Hypotyreos – behandling

Hypotyreos behandlas genom att ersätta bristen på hormon med läkemedel som innehåller sköldkörtelhormon, så kallad substitutionsbehandling. Behandlingen är oftast livslång. När behandlingen är inställd bör den följas upp vid årliga läkarbesök.

I de allra flesta fall är hypotyreos kronisk och medicineringen är livslång, men man kan bli helt fri från besvär. Behandlingen bör vara individanpassad och målet är att man ska bli symtomfri. Det kan ta tid att nå ett friskt tillstånd, men acceptera inte att må kroniskt dåligt av din hypotyreos. Be din läkare att prova olika behandlingar om du har kvar symtom. Det är din rätt som patient!

När man tillsätter sköldkörtelhormon kan det göra att man får brist på det livsviktiga hormonet kortisol, vilket är särskilt akut om man redan har låga nivåer av kortisol. Det är därför viktigt att läkare kontrollerar att man inte har kortisolbrist innan behandling med sköldkörtelhormon sätts in.

Levotyroxin är förstahandsbehandling

Standardbehandlingen vid hypotyreos är levotyroxin, T4 (Levaxin, Euthyrox). Levotyroxin är ett prohormon som kroppen omvandlar till T3 som är det aktiva hormonet. En frisk sköldkörtel utsöndrar framför allt T4, men även en mindre mängd T3 som kan variera under dygnet och efter behov. Behandlingen med T4 bygger på antagandet att kroppen omvandlar T4 till optimala nivåer av T3 och på så sätt kompenserar för den direkta förlusten av T3 från sköldkörteln. För majoriteten av patienterna fungerar detta väl, men inte för alla (se nedan).

Vid levotyroxinbehandling startar man ofta med en lägre dos (25-50 mikrogram) som ökas successivt tills man når en för individen lagom dos. Detta för att kroppen, som kanske vant sig vid långvarig sköldkörtelhormonbrist, annars kan reagera dåligt. Rätt dos är uppnådd när hypotyreossymtomen försvinner. Vid autoimmun hypotyreos fortsätter immunförsvaret att gradvis förstöra sköldkörteln och ibland kan man behöva höja dosen över åren.

Ett vanligt behandlingsmål som anges i behandlingsrekommendationer är ett TSH-värde mellan 0,4-2,0 mIE/l. Exakt vid vilket TSH man bör ligga är väldigt individuellt och vissa personer behöver ligga något under eller över behandlingsmålet för att må bra. Det behöver med andra ord inte alltid sammanfalla med när blodproven är så kallat “normala” eller “bra”,  då din läkare inte vet vilka värden just du behöver ha för att må optimalt.

Medicinen tas fastande på morgonen alternativt på kvällen 2-3 timmar efter måltid (läs mer här). Hos en del kan dosen behöva justeras något litet beroende på årstid, läs mer om det här.

Kombinationsbehandling: levotyroxin + liotyronin

Det är väl känt att upp emot 20 % av alla patienter har kvarstående symtom trots behandling med levotyroxin. En av orsakerna kan vara otillräcklig omvandling av T4 till T3. Enligt europeiska och svenska rekommendationer kan man då prova att lägga till liotyronin (Liothyronin) till behandlingen med levotyroxin, så kallad kombinationsbehandling. Samtidigt är det även viktigt att utreda och behandla andra möjliga orsaker till symtomen.

Vid kombinationsbehandling startar man oftast med tillägg av en liten dos T3 (5-10 mikrogram) samtidigt som T4 dosen kan (men inte alltid) behöva sänkas något (minus 12,5-25 mikrogram). Slutdosen justeras efter behandlingens effekt tillsammans med provsvar. Eftersom T3 omsätts mycket snabbare i kroppen än T4 rekommenderas att man delar upp T3-dosen på 2-3 tillfällen under dagen, till exempel morgon, tidig eftermiddag och kväll. Man får då en jämnare koncentration av T3 i blodet.

Sköldkörtelextrakt – NDT

Standardbehandling historiskt sett har varit frystorkat sköldkörtelhormon från gris (Armour Thyroid, Nature Throid, Erfa´s Thyroid eller tidigare i Sverige: Thyranon). Detta läkemedel med naturligt sköldkörtelhormon, NDT, innehåller alla hormon sköldkörteln normalt utsöndrar (T4, T3, T2, T1, T0 och kalcitonin).

Det finns också läkare som behandlar med NDT + en del syntetiskt T4, för att uppnå en kvot mellan T4 och T3 i blodet som är jämförbar med hos en sköldkörtelfrisk person. Det är annars vanligt att kvoten hos personer som behandlas med T4 är lägre än hos sköldkörtelfriska (högre andel T4 och lägre andel T3 än vad som är normalt) och att personer som behandlas med NDT istället har en onormalt hög kvot (högre andel T3 och lägre andel T4 än vad som är normalt).

Källor: Läkemedelsboken, Medibas, Region Halland Terapirekommendationer, Karolinska Institutet

Senast uppdaterad: 2020-05-28