyreos. Ett nationellt kunskapsstöd för primärvården godkändes 2021 och finns publicerat på webbplatsen Nationellt kliniskt kunskapsstöd. Där kan du läsa om vilka rekommendationer som finns när det gäller provtagning och diagnostisering, behandling och uppföljning av hypotyreos.

Internationella riktlinjer för hypotyreos finns framtagna av American Thyroid Association (ATA) 2014. En revidering av ATA:s riktlinjer är påbörjad under våren 2023.

Riktlinjer för subklinisk hypotyreos finns framtagna av European Thyroid Association (ETA) 2013.

Riktlinjer för kombinationsbehandling finns framtagna av European Thyroid Association (ETA) 2012. En genomgång av riktlinjerna 2019 visade att riktlinjerna fortfarande är aktuella.

ATA, ETA och British Thyroid Association (BTA) publicerade under 2021 ett gemensamt så kallat konsensusdokument, där man presenterar rekommendationer för kommande kliniska studier när det gäller kombinationsbehandling.